Skinheads dominerar scenen I

Gatans Lag
Låt mig stanna tre dagar i himmelen innan djävulen vet att jag är död (Kjell Hell) cd

För två år sedan var Gatans Lag namnet på allas läppar. Borås-ligans debutalbum "Alla hängda rövares själar" ruskade om punk- och oi-scenen med sitt oborstade och våldsamma sound. Jag föll naturligtvis för huliganerna och skrev bland annat så här: "Gatans Lag hatar folk med samma charm som Anti-Nowhere League en gång gjorde och de är minst lika kaxiga som de där ICF-bröderna Geggus en gång var. Musiken är ganska traditionell svensk punk, inte långt från exempelvis Ebba Grön."

Jag har naturligtvis fortsatt att dyrka de här skinnskallarna, även om jag med tiden tyckt att debutalstret nog var aningen för långt - 18 låtar på 58 minuter.
Nya plattan "Låt mig stanna tre dagar i himmelen innan djävulen vet att jag är död" klockar in på dryga halvtimmen och består av 9 nya oi-hits. Denna gång inte lika mycket rännstenslyrik som sist - även om våldet, hatet och alkoholen är närvarande. Gatans Lag förvånar med exempelvis klasskampsretorik i "Hårt mot hårt" och en tuff tolkning av Woody Guthries "This land is your land". Men bäst är "Vi ska ta tillbaka vad dom snott" - en klockren skinhead-anthem som inte kommer att få några boneheads att dansa.
Jag tycker att Gatans Lags sound blivit lite mer polerat sedan sist och lite snyggare, att exempelvis krydda med saxofon och orgel är i princip alltid rätt. Dessutom lyfter kompisen Lotta ett par av numren ytterligare med sin coola röst.

Favoritlåtar: Hårt mot hårt, Vi ska ta tillbaka vad dom snott, När Henke bröt käken på Avenyn, Fy faan vilka hårda tider