Jag
kommer under en tid framöver att låta några scenprofiler berätta om hur deras
år varit ur ett musikaliskt perspektiv. Per Eriksson, jobbar bland annat en punkdokumentär, hur
tyckte du punkåret 2015 var?
- För mig personligen var
det ett skitår som varit ganska tungt. Arrade inte lika många konserter som
året innan, filmade inte lika frenetiskt och gick kanske inte på allt. Kanske
på grund av mitt sinnesläge och livssituation var det inte för mig ett bra punkår
generellt sett. Och i sanning så var det få gig och skivor som lockade.
- Det fanns dock
ljusglimtar. Fuck Frankie och Topper levererade och var värda att se. I filmens
spår har jag följt dem lite extra. Men jag hade nog gjort så ändå. Från
västkusten levererade Troublemakers, City Saints, Smash It Up och Headons. En minnesvärd händelse var inspelningen av
Toppers video ”Get In The Line” när den ljumma vårvintern plötsligt blev
svinkall på filmdagen. Utomhus i kortärmat, dedikation kallas det. Årets
punkhöjdpunkt var Tyrolenpunken, den coolaste festivalen jag varit på,
osannolik line up. Där var Midnight Stalkers överraskande bra och hade steppat
up ett snäpp, liksom som att Topper, Headons, Troublemakers, Fuck Frankie,
Electric Eel Show (Jap) var grymma. The Liptones på PSK var ett stort
ögonblick, liksom att få se Bishops Green (Can). Och givetvis att se Wattie
återigen på scen med The Exploited, efter förra årets hjärtproblem. Och den
punkiga sporten Roller Derby är både punk och kul att titta på. En annan grej
som var rolig var att mina vänner i Burmas band Rebel Riot kunde fira både
internationell pressuppmärksamhet (omöjligt för bara några år sedan) för sin
kamp mot eländet och att valet i Burma vanns av de goda krafterna. Men det är
en lång väg för dem att vandra mot en stabil demokrati.
Vilka skivor var bäst?
- Topper - Get in The Line, Smash It Up - Westcoast
Democrazy, Saturdays Heroes låt Give
me My life back (publicerad tidigare men som nu fanns med på det nya albumet)
Måste nämna Fuck Frankies
video Trashcan som utmärkt. Sen kan jag ha glömt
något viktigt? Troligtvis har jag det. (Troublemakers,
Gråsuggorna och Skandalites nya har jag inte hört vid när jag plitade ner
detta, Säkert bra det med.)
Vilka gig var roligast?
- Förutom de nämda gigen på
Tyrolenpunk och PSK så var det ett hysteriskt gig med Fuck Frankie på Northons
(som det hette sist jag var där, byter namn ofta)
Samt gig med Proggbanden
Nej och Kungens män. Punkiga på ett tungt proggsätt.
Vad var sämst?
- Förutom all galenskap med
ökad främlingfientlighet, terror och galenskap och vissa punkpolisers ständiga
småsinta lilla sekteristiska söndrande så...
1 Att Ligisterna somnade
in. Sveriges bästa liveband får vi nog inte se mer. IOF inget officiell break
up, men att de skall få till det känns långt borta. Tack för allt!
2 Nostalgivågen av meningslösa
återföreningar. Hypen kring banden från då känns beklämmande. Ingen disrespekt
för det som var då. Men nu är nu, ni blev inte yngre. Heder åt de som gick
vidare och är vitala i sina nya band.
3 Att publiken
fortfarande sviker många gig. Segt att för många arrangörer att få tillräckligt
med folk. Jag hade fortfarande bra tillströmning på mina arrade gig, men vågade
inte chansa satsa på vissa intressanta upplägg.
4 Att vissa egon lever på
att söndra band och scenen och töntars barnsliga skitsnack.
Vad ser du fram emot
2016?
- 1 Att jag får färdigt min
punkfilm, Jävla skitliv!
2 Att Stockholms punkscen får
det erkännandet utanför tullarna och i världen som den förtjänar. I alla fall
banden och vissa konsertarrangörer som sliter i motvind. Om den nu inte
imploderar av egoskäl.
3 Att publiken hittar
till giggen. Antal gig minskade något
2015, men det var nog bara bra, för 2013-2014 var hysteriska år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar