torsdag 26 november 2015

Jonna "Det var två dagar med mycket punkkärlek"

Jag kommer under en tid framöver att låta några scenprofiler berätta om hur deras år varit ur ett musikaliskt perspektiv. Johanna Jonna Hector, Tyrolenpunken, hur tycker du punkåret 2015 var?
- Det var ett bra år. Jag har sett mycket, men kan tyvärr inte åka på allt.

Vilka skivor var bäst?
- Omöjligt att säga vilken skiva som var bäst, det kom så många.

Vilket gig var bäst?
- När det gäller bästa gig så måste jag vara självisk, jag var med och fixade Tyrolenpunken. Jag och min man hade grymt kul och var nöjda. Alla 25 banden (Vänsternäven, Headons, Topper, Comminor med mera) var asbäst. Fantastisk publik som var glada och kramgoa, det var två dagar med mycket punkkärlek. Extra kul att se en del barn dansa på scenen med banden. Jag önskar att fler gigställen var barnvänliga. Dalapunken med Exploited och Comminor var också jättebra.

Vad var sämst?
- Ljudet på Lastkaj 14 i Örebro, hörde inte något av texten alls och då är det inte kul.

Vad ser du fram emot 2016?
- Jag ser fram emot PSK, de bokar jämt bra band. Sen har Liseberg tagit in lite punkband så jag hoppas de fortsätter med det.

Erik "Jag har köpt för lite skivor - det var sämst"

Jag kommer under en tid framöver att låta några scenprofiler berätta om hur deras år varit ur ett musikaliskt perspektiv. Erik Tesell, från Projekt 9, hur tycker du punkåret 2015 var?
- Det har varit ett bra år i mitt tycke! Jag har hunnit med både en hel del festivaler och gig.

Vilka skivor var bäst?
- Hmm svår fråga. Har om jag får erkänna har jag varit rätt kass på att köpa skivor i år. Men om jag får nämna några: Rixe - Coups Et Blessures, Lost Warning, The Upsets - Giving Up Is Not An Option, Lions Law - Open Your Eyes och Chaos In Sweden Vol 2.

Vilket gig var bäst?
- Jag måste nog säga att Komintern Sect både i Barcelona och i München var helt magiskt. Rixe och Urban Savage i Malmö var fint som fan och i vanlig ordning har tjejerna som styr Klubb Antisocial fixat en hel del jävligt trevliga kvällar! Jag hann även med PSK, Beach Beer and Chaos och Pogorausche i år och alltihop var ju kul och fyllt med rusdrycker!

Vad var sämst?
- Sämst är att jag köpt för lite skivor och inte kunnat närvara på allt jag vela. Annars tror jag inte det varit sämre än andra år, som ska fyllas med negativa grejer som som de vanliga internettjaffsen och allmän idioti. Men skit i det. Jag är ändå snyggare och bättre än alla andra!

Vad ser du fram emot 2016?
- Nästa år ser jag som vanligt fram emot PSK både festivalen och förfesten! Jag hoppas även på att kunna besöka diverse festivaler och spelningar runt om i Europa. Jag ser även fram emot att eventuella skivsläpp med Projekt 9 och hoppas på att vi kan komma ut och spela lite mer gigs.

tisdag 24 november 2015

Kerry "Härligt att träffa lite kinesiska punkare"

Jag kommer under en tid framöver att låta några scenprofiler berätta om hur deras år varit ur ett musikaliskt perspektiv. Kerry Bomb, från The Headlines, hur tycker du punkåret 2015 var?
- Vad jag har hört var det svinbra! Men helt ärligt har jag missat en massa för att jag själv varit ute och spelat mycket. Jag gjorde bland annat en turné i Kina till exempel och där träffade man på en scen som man inte visste fanns! Härligt att träffa lite kinesiska punkare!

Vilka skivor var bäst?
Rotten Mind - I'm alone even with you 
Adam Nilsson och insatsstyrkan - Systemet e problemet 

Vilka gig var roligast?
- Jo det ska jag tala om! Rotten Mind på Häng bar i Malmö och Sista sekunden på KB i Malmö var skitbra, då spelade även ett av Malmös bästa band Knaegt! Against Me! var magsikt på KB liksom Thåström på Malmöfestivalen. Jag är pepp på Anti-Flag i Köpenhamn snart också... Jag tyckte också att Watain levererade sjukt på KB sist.

Vad var sämst?
- Jag var sämst! Jag gick på för lite spelningar! Har bland annat missat The Guilt en miljard gånger. Skäms som fan.

Vad ser du fram emot 2016?
- Att turnéra med The Headlines i Kanada och Europa sen skall jag ta mig fan gå på fler spelningar och kolla in nya band!

Pelle "Jag gick från konsument till producent"

Jag kommer under en tid framöver att låta några scenprofiler berätta om hur deras år varit ur ett musikaliskt perspektiv. Pelle Dahlström, Second Class Kids, hur tyckte du punkåret 2015 var?
- För mig så var det punkåret 2015 väldigt extremt, i och med att jag drog igång skivbolaget SecondClass Kids Records på allvar igen. Att gå från konsument till producent är ett gigantiskt kliv.
Att jag dessutom fick äran och förtroendet att släppa M.I.D, Lastkaj 14 och Sardo Numspa kändes riktigt bra. Jag har denna gång beslutat att inte göra lika mycket själv som jag gjorde för tio år sedan, när Second Class Kids hade sina glansdagar. Nu är webbshoppen inget hemmasnickeri, vi har fraktavtal med DHL och Border har rikstäckande distribution på plattorna. Idag finns inte tiden att göra allt själv, utan nu gäller det att göra de viktiga delarna själv.

Vilka skivor var bäst?
- Det kan låta partiskt, men faktum är att Lastkaj 14, M.I.D och Sardo Numspa släppte tre av de mest intressanta plattorna i år. Sedan diggar jag Knivderbys och Charta 77:s nya med. Har säkert missat någon platta, men då får jag väl komplettera nästa år.

Vilka gig var roligast?
- Jag såg bara två gig; Charta 77 och Strebers. Både var riktigt bra. Det är svårt att prioritera spelningar när man är småbarnsförälder. 

Vad var sämst?
- Egentligen var ingenting sämst. Klart man vill ha fler skivsläpp, fler konserter och fler zines. Men det är ju inte riktigt som att elen skulle sluta funka.

Vad ser du fram emot 2016?
- Jag har väntat på En svensk tiger sedan första albumet kom 2011. Sedan hoppas jag att det kommer nytt från Två krig och popbandet Strandvägen.

måndag 23 november 2015

Madde "Det var ett jäkla drag och jag är fortfarande halvt lomhörd"

Jag kommer under en tid framöver att låta några scenprofiler berätta om hur deras år varit ur ett musikaliskt perspektiv. Madde Latonummi, ordförande för Manifests punk/hc-jury, hur tyckte du punkåret 2015 var?
- Punken i Sverige lever i allra högsta grad, gamla som nya band bevisar det. Alla som sliter och fixar med spelningar ska ha extra mycket beröm - ni är verkligen fantastiska!

Vilka skivor var bäst?
- Kronofogden "Arbete och/eller fritid", Rättens Krater "Nordvästpassagen", Anatomi-71 "Distansen tilltar", Mascara Snakes 7", Fredag den 13:e "Domedagar". Måste också nämna Faith No More "Sol Invictus" för att den är så förbannat bra!

Vilket gig var roligast?
- Martyrdöd på Nalen, Totalt Jävla Mörker på Kägelbanan, ryska antifa-hardcorebandet What We Feel i Berlin, Silminnäkijä på Punx 44, Cyklopen och Mascara Snakes på Nalen. Något otippat i sammanhanget måste också trumpetarfestivalen i Guca, Serbien, nämnas. Ett jäkla drag och jag är fortfarande halvt lomhörd!

Vad var sämst?
- Jag har varit upptagen med alldeles för mycket jobb, studier och annat, och har på grund av det missat många bra spelningar.

Vad ser du fram emot 2016?
- Att gå på fler spelningar och glädjas åt alla nya skivsläpp. Precis det man ser fram emot inför alla år alltså!

Anna "Det var så kul att gå in i studion igen"

Jag kommer under en tid framöver att låta några scenprofiler berätta om hur deras år varit ur ett musikaliskt perspektiv. Anna Sjöstrand, från Körsbärsfettera, hur tyckte du punkåret 2015 var?
- Det var för mig ett bra år. Vi har spelat in vår nya skiva. Var så kul att äntligen få gå in i studion igen. Att vi hunnit med detta trots att två av oss återigen blivit morsor känns mycket bra. Denna skiva ska släppas inom kort och kommer heta "Inuti finns utopi".

Vilka skivor var bäst?
- Jag tycker att Mad Minutes skiva "Another direction" hamnar högt upp på bra skivor som släppts under 2015. I och med att jag nyligen blev trebarns morsa har jag inte hunnit lyssna på så mycket musik jag önskar, men ett annat för mig nytt kort inom punken som jag tycker är riktigt bra är Psykbryt från Stockholm. Vi spelade ihop på Slugpit i Skövde i februari och ska nu spela ihop i Stockholm på julpunken i december. Sen har jag alltid lyssnat mycket på Asta kask och de gör jag hela tiden. De är mina stora idoler!

Vilket gig var roligast?
- Roligaste giget får bli det på Slugpit i februari för så mycket mer har vi inte hunnit med i och med barnafödandet.

Vad var sämst?
- Sämsta med året som varit är alla kalla vindar som blåser över vår värld. Terror, krig, orättvisor och rasism är vardagsmat.

Vad ser du fram emot 2016?  
- 2016 hoppas jag att vi alla kan stå upp emot orättvisorna i landet och i världen. Vi vill ut och gigga och en del är på gång. Vår skiva kommer släppas inom de närmsta veckorna så vi hoppas på att få ut den och att folk uppskattar den. Sen vill vi alla i bandet ha så kul det bara går! Vi älskar att få ses och repa och det är i slutändan det viktigaste!

Mattias "Punk ska ses live"

Jag kommer under en tid framöver att låta några scenprofiler berätta om hur deras år varit ur ett musikaliskt perspektiv. Mattias Jansson, från bland annat PSK och Club Peking, hur tyckte du punkåret 2015 var?
- Punken lever och frodas i Sverige och man har nu blivit van med att det finns ett stort utbud att välja på och det är givetvis mycket trevligt.  Skivor släpps på löpande band, klubbar levererar gig och festivalerna har blivit fler. Nu gäller det bara att vi alla sluter upp för att ta till vara på det och ser till så allt kan fortsätta att frodas!

Vilka skivor var bäst?
- Bishops Green släppte ”A Chance to Change” som jag vill påstå är min absoluta favorit från det gångna året. Den grävdes att lyssna in sig lite mer på än de tidigare skivorna, men satan så bra den är.  Andra trevliga släpp är sjuorna från Last Crusade, Lost Warning och Agent Bulldogg/Close Shave. Årets samling är utan tvekan Chaos in Sweden 2.

Vilka gig var roligast?
- Jag svarade på lite frågor till Punk och Oi! bloggen där jag nämnde tre gig, nämligen Bad Manners i Badalona, Champions Inc i Las Vegas och Last Resort i Oslo. Därför väljer jag här att nämna de gig som jag uppskattade mest i Sverige under 2015.
*Pretty Shitty Kjell. Det är väl lätt att bli partisk och att slå sig för bröstet, men jag tycker att vi återigen fick till ett lysande arrangemang med en utmärkt line-up. Toy Dolls var magiskt!
*Malmö bjuder som vanligt på mycket trevliga spelningar. Rixie + Urban Savage-giget var en riktig höjdare med mycket folk, bra drag på banden och en publik som skapade kaos. Precis som man vill ha det. Att det gick att köpa pizza i lokalen vägg i vägg var ju inte heller fel…
*Dom unga killarna i det brittiska bandet The Antiseptics besökte Club Peking i våras och bjöd på ett hejdundrande framträdande. En mycket lyckad kväll där även Projekt 9 och John Chopper Harris lirade.
*Tvådagarsfestivalen i Karlskrona var en av årets bästa helger.  Att all dricka i baren tog slut redan vid 22.00 på lördagen var väl dock ett litet minus i protokollet.
Fotbollssupportrar säger ofta att fotboll skall ses live, man kan lätt säga att det gäller även punken - den skall ses live!

Vad var sämst?
- Alla internetkrigare, lägg ner och lägg av. Det ska alltid vara ett hetsande hit och dit om fel och rätt, sluta tryck ner i folks halsar vad man skall tycka eller inte tycka. Båda sidor suger lika mycket kuk.

Vad ser du fram emot 2016?
*Att få läsa fler nummer av fanzinet ”Marching On”, papperszine slår internet på alla sätt.
*Att vi återigen fått till en riktigt fin line-up på PSK som vi även kryddar med en riktigt grym förfest. Det blir punk i dagarna tre som inte någon borde missa.
*Att vi i Club Peking äntligen börjat planera lite långsiktigt och med det menas att vi reda nu bokat in tre gig som skall ske under 2016.
* I övrigt så ser jag fram emot ytterligare ett år med att besöka klubbar och festivaler land och rike runt, jag hoppas vi ses i vimlet!

söndag 22 november 2015

Zackarias "Vi andra står i alla fall för våra åsikter"

Jag kommer under en tid framöver att låta några scenprofiler berätta om hur deras år varit ur ett musikaliskt perspektiv. Zackarias Johansson, från Psykbryt, hur tyckte du punkåret 2015 var?
- Överlag tycker jag nog att det varit som det alltid varit; vissa grejer är bra, vissa är dåliga. Jag är väl inte mycket till punkrockare på den fronten. Den sista halvan av mitt år har varit helt jävla vidrigt av personliga skäl, så jag har inte så bra koll på saker utanför det.

Vilka skivor var bäst?
- Det pinsamma sanningen är att jag har dålig koll på skivor. Det mest spännande inom punk för min del är väl att jag upptäckt Bishops Greens första platta, den med sex låtar. Jag är väl sist på bollen i den saken, men satan vad bra den är. Annars har jag hört snuttar av grejer jag tyckt var bra, nån låt med Vanvett och nåt med Mordhundarna. Jag var på Vagina Dentatas release, och även om det inte direkt är min musik var jag impad av deras avantgarde-grej, som är ganska ovanlig i dagens punkscen.

Vilka gig var roligast?
- PSK var jävligt kul, men bäst var nog att avsluta Tyrolenpunk. Det var ett sjuhelvetes gig, bra publik och bra arrangemang. Jag har ju aldrig varit på annat än endagsfestivaler i mitt liv på grund av kass ekonomi, så det var spejsat att uppleva camping och allt det andra.

Vad var sämst?
- Jag har svårt för gråzonstramset som börjat dyka upp inom vissa delar av punkscenen. ”Vi är opolitiska, men vi hatar vänstern”. Visst, det låter ju fasligt opolitiskt. Vi andra står iallafall för våra åsikter istället för att använda ”opolitisk” som en ursäkt för att få digga naziband och andra clowner. Visst finns det band som faktiskt är opolitiska, men det är jävligt få.

Vad ser du fram emot 2016?
- Det blir kul att få nya EPn släppt i december så vi kan dra ut och spela de nya låtarna, sen ska vi väl göra en ny fullängdare vilket förhoppningsvis blir jävligt kul. Annars hoppas jag på att få återvända till Tyrolenpunken och få lite ordning i kaoset.

Foto: Anders Persson

Robban "Det har kommit sjukt många bra skivor i år"

Jag kommer under en tid framöver att låta några scenprofiler berätta om hur deras år varit ur ett musikaliskt perspektiv. Robban Becirovic, Close-Up, hur tyckte du punkåret 2015 var?
Hur tycker du punkåret 2015 var?
– Otroligt bra. Det har kommit sjukt många bra skivor under året, både med kompisar från förr och nya förmågor. Kul!

Vilka skivor var bäst?
Millencolin ”True brew”
Riwen ”The cold”
De Lyckliga Kompisarna ”Bara tiden är ny”
Atlas Losing Grip ”Currents”
Paranoid ”Satyagraha
Anatomi 71 ”Distansen tilltar”
Charta 77 ”Salt”
Matriarkatet ”Antiklimax”
Fredag den 13e ”Domedagar”

Vilka gig var roligast?
– Close-Up Båten med Dia Psalma, Strebers, De Lyckliga Kompisarna, Asta Kask, Totalt Jävla Mörker, Vånna Inget, Hårda Tider, Stilett, Adam Nilsson & Insatsstyrkan, Lastkaj 14 och Den Sista Resan såklart. Kanonbra spelningar med kanonbra band och en kanonbra publik. Det var obeskrivligt kul. Efterfesten med Charta 77 inte att förglömma. Har inte sett Charta 77 sedan giget på Nalen med Asta Kask för hundra år sedan och det var kul att notera att bandet faktiskt är bättre live idag än back in the days.

Vad var sämst?
– Att jag som småbarnspappa inte hinner se lika många konserter som förr om åren. Tråkigast var att missa Bad Religions dubbelspelningar i somras, med ett åttiotalsset ena kvällen och ett nittiotalsset andra kvällen. Å andra sidan åkte jag och min fyraåriga dotter runt i Albanien och Montenegro just då och det var en helt fantastisk resa, så jag ska väl inte klaga egentligen.

Vad ser du fram emot 2016?
– De blev för några dagar sedan klart med West Coast Riot på Trädgår’n i Göteborg, så just nu peppar jag på att få se Riwen live för första gången. Annars ser jag fram emot Close-Up Båten i mars, med bland annat Turbonegro. Jag håller just nu på att styra med efterfesten på Debaser Strand, som även blir en officiell Turbojugendfest. Lär bli en galen helg.

Per "Tyrolenpunken är den coolaste festival jag varit på"

Jag kommer under en tid framöver att låta några scenprofiler berätta om hur deras år varit ur ett musikaliskt perspektiv. Per Eriksson, jobbar bland annat en punkdokumentär, hur tyckte du punkåret 2015 var?
- För mig personligen var det ett skitår som varit ganska tungt. Arrade inte lika många konserter som året innan, filmade inte lika frenetiskt och gick kanske inte på allt. Kanske på grund av mitt sinnesläge och livssituation var det inte för mig ett bra punkår generellt sett. Och i sanning så var det få gig och skivor som lockade.
- Det fanns dock ljusglimtar. Fuck Frankie och Topper levererade och var värda att se. I filmens spår har jag följt dem lite extra. Men jag hade nog gjort så ändå. Från västkusten levererade Troublemakers, City Saints, Smash It Up och Headons.  En minnesvärd händelse var inspelningen av Toppers video ”Get In The Line” när den ljumma vårvintern plötsligt blev svinkall på filmdagen. Utomhus i kortärmat, dedikation kallas det. Årets punkhöjdpunkt var Tyrolenpunken, den coolaste festivalen jag varit på, osannolik line up. Där var Midnight Stalkers överraskande bra och hade steppat up ett snäpp, liksom som att Topper, Headons, Troublemakers, Fuck Frankie, Electric Eel Show (Jap) var grymma. The Liptones på PSK var ett stort ögonblick, liksom att få se Bishops Green (Can). Och givetvis att se Wattie återigen på scen med The Exploited, efter förra årets hjärtproblem. Och den punkiga sporten Roller Derby är både punk och kul att titta på. En annan grej som var rolig var att mina vänner i Burmas band Rebel Riot kunde fira både internationell pressuppmärksamhet (omöjligt för bara några år sedan) för sin kamp mot eländet och att valet i Burma vanns av de goda krafterna. Men det är en lång väg för dem att vandra mot en stabil demokrati.

Vilka skivor var bäst?
- Topper - Get in The Line, Smash It Up - Westcoast Democrazy, Saturdays Heroes låt Give me My life back (publicerad tidigare men som nu fanns med på det nya albumet)
Måste nämna Fuck Frankies video Trashcan som utmärkt. Sen kan jag ha glömt något viktigt? Troligtvis har jag det. (Troublemakers, Gråsuggorna och Skandalites nya har jag inte hört vid när jag plitade ner detta, Säkert bra det med.)

Vilka gig var roligast?
- Förutom de nämda gigen på Tyrolenpunk och PSK så var det ett hysteriskt gig med Fuck Frankie på Northons (som det hette sist jag var där, byter namn ofta)
Samt gig med Proggbanden Nej och Kungens män. Punkiga på ett tungt proggsätt.

Vad var sämst?
- Förutom all galenskap med ökad främlingfientlighet, terror och galenskap och vissa punkpolisers ständiga småsinta lilla sekteristiska söndrande så...
1 Att Ligisterna somnade in. Sveriges bästa liveband får vi nog inte se mer. IOF inget officiell break up, men att de skall få till det känns långt borta. Tack för allt!
2 Nostalgivågen av meningslösa återföreningar. Hypen kring banden från då känns beklämmande. Ingen disrespekt för det som var då. Men nu är nu, ni blev inte yngre. Heder åt de som gick vidare och är vitala i sina nya band.
3 Att publiken fortfarande sviker många gig. Segt att för många arrangörer att få tillräckligt med folk. Jag hade fortfarande bra tillströmning på mina arrade gig, men vågade inte chansa satsa på vissa intressanta upplägg.
4 Att vissa egon lever på att söndra band och scenen och töntars barnsliga skitsnack.

Vad ser du fram emot 2016?
- 1 Att jag får färdigt min punkfilm, Jävla skitliv!
2 Att Stockholms punkscen får det erkännandet utanför tullarna och i världen som den förtjänar. I alla fall banden och vissa konsertarrangörer som sliter i motvind. Om den nu inte imploderar av egoskäl.
3 Att publiken hittar till giggen. Antal gig minskade något 2015, men det var nog bara bra, för 2013-2014 var hysteriska år.

fredag 20 november 2015

Staffan "Ett lysande bra år vad det gäller punk och hardcore"

Jag kommer under en tid framöver att låta några scenprofiler berätta om hur deras år varit ur ett musikaliskt perspektiv. Staffan X, från bland annat Law And Order, hur tyckte du punkåret 2015 var?
- Alldeles utmärkt. Kanske har denna bild förstärkts av att jag skalat bort allt vad meningslösa käbblerier och rent tramsande på internet-forum heter. Helvete vad skönt det varit. En rolig grej i år har varit Nere På Noll-podcasten. 

Vilka skivor var bäst?
- Även om min favoritplatta 2015 var en metalpryl så tycker jag det varit ett lysande bra år även vad det gäller punk och hardcore. Atlas Losing Grip står ut på LP-fronten, tillsammans med Red Death. I Europa har England briljerat, med tongivande fullängdare från Obstruct, Blind Authority, xRepentancex, Violent Reaction med flera från dagens scen, men även Extreme Noise Terror-plattan tycker jag var kalas. Vet inte hur jag lyckades glömma bort en del av dessa när jag styrde min topp 20-lista till Close-Up. En skiva som hade kommit med på listan om den inte landat efter deadline är De Lyckliga Kompisarnas. Halva den plattan är rent fantastisk.

Vilka gig var roligast?
- Om vi ska se till helheten (dvs band och publikrespons i kombination) så blir det i Sverige tveklöst Alive & Well-festivalen i Eskilstuna, framför allt då The Rival Mobs set. Annars Negative Approach i Stockholm. Utomlands var Mindset i London, Warcry i Köpenhamn och Earth Crisis i Kent höjdpunkter, men ska jag välja ett enskilt set som står ut så blir det G.L.O.S.S. i en livsfarlig källare i Washington, DC i september. De körde ”I will be heard” av Hatebreed som intro genom PA:t och sen fullkomligen körde de över den proppfylda lokalen. Deras demo är svinbra men de nya låtarna de lirade i DC var helt jävla överväldigande. Total hardcorekross.

Vad var sämst?
- Jag har av hälsoskäl fått hålla igen en hel del och ställde till exempel in en planerad resa till Damaged City Fest i DC i april, vilket innebar att jag exempelvis missade Government Warning. Det är det enda jag kan komma på som varit sämst, eller i alla fall det enda som behöver nämnas.

Vad ser du fram emot 2016?
- Om jag tillfrisknar helt ska jag förhoppningsvis turnera som en jävla tok. Jag hoppas att Björn/Alive & Well har något fint på gång till våren. Mindsets europeiska adjögig lär bli galna. Skivmässigt hoppas jag att Protester gör en LP. Hade det inte varit så vidrigt dyrt hade jag sett fram emot Battle Ruins i Stockholm.

Åsa "Roligt att det dyker upp så många band utan cis-män"

Jag kommer under en tid framöver att låta några scenprofiler berätta om hur deras år varit ur ett musikaliskt perspektiv. Åsa Persson, från bland annat Trots och Perkulator, hur tyckte du punkåret 2015 var?
- Överlag måste jag nog säga att det har varit ett bra år, men då utgår jag väldigt mycket från hur scenen i Umeå har varit. Dels har det kommit hit ganska mycket bra band utifrån och spelat, men det har även startat en hel del nya band. Det är kul att se att det är mycket folk som inte spelat (instrument) i band tidigare som spelar nu, att det dykt upp nästan lika många band som enbart består av cis-män som band som består av inga cis-män. Till exempel körde både Bitchcraft och Utant Tvekan sina första gig på Punkfesten i våras och Beatrix Kiddo kör sitt första gig på Hardcore Mot Muren #3 om nån vecka. Till skillnad från tidigare anser jag nog också att det är lite mindre av en tydlig trend inom vilken punk genre som spelas. Det är mycket band som kör olika stuk vilket i alla fall för mig gör det roligare att gå på spelningar!

Vilka skivor var bäst?
- Om jag ska välja en skiva blir det helt klart G.L.O.S.S. ”Demo” (7”/kassett). Svärta ”Girl Gang” är också sjukt bra, skivan är inte släppt i nått fysiskt format men ändå.  Har kanske inte jättebra koll på vilka släpp som kom ut vilket år men Long Knife ”Meditations on Self Destruction” tror jag (på grund av försening) kom ut i år.  Sen gillar jag Lesra/Erased spliten, Snakes nya 7”, och det lilla jag har hört från Fucktards debutskiva.

Vilka gig var roligast?
- Generellt tycker jag nog bäst om gig som gör att jag kan träffa vänner jag inte ser så ofta… framför allt sen jag flyttade till Umeå som är en stad som folk inte åker till bara för att hälsa på. Men om jag ska låta bli att skryta om vilka personer jag känner så var Last Mosh for Charlie ett roligt gig i Umeå, mycket för att det var så många band som körde väldigt korta set och så självfallet för att det var ett avslut för en lokal scen. Jag lyckades även mer eller mindre oplanerat pricka in Gay Town Pt. 2 i Malmö då bland annat, Respect My Fist spelade vilket var en väldigt peppig spelning.

Vad var sämst?
- Jag tycker nog att det som alltid är sämst i punkscenen är folk som helt saknar förmåga att se andras gränser. Känns som att jag nästan varje år hör om någon form av övergrepp som mer eller mindre går att knyta till punkscenen i en bred bemärkelse (i den mån det nu går att prata om scener). Antar att det inte skiljer sig markant från några andra delar av samhället men det kommer oavsett alltid vara det som är sämst så länge det inte sker någon märkbar förändring.
- Ska vi prata mer direkt spelningsorienterat tyckte jag det var väldigt tråkigt att både Fred och Andrew blev för sjuka för att köra Dead Moon gigen i Europa.

Vad ser du fram emot 2016?
- Personligen ser jag nog mest fram emot att både Trots och Perkulator håller på att styra upp skivsläpp. Perkulator har väl i och för sig redan släppt ”skivan” på spotify/Bandcamp men jag ser fram emot att trycka upp den i fysiskt format. Och Trots har en planerad inspelning som är tänkt att resultera i en fullängdare som Cruch and Create Records ska släppa. Sen hoppas jag att vi med båda banden tar oss i kragen och spelar (mer) utan för Umeå under 2016.
- Generellt ser jag fram emot att se nya band dyka upp. Det känns också som att allt fler ställen kör arr som inte bara har dudes på scen och jag ser fram emot att se fler positiva förändringar i vilka som ges uppmärksamhet och utrymme på spelningar.

torsdag 19 november 2015

Ronny "Det var ett fenomenalt år med sjukt mycket spelningar"

Jag kommer under en tid framöver att låta några scenprofiler berätta om hur deras år varit ur ett musikaliskt perspektiv. Ronny Andersson, Dead Rhythm, hur tyckte du punkåret 2015 var?
- Det var ett helt fenomenalt år med sjukt mycket spelningar. Flertalet nya bra band. Nya arrangörsgrupper. Bra skivsläpp. Utbudet på punk är mycket bra just nu.

Vilka skivor var bäst?
- Hmm väldigt mycket bra grejer. De som jag kommer på direkt i skallen är Terrible Feelings, Rotten Mind, Fredag Den 13e, Anatomi 71, Korsfäst, Paranoid, Ajax, Crutches, Deathraid. Allt som Honnör SS släppt. Damaged Head, Bäddat för trubbel. Kom Strul i år? Strul måste vara med oavsett. The Dahmers, Negative Self. Night Birds.

Vilka gig var roligast?
- Impalers/Ajax i både Stockholm och på Ktown. Negative Approach på Cyklopen. Honnör SS på Punx 44 förfesten. DS13 i Umeå på Last Mosh for Charlie - bästa stämningen på ett gig i år. Första Viagra Boys giget på Lilla Hotellbaren. Trubbel i Västerås. Bäddat för Trubbel på Virkesvägen. Vånna Inget på Debaser. 7 Seconds i Berlin. Det har varit så sjukt många bra spelningar i år så det är svårt att välja ut. Bästa överraskningen måste nog Matriarkatet varit på Debaser Strand för bara någon vecka sen, inte fastnat alls på det jag hört online men så lyckades jag se dem live innan Vånna Inget och det var mycket ösigare och tyngre än jag tyckt innan. Asbra var det - se dem om ni får en möjlighet! Sen måste jag nämna Nitad, Rival Mob, Misantropic, Problems, Red Doves, T.S.T, Crutches och Long Knife också.

Vad var sämst?
- Flertalet gig som krockat, speciellt i Stockholm har vi arrangörer lyckats lägga en hel del på samma dagar. Tråkigt som fan. Annars att jag inte åkte ner på No Hope For The Kids i Köpenhamn. Att spelställen försvinner suger som fan. Att inte Punk Illegal blev av.

Vad ser du fram emot 2016?
- Night Birds !!!! 2016 verkar bli året jag äntligen ska få se Descendents! Flertalet grymma amerikanska band som ska ut på Europasvängar som jag hoppas lyckas se. Det finns inget roligare än spelningar och 2015 kommer banne mig bli svårslaget, men jag tror 2016 kommer bräcka det.  Det kommer säkert massa släpp med grymma band också. Nya Utanförskapet ska ges ut, efter massiva förseningar, så den kommer lätt bli en av årets bästa skivor.
- Jag fyller 30 i januari och ställer till med en jävla fest med Terrible Feelings, Damaged Head, The Dahmers och två band till som släpps inom någon vecka. Så ta er till Västerås den 16:e januari för bra start på året.

Foto: Ia Hammar

Emma "Detta är första gången jag tillkännager Epidemics nedläggning offentligt"

Jag kommer under en tid framöver att låta några scenprofiler berätta om hur deras år varit ur ett musikaliskt perspektiv. Emma Swanström, bland annat musiker – debattör – arrangör, hur tyckte du punkåret 2015 var?
- Det var väldigt bra! Det kom många nya, bra band, jag var på spelningar stup i kvarten, och arrade själv en hel del. Utöver punkspelningarna jag själv var inblandad i så arrade jag en massa elektroniska akter, och lyssnade också själv mycket på sånt som Kite, Nicole Sabouné och Paper. Gotharen i mig fick sitt lystmäte, helt enkelt, och det lär avspeglas i mitt eget musicerande framöver.
Punkscenen i Umeå har varit suverän, med en Punkfest där vi höll högt i tak, fick till en line-up som till större delen bestod av ickemän, och allt var superkul. Det har också kommit fram många nya, spännande band lokalt, och det bästa med det är nog att de låter väldigt olika och fyller olika tomrum rent musikaliskt.

