Uncurbed och Warvictims förbryllar

Uncurbed/Warvictims
Split (D-takt & Råpunk) cdr-promo

Det är en mycket underlig upplevelse.
Märklig på alla sätt.
Jag har precis lyssnat på Uncurbeds allra nyaste släpp. Uncurbed som jag genom åren älskat och hyllat. Uncurbed som gjort lysande album som "Welcome to anarcho city", "Punks on parole" och "Punk and anger".
Jag sitter tyst och fingrar på omslaget. Jag fattar ingenting. Lyssnar på de åtta låtarna igen. Och igen. Och ytterligare en gång.
Det är en mycket underlig upplevelse. Jag tycker det låter kasst, trots att det låter Uncurbed. Men manglet känns instängt, riffen är uddlösa, låtarna geggar samman. Jag saknar explosiviteten, aggron och hatet.
Det är en märklig upplevelse.
Och Warvictims spär på det intrycket.
I vanliga fall brukar jag bli grymt peppad av d-takts manglet. Den här gången fastnar inget. Jag försöker lyssna men kommer på mig med att drömma om helt andra saker, helt plötsligt är skivan slut och jag minns ingenting.
Det hela är mycket underligt. Två favoritband delar platta och resultatet blir: trist och intetsägande.
Jag kanske ska kontakta min husläkare.

Favoritlåt: Det bittra slutet (Uncurbed), De gudsförgätna (Warvictims)