Trall for the masses

Det är ju inte varje dag jag sätter mig ner för att lyssna på trallpunk. Jag tror att min motvilja härstammar från åren då jag recenserade demoinspelningar i Close-Up och fick både en och två överdoser trall injicerat i venerna. Å andra sidan – när jag väl tar mig tid att lyssna så brukar jag gilla det jag hör. 

Jag fick ett paket skivor från Second Class Kids, jag satte mig ner för att lyssna och några timmar senare lyssnade jag fortfarande. Detta trots att jag var på väg att stänga av Sardo Numpsa cd-n ”Efter mycket om och men” efter första halvminuten. Det lät som sådan där hurtfrisk power metal-punk jag kan gå i kloster för att slippa höra. Men troligen var det mina egna fördomar som spökade till en början. För när jag sedan verkligen lyssnade upptäckte jag hur charmigt det här punkgänget från Helsingborg var, hur sylvassa de gladlynta melodierna var och hur dedikerade Sardo Numpsa var musiken. Det smittade så klart av sig – och helt plötsligt hade jag ett nytt favoritband. Sådant är kul.

Lastkaj 14 är mer än kul, det visste jag redan och deras ”Stormar” är 2000-talets bästa platta i den här genren (vilket i och för sig kan vara svårt för mig att värdera med tanke på hur jag inledde den här texten) och klassiska M.I.D. har gjort en förtjusande tiotummare i ”Den rike mannens börda”. Trall for the masses!

Pelle "Jag gick från konsument till producent"

Jag kommer under en tid framöver att låta några scenprofiler berätta om hur deras år varit ur ett musikaliskt perspektiv. Pelle Dahlström, Second Class Kids, hur tyckte du punkåret 2015 var?

- För mig så var det punkåret 2015 väldigt extremt, i och med att jag drog igång skivbolaget SecondClass Kids Records på allvar igen. Att gå från konsument till producent är ett gigantiskt kliv.

Att jag dessutom fick äran och förtroendet att släppa M.I.D, Lastkaj 14 och Sardo Numspa kändes riktigt bra. Jag har denna gång beslutat att inte göra lika mycket själv som jag gjorde för tio år sedan, när Second Class Kids hade sina glansdagar. Nu är webbshoppen inget hemmasnickeri, vi har fraktavtal med DHL och Border har rikstäckande distribution på plattorna. Idag finns inte tiden att göra allt själv, utan nu gäller det att göra de viktiga delarna själv.

Vilka skivor var bäst?

- Det kan låta partiskt, men faktum är att Lastkaj 14, M.I.D och Sardo Numspa släppte tre av de mest intressanta plattorna i år. Sedan diggar jag Knivderbys och Charta 77:s nya med. Har säkert missat någon platta, men då får jag väl komplettera nästa år.

Vilka gig var roligast?

- Jag såg bara två gig; Charta 77 och Strebers. Både var riktigt bra. Det är svårt att prioritera spelningar när man är småbarnsförälder. 

Vad var sämst?

- Egentligen var ingenting sämst. Klart man vill ha fler skivsläpp, fler konserter och fler zines. Men det är ju inte riktigt som att elen skulle sluta funka.

Vad ser du fram emot 2016?

- Jag har väntat på En svensk tiger sedan första albumet kom 2011. Sedan hoppas jag att det kommer nytt från Två krig och popbandet Strandvägen.