So what, so what, so what...

Animal, du var gästartist hos Metallica på Wembley Arena 1992, hur sjutton gick det till?
- Det var tre-fyra år efter att vi slutat lira. Jag meckade med bileländet när min kvinna kom ut på gården och sa att något band var i telefonen. De ville att jag skulle komma till London på momangen för att spela med dem. Jag frågade vilka de var och hon svarade "Jag tror de kallar sig Metallica", men jag hade aldrig hört talas om det bandet.

- Tjejen undrade vad hon skulle säga till dem. Jag sa att jag har fan inte tid att åka till London för jag måste laga biljäveln. En halvtimme senare ringde vår trummis upp: "Jag pratade med nyss med något jävla band som ska lira i London. De ville att du skulle spela med dem för de skulle köra en av våra gamla låtar, "So what". Jag tror det rör sig om ett ganska stort band, så det är kanske bäst om vi drar dit". Vi åkter ner till London och upptäckte till våran stora förvåning att det här bandet Metallica skulle spela på Wembley och insåg då att det inte var någon futtig coverakt.

- Naturligtvis kom vi ganska sent. Managern började hojta om att de försökt nå mig hela dagen bla bla bla. Jag gick upp på scenen och det var ganska skumt, för det var 14-15 000 personer i publiken och jag hade ingen Uzi med mig. Jag troddde publiken skulle vråla "vem är den där gamla stöten?" Men det gick faktiskt riktigt bra. Det verkade som de gillade "So what".

Texten är ett utdrag från en intervju jag gjorde med Anti-Nowhere League-sångaren Animal hösten 1997. Hela artikeln publicerades i Close-Up Magazine #25