lördag 31 oktober 2009

Trapped in a scene: UK Hardcore 1985-1989

Jag sitter och bläddrar i Ian Glaspers tredje bok den brittiska punkscenen under 80-talet, den avslutande delen heter Trapped in a scene: UK hardcore 1985-1989. Det är återigen ett gediget hantverk av Ian, präglad av nyfikenhet och engagemang. Jag bläddrar som sagt, jag har inte tid att lusläsa just nu, och det är så många saker som slår mig.

Hur jävla trist punkscenen var där i slutet av 80-talet när alla skulle spela metal. Jag tror inte jag har en enda skiva kvar som gavs ut i England under den här tidsperioden. Här finns horder av pre-crust combos som Concrete Sox, Filthkick, Sore Throat, Doom, Extreme Noise Terror, Electro Hippies och Deviated Instinct. Hardcorecombos som Stupids och Heresy. Jag har ingen som helst relation till de här banden längre. Inte ens Napalm Death och deras banbrytande "Scum" lyssnar jag särskilt ofta på.

Men jag kan ändå inte bläddra förbi. Jag stannar till, antecknar i minnet. Bläddrar vidare. Slås av hur pre-crust-looken slår igenom fullständigt. Läser feta intervjuer med Earache, Peaceville och Manic Ears - men saknar DIY-bolagen som exempelvis Real World Records. Fortsätter bläddra, framåt - bakåt, och minns ett par bra band jag tänker återknyta bekantskapen med: Visions of change, Active Minds, Cowboy Killers och The Disturbed. De flesta andra passar mycket bättre i bokform.

Jag gjorde för ett par år sedan en intervju med Ian Glasper om sitt författarskap. Jag klistrar in den här:


Han har ett förflutet som basist i band som Decadence Within, Burnside och Stampin' Ground. Han jobbar för engelska mangeltidningen Terrorizer och spelar bas i Suicide Watch. Ian Glasper är för många ett välkänt namn inom scenen.

Men de senaste åren har han främst förknippats som författare. För två år sedan debuterade han med historielektionen - som ingen punkare skolkat från - Burning Britain - The history of UK Punk 1980-1984. Och nu följer han upp den med att syna anarkopunkscenen från dessa år i sömmarna - The day the country died - A history of anarcho punk 1980-1984.

- Jag jobbade för Record Collector magazine och fick en massa böcker om Sex Pistols och Clash för recension. Jag tänkte "när faan ska någon skriva en bok om Discharge". När jag insåg att ingen skulle göra det bestämde jag mig för att göra det själv. Det har varit otroligt mycket arbete. Varje bok har tagit två år att få ihop. Jag har lagt ner 2-3 timmar varje kväll på det här projektet och då ska man ha i minnet att jag dessutom har ett vanligt jobb och familj.

Hur reagerade alla de här gamla punkarna när du kontaktade dem?
- En del var ganska skeptiska till en början och undrade vad jag egentligen hade för motiv för mitt intresse. När de förstod att jag var genuint intresserad och en del av scenen blev de allra flesta smickrade och tyckte det var fantastiskt att deras musik nu fick åtminstone ett litet erkännande.

Alla viktiga namn, stora som små, har Ian Glasper letat upp och intervjuat. Han har skrivit långa artiklar, korta artiklar, inkluderat diskografier och sammanställt webblänkar. Det finns egentligen ingenting att sakna. Förutom då Poison Girls i senaste boken.
- Det var så nära att Posion Girls kom med så du anar inte. Men Vi Subversa stack till Spanien och Richard Famous gick upp i rök när jag skulle intervjua honom. Deadlineklockan slog. Jag var tvungen att köra utan dem. Samma sak hände egentligen med Karma Sutra. I den första boken saknar jag personligen Infa-Riot och Death Sentence. Jag ville absolut ha med dem, men det gick inte i lås av flera olika orsaker.

Nu har Ian Glasper satt igång arbetet med den sista delen i trilogin om den brittiska punkscenen. 1985-1989 ska dokumenteras med band som Heresy, Stupids, Concrete Sox, Depraved, Ripcord, Extreme Noise Terror, Napalm Death, Electro Hippies och Sore Throat. Ian säger att den utgåvan kommer bli fetare än hans tidigare böcker.

Ian Glasper upptäckte själv scenen i början av 1980-talet. Det började med Adam And The Ants.
- Sedan rullade det på. Jag älskade Discharge och Exploited, Crass och Conflict och så upptäckte jag den amerikanska hardcorescenen med gäng som Agnostic Front, Cro-mags och Bad Brains och därefter blev jag knockad av thrash metal-combos som Slayer och Dark Angel. Mina föräldrar betonade att jag skulle växa ifrån det men jag älskar musiken lika mycket i dag som i går.

Vilka band från den här tidsperioden skulle du vilja tipsa om?
- De mest underskattade UK82-banden var i mina ögon Violators, Underdogs, Total Chaos, Newtown Neurotics och Dead Mans Shadow. När det gäller anarkopunken skulle jag vilja rekommendera Omega Tribe, Sears, Exit-stance, System och Naked. Spana in dem - allt handlade inte bara om Crass och Discharge.

fredag 30 oktober 2009

Bloggtips

Hotbrev vi minns - redaktören som lackade ur



Men nu blir Indy arg
argare
argast...

:-)

Disaccord - total mayhem and chaos

Anders från Demilitarize bifogade även en Disaccord rehersal från 1985 när han skickade mig sina egna inspelningar. På Södra Promenaden återvann jag en intervju jag gjorde för fanzinet Profit Blaskan, och nu återvinner jag den igen här - snacka om klimatsmart!

Disaccord "Rehersal 1985"

PS: Är det inte dags för en Disaccord-samling nu?


Småländska Disaccord hade kunnat gå till historien som bandet som släppte den absolut sämsta kassetten någonsin - "Don't ask me why?". Helt enastående usel på alla sätt och vis. Kassetten gavs ut på Hardcore Tapes 1984, deras första "I Guds namn" kom året innan, kunde ha ödelagt bandets karriär. Men Disaccord repade mod och slog tillbaka liveinspelningen från Ultrahuset "Total mayhem and chaos" (1985) och avslutade sedan när de var som allra bäst med feta "No way out" (1986). Discaccord gav bara ut kassetter och så vitt jag vet finns inget av deras material återutgivet på platta - trist. Efter Disaccord fortsatte några av killarna i exempelvis Smooth & Greedy medan andra dök upp i Carcass ... 1988 gjorde jag en intervju med bandet, den publicerades i ProfitBlaskan #7. Här är ett kort utdrag.

Hur upplever ni dagens svenska scen?
Snap: De flesta band har ju verkligen fått bättre åsikter och texter nu. Det är väl snålt med gigs, men fanzines, skivor och tapes finns det gott om. Det som retar mig mest är sådana jävla mesband som har nån slags oskriven lag om att i fall man är från Sverige ska man sjunga på svenska. I och för sig är väl det okej, det jobbiga är att de är så jävla fanatiska - såna mesar kan hälsa hem. Men skulle det vara så jävla roligt att lyssna på Raw Power om de inte hade sina texter på engelska?
Mike A: Det finns andra bra band förutom oss, exempelvis Kazjurol.
Raffe: Mesig, för lite hardcore.

Vad anser ni om den här metaltrenden som verkar bli allt starkare i punken?
Snap: Jag tycker det är kul med blandningar och det är bara bra att metal-typer och punkare kommer överrens. Folk som bara lyssnar på punk/HC spelar oftast den tråkigaste musiken som finns.
Mike A: Bra så länge det inte blir några "satans revenge"-texter.

Vilka är dagens viktigaste politiska frågor?
Snap: Krig, svält, rasism, droger - därför att det är just de frågorna som inte längre är frågor utan fakta. De är så aktuella att vi inte kan smyga ifrån dem.
Mike A: Världsfred och Reagans avrättning. Mer spelningar åt Disaccord.
Raffe: Bränn sprit själv. Sup dig full varje dag. Knark e gött.

Snart är det val igen, ska ni rösta?
Snap: Not.
Mike A: Jag får inte rösta eftersom jag är engelsk medborgare. Men jag skulle i vilket fall som helst inte rösta.
Raffe: Nej jag ska inte rösta, för liten. Fräckt!

Vilka är era fem favorit EP-plattor för tillfället?
Snap: Antisect "Out from the void", Anthrax "I'm the law", Poision Idea "Pick your king". Äsch... jag lyssnar mest på LP:s och 12.or.
Mike A: Maimed For Life "Ep", Metallica "Re-revisted", "Krunch "Tjafs och dalt", "Slayer "Criminally insane", MDC "Multi death corporation".
Raffe: Malefile, Maimed For Life, Offenders och Chaos UK/Extreme Noise Terror splitten

Svinstian #22


Från Close-Up Magazine #26 (december 1997)


Noterat:

* Victims debutkassett hyllas så klart...

* ...liksom Linköpings Jet Black Gasoline.

* Hellshit-avkomman Filthy East & The Southwoods var ju också grymt coola.

* Jag skrev den här svinstian i Piteå och tyckte det var helfestligt att kalla Östersundpunkare för sörlänningar. I dag tycker jag inte det är lika kul...

* 1997 var (som alla andra år) ett fantastiskt musikår - spana bara in årsbästalistan - vad säger man, nästan världsklass.

Recenserat:

V/A Östersund punk & hardcore comp., Micro Midas, Area Turns Red, Hellracer, Avoided, Lucy Fair, Filthy East & The Southwoods, Victims, Solution, Setback, Jet Black Gasoline

Glöm Dä! skivaktuella

Linköpings Glöm Dä! (lysande namn som måste uttalas på öschöttska) har spelat in 11 nya d-beat-bomber som ska ges ut på tre olika skivor. En egen ep, en split-ep med Dörrterror och så ska Glöm Dä! medverka på samlingsplattan "Linköping hardcore" som ska finnas utgiven till våren. Redan nu kan man lyssna på tre av de nyinspelade spåren på myspace. Låter fett värre.

onsdag 28 oktober 2009

Västervik februari 1986


Wow - vilket gig!

(Tack Anders, Demilitarize)

OBS (uppdaterat 30 oktober) Enligt uppgift Svart Parads sista gig!

tisdag 27 oktober 2009

Svinstian #21



Från Close-Up Magazine #25 (oktober 1997)

Noterat:

* Jag står bakom Morte Paura-hyllningen till 100 procent än i dag. Max Thörnell (känd från bland annat Furbowl, Hearse och Dom Där) är en hjälte.

* En hel del andra grymma kassetter från Acursed, Krigshot, Amok och Fisticufffs.

* Fagerstacombos som Atomångest och Savages hyllades också, minns inte alls hur de låter.

* Nät slår papper. Jag fick Svea Rike-låtarna först efter en efterlysning på bloggen.

* Kukäters och Arnewajs...

Recenserat:

Kukäters, Arnewajs, Sector 7G, Friend, Morte Paura, Atomångest, Chafe, Krigshot, Schizofrenic Bastards, Acursed, First Degree Murder, Subdive, Chainsaws, Fisticuffs, Savages, Angry Red Planet, Amok,

Kiruna hardcore X 2


Just Get Out
Unga hjärtan (egen) cdr

Flashpoint
Catheter (egen) cdr

Just Get Out och Flashpoint kommer från Kiruna och lyssnar nog på olika former av håcce dagarna i ända och drömmer våta drömmar om 90-talets scener i Umeå, Linköping och Vänersborg. Just Get Out känns lite som Outlast småbröder och jag tycker de är helt okej även om ljudet lämnar en del att önska. Flashpoint är mer emo, och när jag säger emo menar jag gamla dinosaurier som Fireside. Jag tycker dock att Flashpoint i dagsläget känns för valpiga.

Favoritlåt: Du fattar ingenting (Just Get Out)

söndag 25 oktober 2009

Jag fattar typ ingenting

Tom Karlsson
Pojknacke (Lystring) lp

Alltså, jag fattar ingenting.
Inte ett dugg.
Tom Karlsson är tidigare känd som sångare i det supertuffa punkbandet Hoist A Few. I dag har det blivit betydligt fler strängar på lyran: Tom är serietecknare, illustratör, nollbudgetfilmare, skribent, performanceartist och experimentmusiker. Under den första halvan av 2000-talet jobbade han med Det grymma svärdet-Pontus Lundqvist i "harsh noise- performance duon" Det här är straffet. "Pojknacke" är dock hans stora solodebut.
Och jag fattar ingenting.
Inte ett smack.
Jag lyssnar på skivan. På 33 varv. På 45. Jag spelar den baklänges.
Igenochigenochigen...
Det är rena grekiskan för mig.
Men jag gillar illustrationerna som lyfter det läckra fold out-omslaget. Och jag tycker det är så coolt att någon verkligen bryr sig och ger ut sådan här supersmal musik.
Du kanske undrar hur det låter.
Pressreleasen beskriver det allra bäst:

"Man kan kalla det som finns på skivan för musik, man kan kalla det för litterära texter med ackompanjemang, man kan kalla det text-ljud-komposition, ljudkonst eller helt enkelt beskriva det som en kille som sitter och snackar med löjliga röster över lågbudgetbetonat kassettindustrikomp."

Japp, så låter det.
Och jag fattar inte ett smack...
I hyllan står Hoist A Fews "No serious shit". Jag plockar ner den. 30 sekunder senare exploderar punkbomben "Six down, six to go".
Jag fattar. Och gillar!

Favoritlåt: ehhh... låt??? njaa... njää...

torsdag 22 oktober 2009

Gigtips Umeå

The Lowlifes missbrukarpunk imponerar


Jag har tre nya favoritband. Poor Old Slugs, The Radars och The Lowlifes. Sistnämnda knockade mig fullständigt. Jag mejlade tre korta frågor till bandet. Trummisen Jocke svarade.

Ni medverkar på Chaos in Sweden-plattan med den fantastiska låten "Skitsnack". En råpunkpärla i exempelvis Missbrukarnas anda. Kommentar.
- Tack som fan, kul att höra.

Är det den typen av "Really Fast-punk" ni är influerade av?
- Tja, vi spelar ju bara det vi själva vill lyssna på. Mest gammal UK82 och dylikt. Vi har ju (som kanske varenda band i hela världen) inte lagt in oss själva i nått fack utan spelar det vi tycker låter bra. Influenserna är nog alldeles för många för att skriva ner.

Jag har dålig koll på The Lowlifes. Vilka är ni?
-Vi startade upp nångång 2004 med en annan sättning, med några medlemsbyten hamnade vi där vi är nu. Det är vi (Ville-sång, Opoku-gitarr, Ronja-bas, Jocke-trummor) som spelar live och spelat in våra två demos. Vi är ganska så lata och dåliga på att spela in våra låtar, men vi håller just nu på med en fullängdare. Studion vi spelat in hälften av låtarna i har gått sönder men är på väg tillbaka. Så när allt är bra med studion kommer skivan. Vi håller för tillfället också på att repa in några helt nya låtar som kommer släppas som en vinylsjua.

Fanzinet Skrik Ut


Skrik Ut var ett trevligt fanzine från Gävle. Redaktör Patrik Söderberg (känd från Dross) jobbade hårt och hann med tre nummer på ett år (om det kom fler känner jag inte till). Jag har haft riktigt roliga stunder nr jag bläddrat igenom de här blaskorna och även om intervjuerna och recensionerna oftast fångat mig, så har jag haft lika stort nöje av att läsa alla gamla annonser från olika punkbolag som Really Fast, Skvaller, Eugen, CBR och Slam Records.

Skrik Ut #1 (1985, #2 (1985), #3 (1986)
Chaos, DNA, Kurt i Kuvös, Mob 47, DTAL, The Fast Ones, Injektion, S.O.D., Vomit, Svart Parad, Fear of war, Raped Teenagers, Akutt Innleggelse, Dr Anti-Skval, Rövsvett, Force Majeure, Los Bohemos, Slam, Pöbel Möbel och en massa recensioner.





Högljudd och anskrämlig punkblues

Left Lane Cruiser
All you can eat (Alive) cd

Sugen på stökig och oborstad punkblues. Spana då in übercoola Indiana-duon Left Lane Cruiser och albumet ”All you cant eat”. Jag lyssnade på skivan första gången i bilen längs E6 på väg till jobbet. När jag var framme ville jag inte gå ur bilen. Jag ville att Freddy J IV och Brenn ”Sausage Paw” Beck skulle ta med mig tillbaka till norra Mississippi igen. Jag trivdes så mycket bättre där än i ett grådaskigt Helsingborg. ”All you can eat” är proppad med högljudd och anskrämlig blues i samma anda, åtminstone i mina ovana öron, som exempelvis Bob Log III. Left Lane Cruiser har tydligen gett ut ett album tidigare, ”Bring 'yo ass the the table”, den ska jag leta upp nu. Men först måste jag lyssna på ”All you can eat” än gång till.

Favoritlåtar: Crackalacka, Hillgrass bluebilly, Broke ass blues, Hard workin man

Gigtips Stockholm

Gubbig punk med glädje och självinsikt

Boxtavsbarn
S/t (Viola) cd

Det är inte varje dag man springer på band med samma självinsikt som Östersunds Boxtavsbarn. Bandet lirade enligt egen utsago ”gubbig punkrock” och efter två år kände de att man inte kunde ta det längre. Jämtarna bestämde sig för att lägga ned bandet och utforska andra musikaliska marker. Men först ville man ge Boxtavsbarn en pampig begravning. Det blev ett helt album – deras första och sista.
Jag har lyssnat en del på den här skivan den senaste tiden och tycker att Boxtavsbarn har många kvalitéer som låtsnickrare. Det går inte att ta miste på att de gjorde just gubbig punkrock med glädje, lite i samma stuk som exempelvis gamla fina Barbaras Grannar från Karlskoga. Men samtidigt orkar jag inte sätta i mig alla fjorton låtar på en och samma gång. Jag blir mätt efter sex-sju låtar och behöver då viss tid för att ge mig på Boxtavsbarn igen. Det var nog så de själva kände det efter två år.

Favoritlåtar: Låt det va', Vem fan är du?, Ner på knä

Poga dig lycklig till Puke

Puke
Back to the stoneage (A20) cd

Jag minns inte hur många gånger jag lyssnat på sjuan ”Back to the 30:s” genom alla år. Säkert tusentals. Jag kan inte minnas en enda fest hemma hos Gamen utan att vi pogade oss lyckliga till ”Svea rikes slavbok” , ”Tårthjärnor” och ”Cellen Ellen”. Puke skrev maffiga råpunklåtar som stack ut från mängden, tack vare en lysande melodikänsla, otroligt coola gitarrslingor och Jimpas skånska stämma. Singeln gavs ut, om jag minns rätt, 1986 på den egna etiketten Arne Möller Records.

Året efter gav Chickenbrain-Fredda ut debutalbumet ”Back to the stoneage”. Jag har för mig att jag då inte blev fullt så imponerad. Jag tyckte plattan saknade klockrena hits som singeln bjöd på. Under åren har jag dock ändrat uppfattning och i dag 2009 tycker jag det här albumet åldrats otroligt väl. Puke känns fortfarande fräscht och spännande. Och låtar som ”Blod”, ”Älskling kan du inte stanna” och ”Fem steg från döden” är just klockrena hits.

Den amerikanska etiketten A20 som sammanställt den här utgåvan har även tryckt in Pukes låtar från Really Fast och Vägra anpassning. Jag tycker det är lite synd att de inte gjorde som japanska MCR och deras Bristles-utgåva. Dunkat in allt Puke-material plus en dvd-live. Det hade smakat det. Men jag ska inte gnälla. Jag är fullt nöjd med att kunna sätta ”Svea rikes slavbok” på repeat och återigen poga mig lycklig.

Favoritlåtar: Svea rikes slavbok, Tårthjärnor, Käka gröt, Älskling du kan väl stanna

PS: Tack Ted!

Mindre krångel - mera mangel

Slaktrens
Mangelattack (egen) cdr

Namnet och titeln säger allt. Och jag gillar verkligen manglet Johan (för visst är det ett enmansband?) spelat in. Tio extremt råa crust-cocktails som smakar Hellnation, Krigshot och Totalitär. Eller som Slaktrens själv deklarerar i ”Mera mangel”:
”Nyskapande hit och dit, konstiga takter, gitarronani, överproducerat, fixat och polerat, har ni förstått att det ska vara simpelt och rått, mindre krångel mera mange, maratonlåtar med 1700 riff, vem orkar lyssna på sånt? Skitmusik är skitmusik även om den är unik”.
Du kan tanka hem ”Mangelattack” gratis härifrån. Gör det. Sedan kommer du också vråla någon i örat ”mindre krångel, mera mangel”.

Favoritlåtar: Mera mangel, Jävla besserwisser, Käpprätt åt helvete

Gigtips Norrköping

onsdag 21 oktober 2009

Papa Franz: "Vi är jävligt nöjda med slutresultatet"

Superheta oi-bandet Vindicate This! har nyligen spelat in sitt debutalbum, en skiva som jag är otroligt peppad på. Papa Franz (sång), hur har inspelningen gått?
- Inspelningen gick jävligt bra tycker vi, tillbringade typ en vecka i Studio Motion med Tommy Tift bakom spakarna och det känns som att både han och vi har utvecklats tillsammans vad gäller att spela in oss och att få oss att låta som vi vill. han har även mixat skivan och sen har den mastrats av Matte P (Kontrovers med mera) i hans studio och vi är jävligt nöjda med slutresultatet.

När ges den ut?
- Skivan ges ut av det nyetablerade Malmöbolaget At The Poorhouse Productions och både dom och vi är jävligt peppade. Om allt går som det ska så släpps plattan i början/mitten av november och då kommer det göras en del spelningar så klart - en släppefest här i Malmö samt att vi har datum inbokade i Göteborg och Stockholm i november respektive december. Och förhoppningsvis en massa annat. Sen ska vi ju vara med på en Templars-tribute också men man får väl se när den kommer...

- Vad har ni fått för reaktioner på er Chaos in Sweden-medverkan?
- Både du och Cowmag Ted lyft fram vår låt som ett bra bidrag men i övrigt har jag faktiskt inte hört så mycket (det har ju heller inte kommit så många recensioner än). Min personliga favorit från den plattan är Lowlifes missbrukarnadoftande låt "Skitsnack".

tisdag 20 oktober 2009

Disrupt+Madness+Chumbawamba=Star Fucking Hipsters, typ

Star Fucking Hipsters
Never rest in peace (Alternative Tentacles) cd

Det är alltid coolt att vara öppen. Jag har aldrig bara gillat punk. Det hade blivit för torftigt om jag inte fyllt på med country, death metal, indiepop, goth eller visor. Jag misstänker att det är lite så storbandet Star Fucking Hipsters också fungerar. Man gillar både Chumbawamba-pop och crust, metal och Madness-ska,. Gott så. Men när alla dessa olika intryck ska få plats i en samma låt flera gånger om, blir det mest förvirat att lyssna. Ena stunden manglar jänkarna så pass snabbt och hårt att jag börjar tänka på Disrupt, i nästa stund trallar jag med i något som Madness kunde ha skrivit under ”Our house”-eran, för att sedan headbanga till ett coolt gitarrsolo. Jag gillar Star Fucking Hipsters i typ en låt i taget, men jag fixar inte hela ”Never rest in peace” på en gång med alla dess genrebyten. Alltså - gärna open minded, men blanda inte allt på en och samma gång.

Favoritgenre: Crust och Chumbawambapop

Alice går inte på knock

Alice Donut
Ten glorious animals (Alternative Tentacles) cd

Jag har inte alls följt den här New York-combon och kan inte relatera den här skivan till något annat Alice Donut har släppt sedan starten 1986. Jag blir inte knockad av ”Ten glorious animals”, men lite omskakad i alla fall. Det finns en nerv som kittlar hos de här veteranernas mix av psykadelisk pop och postpunk. Jag tror man uppskattar den här skivan bäst om man ligger på en soffa i ett mörkt rum och lyssnar ensam. Dina demoner kommer garanterat att knacka på dörren efter en stund...

Favoritlåt: No more room, Lorelei & Henry

Det grymma svärdet - lust och attityd

Det grymma svärdet #4
Fanzine (Lystring)

Det grymma svärdet är nog den märkligaste tidsskrift jag läst. Eller läst. Den här bibeltjocka blaskan läser man inte från pärm till pärm. Man bläddrar i den och flinar åt de bisarra inslagen eller ler åt några klockrena formuleringar, tittar på bilder och ögnar igenom serier. Och förundras över vilken otroligt, i positiv bemärkelse, konstig skrift Pontus Lundqvist basar över. Noveller, intervjuer, serier, könsteckningar och fotografier i en helt sjuk röra. Här finns ett bildreportage om hur du själv bygger ditt eget grötberg, en Erik Lundqvist skriver mångordigt om sina sex lustigaste extrajobb, det är Malmöguide och punkrock i form av Mitt hjärta är en bomb och Brainbombs. Och en massa annat. Allt gjort med lust och attityd - som ett långfinger upp i verklighetens folks arsle.

Svinstian #20


















Från Close-Up Magazine #24 (augusti 2007)


Noterat:

* Jag lyssnar inte varje dag på Hellshit längre, men när jag gör det dyrkar jag Ted, typ;-)

* Hmm, No Excuse skulle jag vilja höra igen.

* Malmös Feeder fick högsta betyg. En superfet inspelning med industriellt mangel enligt recensionen. Vad hände med er sedan?

* Oj oj oj, Estonia - med låtar som "Trampa vatten", "Bogvisiret" och "Skepp o'hoj"...

Recenserat:

Svintask, Discrown, Deelweed, Samhällets Virus, Estonia, No Excuse, Hellshit, White Trash, Feeder, Pre-Dead, Plan 9, Avoided, Humpty, Daydream, All systems go, Mindblaster

måndag 19 oktober 2009

Istället för uppdateringar: bortförklaring

Jag hade tänkt uppdatera rejält ikväll. Men så var jag tvungen att skriva klart Chaos in Sweden-recensionen till Close-Up Magazine, och sedan körde jag ett 45 minuters pass "indoor-walking" med Dims Rebellion, Finkel Rokkers och Bit i stål i hörlurarna och sedan upptäckte jag att Paco inte legat på latsidan. Och nu är typ kvällen slut...

Men först ska jag bara lyssna en gång till på The Radars, The Lowlifes och Poor Old Slugs. Sjukt bra band.

Hårdpop på schemat

Farbror Punk håller lektion i ämnet Hårdpop. Turist i tillvaron slickar girigt i sig den nya kunskapen och tänker sätta igång med läxan redan nu.

söndag 18 oktober 2009

Svinstian #19


































Från Close-Up Magazine #23 (juni 1997)


Noterat:

* Jag ska aldrig mer referera bra musik till fotbollspelare. Jisses - kunde ingen ha sagt, stryk - skriv om.

* Men Fisticuffs-tejpen var bra.

* Jag undrar hur Åmåls punktrio Fröpåse lät. Kassetten "Tre töntar tar ton" fick bra betyg, men jag minns den inte.

* Nocturnal Grave Desecrator var en black metal-pajsare som härjade på insändarsidorna och tyckte att jag typ skulle gasas eller stenas eller bara has ihjäl...

* Crossing Chaos "Bränd snutkuk" - arrrrrrrgggggghhhhhh så bra1

* Bloggasfuck-Maskens band Zabba Yone sågas längs fotknölarna. Du kanska kan lägga ut den här på bloggen;-)

* Många coola inspelningar: Mörder, Kontrovers, Sex Sex Sex, Section 8 - och så Håmå, med bland annat Peter Dolving från Haunted och Mary Beats Jane.

* Japp - om man jämför med dagens talanglösa kretiner som lallar runt med den blå stjärnan på bröstet så är Steiner Gud...

Recenserat:

Fisticuffs, Skitliv, Kontrovers, Mörder, Get up & Goers, Solace, V/A Truth a nazikiller, Barflies, Arnewajs, Sex Sex Sex, Hålk, Crossing Chaos, Håmå, Fierce, I Quit, Die Kraft, Wrath Of Nature, Section 8, Ensign, Sleeping Machine, J. Mansfield, Labrador, Zabba Yone, Fröpåse, Senile Pups, Subdive, Daybreak, Lawemang, Cricket

Cow Mag uppdaterad

Ted har äntligen uppdaterat Cow Mag. Rusa nu dit och läs intervjuer med Papa Franz angående Chaos in Sweden-plattan och Tomas Nilsson om Aktiv Dödshjälp. Dessutom några välformulerade rcensioner.

fredag 16 oktober 2009

Fanzinet Skithelg

Skithelg gjordes av Pille och Acke från Cruel Maniax. Jag tror att debutnumret från april 1986 var det enda som kom ut (Pille gjorde även Cruel Magazine). Fagerstablaskan innehöl intervjuer med DNA, Mob 47, The Past, Gods of Masturbation och Cruel Maniax så klart. Och så information om djurförsök och några poetiska utsvävningar.

Skithelg #1 (1986)

onsdag 14 oktober 2009

Gigtips Göteborg



Tack Senap,-)

Dagens mejlkonversation

Mikael S: Jag skulle vilja ha en spalt/halvsida/helsida där jag skriver om demos/myspace-upptäckter/mp3:or/singlar/album etcetra, gammalt som nytt. Jag vill kunna skriva om såväl retroplattan med Nyx Negativ som Commitment Crews nya låt på myspace som The Clicheés nya vinylsingel som Mimikrys nya album, typ. Jag vill kunna berätta om att Vindicate This! är i studion samt att fler borde upptäcka bloggen Östergyllen. Punk på svenska i en nyfiken anda.

Robban B: Låter som ett mycket bra förslag. Frågan är bara om vi ska börja redan i decembernumret eller om vi väntar till februari.

Mikael S: Vi kan vänta till februari.

tisdag 13 oktober 2009

måndag 12 oktober 2009

Mangel i Close-Up Magazine #2

Jag har fortsatt bläddrandet och hittat en del texter jag gjort som jag tror det kan finnas ett intresse för.

Våren 1997 ringde jag och störde Skitsystem/At The Gates-Tomas Lindberg mitt under mötet mellan Juventus och Parma. Jag fick återkomma lite senare och Tompa kunde lägga ut texten om såväl Skitsystem som At The Gates. (från Close-Up Magazine #21, 1997)



"Jag satt hemma hos någon snubbe jag träffat på en efterfest någonstans och det enda jag kommer i håg är en låga på ett gasolkök". Cliff Lundberg i Driller Killer berättar om hur det gick till när han brände in ett uppochnervänt-kors i pannan. Han säger också: "Det var juletider och jag blir lite nipprig i huvudet då." (från Close-Up Magazine #22, 1997)



Wolfpack-Jonsson skickar några syrliga passningar till MRR och Driller Killer. Dessutom är det här artikeln som retade upp några massgravar... (från Close-Up Magazine #23, 1997)

I dag har jag tittat på...

punkrock från Klippan - Krüger!







Gigtips Linköping

torsdag 8 oktober 2009

Gigtips Köpenhamn



Suicide Syndicate hälsar "Ta bussen till giget. Buss Malmö–Köpenhamn. Två öl, en shot samt inträde och resa 100:-!!! Avgår 16.00 Möllevångstorget."

Gigtips Stockholm

"I wanna be anarchy"

Folkvald kultur heter en nyutkommen listbok som sammanställts av Helsingborgs Dagblads kulturredaktion. 349 riksdagsledamöter och 22 statsråd har svarat på om frågor konst, böcker, film och musik. För en listnörd är det mumma att på det här sättet ta del av våra folkvaldas kultursmak. Det mesta är kul läsning - men det är inte så mycket som överraskar, förrens jag kommer till bokstaven Ö, som i Thomas Östros (s), och världen vänds upp och ner...

tisdag 6 oktober 2009

Julafton - en månad senare än vanligt

Östergyllen kommer med underbara nyheter. Den 23 januari ska typ världens bästa band - The Clichés lira i Malmö. Klubb Pogo arrangerar och spelar gör även Vindicate This! Rena julafton!

Svinstian #18


















Från Close-Up Magazine #22 (april 1997)

Noterat:

* Jag sågar Elvis duktigt, kallar honom "överskattad narkomansierad gris". Några år senare, i en bil hem från Hultsfredsfestivalen typ 2004, slår det mig att Elvis faktiskt är riktigt vass. Den uppfattningen gäller än...

* Men Purgative Klyster-tejpen "Elvis - King of grind" är en av de fem coolaste jag någonsin hört. Jag har de fortfarande kvar. Voff voff.

* Hellshit och Pöbeln gillar jag än i dag - men Riskavfall minns jag inte.

* Inte heller Tarmvingarna - tack och lov!

* Ingressen är nog den bästa jag skrivit och jag lyssnar fortfarande på musik utifrån det förhållningssättet.

Recenserat:

Tarmvingarna, Böld, Riskavfall, Pöbeln, Untied, Purgative Klyster, Hellshit, Pounding

I dag har jag lyssnat på...


måndag 5 oktober 2009

Denimzine läggs ned

Det kom ett pressmeddelande från Denimzine.

"Det känns lite konstigt att skriva det, men sista numret av DZ / Denimzine kommer ut imorrn tisdagen den 6 oktober. Sen kommer det inte längre tillverkas nya verk av tidningen som är så svår att uttala namnet på men som faktiskt funnits i över ett decennium och drivits fram enbart av kärleken – till och med passionen – till musik. Det är dags att avliva tidningen medan vi fortfarande tycker om den.

Vi startade i en källare i Nässjö där vi varvade tidningsarbete med att spela tv-spel, käka glass och dricka folköl och när vi nu spikar igen kistan sitter vi på DZ redaktionens egna lokal på Götgatsbacken i Stockholm där glassen är utbytt mot sushi, folkölen med fernet och tv-spelstiden ägnas nu istället åt vår klubb What We Do Is Secret. Då kopierade vi och häftade
ett par hundra ex själva, nu trycks varje nummer på fint papper, limbinds, lackas och skickas över hela världen i tusentals ex. Inte illa pinkat.

Vi har haft jävligt roligt under åren, alldeles för roligt för att komma ihåg allt nu. Allt ifrån att ha stått på scen med Iggy Pop, turnerat med Black Lips, fikat med Roky Erickson, släppt singel med The Hellacopters och intervjuat hundratals helt fantasiska artister. Samt tagit över en Finlandsfärja eller två. En vacker dag ska vi fan släppa ett best of nummer i bokform!

Men du behöver inte gråta dig till sömns i natt efter att du läst detta. Vi kommer inte sluta sprida ordet om den musik vi gillar. Under hösten ska vi arbeta fram ett nytt projekt som ska fungera som ett opium för folket. I alla fall för dem som gillar bra musik. Men vi säger inte så mycket mer om det nu.

Ett stort tack till alla där ute som läst tidningen, köpt annonser och skickat skivor etc. Det är ni som gjort tidningen till vad en är idag.

Denimzine är död, länge leve Denimzine.
1998-2009"

Turist i tillvaron tycker beskedet är supertrist, men hoppas att några av tidningens duktiga skribenter kanske dyker upp som bloggare.

söndag 4 oktober 2009

Svinstian #17



















Från Close-Up Magazine #21 (februari 1997)


Noterat:

* Oj vad jag vill lyssna på Amok. Jag kommer inte alls ihåg hur den kassetten låter, men tror att jag har den kvar. Någon som vet vad som hände med bandet?

* Bombfors, Acursed, Indignation, Area Turns Red - grymma grejor.

* Maskens Antabus får hyffsad kritik - men jag ber dem säga åt sångaren att hålla käften.

* Svarta Spyors "Staden Katrineholm" hade jag gärna haft en mp3a av, bara så ni vet...

* 1996 måste ha varit ett suveränt musikår, kolla bara årsbästalistan för kassetter.

* Yepp, jag recenserade allt.

* Och för allra första gången dyker Mimikry upp i spalten.

Recenserat:

Bombfors, Decontrol, CPA, Area Turns Red, Amok, Svarta Spyor, Antabus, Acursed, Indignation, Magpie, Driver, Mimikry, Pass Out, Anti Hero

Anti-disco hos Farbror Punk

lördag 3 oktober 2009

Fantastisk punksamling

VA
Chaos in Sweden (Ian Rush/Roliga Firman) lp

Det här är den roligaste och bästa svenska samlingsplattan sedan Really Fast gav ut sin andra volym. Visst har det under åren kommit många bra kompilationer men ingen med samma glöd som denna. Martin Franzén (Vindicate This!) och Robert Lindelöw (Antipati) har gjort ett fenomenalt jobb med att sammanställa en skiva som dels säger att scenen 2009 verkar må väldigt bra men som också kommer leva vidare och vara en referens om såväl tio som tjugo år.

Jag gillar det mesta av ligistpunken som erbjuds på Chaos in Sweden. Naturligtvis blir jag inte besviken på rutinerade namn som: Gatans Lag, CDCP, Antipati, Unit Lost, Fistful, Royal Stakeout och The Clichés. Briljanta hela högen. Men det är ett par andra akter som imponerar mer, tre band jag av olika skäl inte hört så mycket innan. The Lowlifes har blivit fett hajpade på Pacos blogg. Nu fattar jag varför. Klockren huliganpunk. Ge mig mer. Finspångs Saturdays Heroes smakar så väl Boston som Londons sydöstra delar och får mig att skråla med i starka "A way of man". Och - så klart - Vindicate This! från Malmö. Fenomenal klassisk oi. Deras albumdebut lär det slå gnistor om.

Jag hoppas att Martin och Robban bara glömde lägga till vol 1, för visst måste det komma en volym till...