Jag
kommer under en tid framöver att låta några scenprofiler berätta om hur deras
år varit ur ett musikaliskt perspektiv. Emma Swanström, bland annat musiker – debattör –
arrangör, hur tyckte du punkåret 2015 var?
- Det var väldigt bra! Det
kom många nya, bra band, jag var på spelningar stup i kvarten, och arrade själv
en hel del. Utöver punkspelningarna jag själv var inblandad i så arrade jag en
massa elektroniska akter, och lyssnade också själv mycket på sånt som Kite,
Nicole Sabouné och Paper. Gotharen i mig fick sitt lystmäte, helt enkelt, och
det lär avspeglas i mitt eget musicerande framöver.
Punkscenen i Umeå har
varit suverän, med en Punkfest där vi höll högt i tak, fick till en line-up
som till större delen bestod av ickemän, och allt var superkul. Det har också kommit fram
många nya, spännande band lokalt, och det bästa med det är nog att de låter
väldigt olika och fyller olika tomrum rent musikaliskt.
Vilka skivor var bäst?
- Det var sjukt kul att
självaste Motörhead skulle komma med en så stark skiva år 2015. Matriarkatet
gör mig lycklig genom att lyckas med kontstycket att spela skitförbannad
trallpunk, med stor humor. Sen har jag just upptäckt att Rotten Mind-plattan är jättebra.
Sen vill jag slå ett slag för Paper. Trots att de inte egentligen är ett
punkband så har nog Calle Olsson en av Sveriges bästa och kaxigaste punkröster.
Dolores Haze-plattan har börjat snurra varm hos mig nu. De spelade på Verket en gång i tiden,
och var redan då så extremt karismatiska och coola i sitt uttryck, så det är
kul att de fått sådan skjuts sen dess. Sen är jag glad åt coola släpp med band
som Svärta och Mascara Snakes. Sist men inte minst så
vill jag pusha för Umeåbandet Perkulator, som gjort en skitcool inspelning som
låter svinfett.
Vilka gig var roligast?
- Bästa spelningen var för
min del helt klart Horror Vacui, som jag arrade på Verket. Det var sådär bra
att det gjorde ont i magen, vilket ju inte händer varje dag. Korp på Punkfesten
var också väldigt minnesvärt, tillsammans med många andra band under helgen.
Vad var sämst?
- Det sämsta var att vi
lade ner Epidemics, ganska oväntat och mitt under pågående bokning av en Tysklandsturné.
Jag hade haft en massa snack med Richard (gitarrist och sambo) om hans dalande
pepp på bandet, och till slut kom han fram till att han ville sluta. Det var
snopet, inte minst eftersom vi spelat ihop i olika konstellationer i tretton
års tid. Ur askan efter Epidemics har återstående medlemmar startat ett nytt
projekt, som ännu inte är namngett, och det känns jättebra. Jag kommer äntligen
att få gå loss med Joy Division-influenserna, vilket jag längtat efter länge.
Jag inser nu att detta är första gången jag tillkännager Epidemics nedläggning
offentligt, så håll tillgodo med dessa spektakulära nyheter!
Vad ser du fram emot
2016?
- En massa spelande med nya
bandet! Det trumfar det mesta just nu. Jag har bara stått på scen ett fåtal
gånger i år, och det duger ju inte. Sen tänkte jag krossa kapitalismen,
patriarkatet och rasismen också, och det lär ju bli råfett!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar