Det är ju inte varje dag jag sätter mig ner för att lyssna på
trallpunk. Jag tror att min motvilja härstammar från åren då jag recenserade
demoinspelningar i Close-Up och fick både en och två överdoser trall injicerat
i venerna. Å andra sidan – när jag väl tar mig tid att lyssna så brukar jag
gilla det jag hör.
Jag fick ett paket skivor från Second Class Kids, jag satte mig ner för att lyssna och några timmar senare lyssnade jag fortfarande. Detta trots att jag var på väg att stänga av Sardo Numpsa cd-n ”Efter mycket om och men” efter första halvminuten. Det lät som sådan där hurtfrisk power metal-punk jag kan gå i kloster för att slippa höra. Men troligen var det mina egna fördomar som spökade till en början. För när jag sedan verkligen lyssnade upptäckte jag hur charmigt det här punkgänget från Helsingborg var, hur sylvassa de gladlynta melodierna var och hur dedikerade Sardo Numpsa var musiken. Det smittade så klart av sig – och helt plötsligt hade jag ett nytt favoritband. Sådant är kul.
Lastkaj 14 är mer än kul, det visste jag redan och deras ”Stormar” är 2000-talets bästa platta i den här genren (vilket i och för sig kan vara svårt för mig att värdera med tanke på hur jag inledde den här texten) och klassiska M.I.D. har gjort en förtjusande tiotummare i ”Den rike mannens börda”. Trall for the masses!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar