Årets pop - och metal!

Poptidningen Sonic listar i sitt nya nummer årets plattor. Och det är uppenbart att jag har noll koll på samtidens pop-giganter när ettan på listan är fullständigt okända Fleet Foxes och deras självbetitlade albumdebut. Dock tycker jag det är ett ofog att summera ett år när det fortfarande återstår en hel månad (dessutom hade nog Sonic-skribenterna deadline tidigt i november, där försvann en månad till - japp, jag är lätt störd). Turist i tillvaron kommer naturligtivis att publicera facit - dock efter nyår. Däremot kan jag redan ny bjuda på listan för årets metal.



1, Satyricon "The age of nero"
Gastkramande mardrömsmetal. Frosts trumspel är äckligt disciplinerat, kliniskt utfört, briljant. Satyr maler ärriga rakblads-riff och mässar fram sången med återhållsam vrede, smått psykopatiskt. Årets metalskiva. Ett av de vassaste albumen 2008 alla kategorier. Inte med på Sonics lista.

2, Tiamat "Amanethes"
Blasfemiska krigsförklaringar samsas med väna ömhetsbetygelser. Lysande, så klart. Inte heller med på Sonics lista.

3, Dismember "Dismember"
Dismember gör som få andra skön konst av det makabra och den gamla skolan låter sällan så här intressant. Nej, Sonic har glömt den här med.

4, Darkane "Demonic art"
Darkane är fortfarande synonymt med superskicklig teknisk thrash metal. Det är lika brutalt och småtokigt som tidigare, men mer melodiskt, mer nynnvänligt och svänger lite mer. Nej, ratad i Sonic.

5, Coldoworker "Rotting paradise"
Pisksnärtsmangel. Nej, var inte ens med i Sonic-diskussionen.