Vilka skivor var bäst?  
- Det var sjukt kul att självaste Motörhead skulle komma med en så stark skiva år 2015. Matriarkatet gör mig lycklig genom att lyckas med kontstycket att spela skitförbannad trallpunk, med stor humor. Sen har jag just upptäckt att Rotten Mind-plattan är jättebra. Sen vill jag slå ett slag för Paper. Trots att de inte egentligen är ett punkband så har nog Calle Olsson en av Sveriges bästa och kaxigaste punkröster. Dolores Haze-plattan har börjat snurra varm hos mig nu. De spelade på Verket en gång i tiden, och var redan då så extremt karismatiska och coola i sitt uttryck, så det är kul att de fått sådan skjuts sen dess. Sen är jag glad åt coola släpp med band som Svärta och Mascara Snakes. Sist men inte minst så vill jag pusha för Umeåbandet Perkulator, som gjort en skitcool inspelning som låter svinfett.

Vilka gig var roligast?
- Bästa spelningen var för min del helt klart Horror Vacui, som jag arrade på Verket. Det var sådär bra att det gjorde ont i magen, vilket ju inte händer varje dag. Korp på Punkfesten var också väldigt minnesvärt, tillsammans med många andra band under helgen.

Vad var sämst?
- Det sämsta var att vi lade ner Epidemics, ganska oväntat och mitt under pågående bokning av en Tysklandsturné. Jag hade haft en massa snack med Richard (gitarrist och sambo) om hans dalande pepp på bandet, och till slut kom han fram till att han ville sluta. Det var snopet, inte minst eftersom vi spelat ihop i olika konstellationer i tretton års tid. Ur askan efter Epidemics har återstående medlemmar startat ett nytt projekt, som ännu inte är namngett, och det känns jättebra. Jag kommer äntligen att få gå loss med Joy Division-influenserna, vilket jag längtat efter länge. Jag inser nu att detta är första gången jag tillkännager Epidemics nedläggning offentligt, så håll tillgodo med dessa spektakulära nyheter!

Vad ser du fram emot 2016?
- En massa spelande med nya bandet! Det trumfar det mesta just nu. Jag har bara stått på scen ett fåtal gånger i år, och det duger ju inte. Sen tänkte jag krossa kapitalismen, patriarkatet och rasismen också, och det lär ju bli råfett!

Patrik "En bra punk-podcast - ett Ny Våg i modern tappning"

Jag kommer under en tid framöver att låta några scenprofiler berätta om hur deras år varit ur ett musikaliskt perspektiv. Patrik Södling, före detta fanzineredaktör, vad tyckte du var bäst 2015?
- Den aldrig sinande strömmen av nya band, vilket inte minst dina Turist i Tillvaron-samlingar visat de senaste åren. Det i kombination med ett hälsosamt gigklimat gör att punken mår bra och spirar. Kul också att så många av dessa band vill säga något med sina texter, engagemanget lyser klart. De pigga och informativa Facebook-grupperna Jag minns min punk och Jag minns min oi! Sist och inte minst Marching On: alltid lovvärt när någon startar ett klassiskt gammalt pappersfanzine, och när det sedan är både idérikt och bra skrivet värmer det ett gammalt fanzinemakarhjärta.

Vad var sämst?
- Min ungdoms punk börjar bli gammal och det var ledsamt att se bland andra Tony van Frater, Guld-Lars och Dickie Hammond gå bort, samtidigt som Dr Know och Micky Fitz kämpar mot cancern. Näst sämst skulle då vara pajkastningen mellan FB-grupperna ovan (endast tröttsamt).

Vilka skivor var bäst? 
- Utan inbördes ordning Prins Carl "Wake up", Besserbitch "Gråzon", Glidslem "Mitt hjärta går i kras", Peking Punk "Metropolis brinner" samt Matriarkatet "Antiklimax".

Vad ser du fram emot 2016?
- Att fler börjar återutge gamla klassiker på vinyl, så att inflationen på punkvinyl dämpas lite. De största samlarna kommer alltid vilja ha originalpressar, men övriga ska kunna plocka upp schyssta punkplattor för det priset de en gång var avsedda att kosta! Fler förhoppningar är det skulle dyka upp någon bra punk-podcast. Ett Ny Våg i modern tappning, om du så vill.