BoxtavsbarnS/t (Viola) cd
Det är inte varje dag man springer på band med samma självinsikt som Östersunds Boxtavsbarn. Bandet lirade enligt egen utsago ”gubbig punkrock” och efter två år kände de att man inte kunde ta det längre. Jämtarna bestämde sig för att lägga ned bandet och utforska andra musikaliska marker. Men först ville man ge Boxtavsbarn en pampig begravning. Det blev ett helt album – deras första och sista.
Jag har lyssnat en del på den här skivan den senaste tiden och tycker att Boxtavsbarn har många kvalitéer som låtsnickrare. Det går inte att ta miste på att de gjorde just gubbig punkrock med glädje, lite i samma stuk som exempelvis gamla fina Barbaras Grannar från Karlskoga. Men samtidigt orkar jag inte sätta i mig alla fjorton låtar på en och samma gång. Jag blir mätt efter sex-sju låtar och behöver då viss tid för att ge mig på Boxtavsbarn igen. Det var nog så de själva kände det efter två år.
Favoritlåtar: Låt det va', Vem fan är du?, Ner på knä
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar