Jenny "Scenen är mycket mindre uppdelad än förut"

Jag kommer under en tid framöver att låta några scenprofiler berätta om hur deras år varit ur ett musikaliskt perspektiv. Jenny Larsson, från Stockholm Straight Edge, hur tycker du punkåret 2015 var?

- Jag var på 44 spelningar + Norrbotten hcfest, Alive & Well, Temples, Punx 44, K-town och Fluff fest. Inte en enda av alla de där spelningarna var dålig. Det finns så mycket spelningar att gå på bara i Stockholm att det är flera varje vecka, ibland flera som krockar varje dag. Trots det är det folk på alla, arrangörsgrupperna hjälps åt och scenen är mycket mindre uppdelad än förut. Det märktes extra tydligt när vi för första gången samlades från flera arrgrupper och satte upp Stockholm hcfest. Banden och publiken var verkligen otroligt blandade, från den fullaste träskpunkaren till alternativfeministpostpunkaren. Och alla var glada och röjde! Det är min tydligaste önskan och förhoppning för nästa år: att vi får till en lika bra eller kanske ännu bättre Stockholm hcfest.

Vilket gig var roligast?

- Lowest Creature på Alive & Well var verkligen något extra. Bandet själva är alltid supertajta och coola på scen, det var en storpublik och en av de största moshpitarna jag har sett. Dive på dive och leenden i hela rummet. Förutom den pangkvällen vill jag nämna Agent Attitude. Sveriges bästa liveband. Spelar ingen roll om en ser dem på Bajsverket, Ungdomshuset i Köpenhamn eller Cyklopen, de ger alltid max och då gör publiken det också. Det var kaos i piten på K-town, jag var mitt i och var 100 procent lycklig.

Vilka skivor var bäst?

- Det som blir mest relevant för en musikmässigt är förstås det en kan känna igen sig i. Och en umgås ju med folk en är lik. Inte konstigt att den skiva som haft absolut mest påverkan på mig är vännerna i Power Face ep. Älskar rockinfluenserna i deras annars raka hcpunk. Redigt duktiga musiker och texterna är perfekta för sing-a-longs. Mest lyssnade skiva efter det är danskarna i Halshugs ’Blodets bånd’. För mig är den en perfekt blandning av skitig energi och melodi. Såg dem på Temples i Bristol och blev helt såld.

Vad var sämst?

- Jag tycker inte att det finns någonting som varit riktigt dåligt med året, men det är trist när folk inte kan diskutera musik och politik i scenen utan att vara otrevliga. Men, internet gör också mycket för sammanhållningen i scenen. Både Eriks Hardcoregrupp och Tjej- och trans i hardcorescenen gör att en kan möta andra, diskutera saker, få tips och råd och nya vänner.

Vad ser du fram emot 2016?

- Jag tror att ännu fler kommer att åka norröver och gå på spelningar i till exempel Umeå och Luleå och att fler band där uppifrån kommer komma ner och spela, vilket är fint. Finns en superbra scen däruppe som fler borde upptäcka. Jag hoppas också att Kiruna hardcore fortsätter att blomstra och att No Recede kommer ut med något nytt. Vi i Stockholm Straight Edge hade 18 spelningar i år och nästa år får vi antagligen en mer permanent lokal, så vi är stabila. Känns också som att icke-män blir mer och mer självklara i scenen. Gott nytt!