Hösten 1999 listade Close-Ups medarbetare 1900-talets allra bästa skivor. Jag, som då var en sucker för den här typen av uppdrag, tog uppgiften på stort allvar och vägde skivor för och emot varandra dagarna i ändå - förde märkliga resonemang med mig själv om verkligen Schlem-Keim var bättre än Appendix... och så vidare. När jag läser listan i dag tycker jag en del saker:1, Jag hade jävligt bra smak - det har jag fortfarande:-)
2, Ebba Grön är fortfarande nummer 1. Utan den skivan vet jag inte vad som hade hänt med mitt liv.
3, Ingen The Clash, Ramones eller Sex Pistols på listan - coolt.
4, I dag hade troligen inte Negazione, Atari Teenage Riot, Stooges, Schleim-Keim eller Conflict kommit in på listan.
5, Och vad tycker du då?
13 kommentarer:
Kan lätt hålla med om den där listan. Svinbra!
Jag är ju listtorsk, men det är fan omöjligt... Jag har försökt fila lite på bästa svenska plattorna från 00-talet, som du gjorde för ett tag sen i C-U. Kanske kommer jag fram till nåt snart...
Ujujuj...ja listan är bra, men jag skulle själv behöva några dagar för att stöta och blöta för- och emot-argument runt vilka skivor som betytt mest för mig. Men EN sak är vi överens om, inge Clash, Pistols eller Ramones...nä förresten, Ramones får vara med nånstans på min lista i alla fall, annars skulle jag ljuga för mig själv.
Du har glömt bort Frankrike!
Paco: Det är lite pinsamt faktiskt. Som om Dropkick Murphys skulle vara bättre än Komintern Sect eller Trotskids. Missade jugoslaviska Niet också.
Några riktigt bra plattor du fått med där, blir extra lycklig när jag såg att A Date With Elvis fått en plats. En favoritplatta helt klart!!!
Helt OK lista. Men inget med Black Flag?! Aja baja. Och sen är väl Why? bättre än Hear nothing, see nothing...?
Jocke13: Jag har alltid älskat den skivan, tycker det är Cramps bästa.
JG: Mmm, Black Flag borde nog ha varit med. "Why" eller "Hear nothing" beror lite på dagsformen.
Schleim-Keim kanske var det tråkigaste nånsin.
Men det var ju en hel del bra grejer då hade fått med.
Tror inte nån av dessa skulle vara med på min lista, Möjligen "Ace of spades". "Group sex" är inte så långt ifrån.
Ebba Grön på skiva låter inte så där vidare värst i mina öron. Första tre singlarna undantaget. Tycker första LPn är ganska blek i jämförelse med singlarna. Helt oavsett vad den kan ha gjort för intryck på den tiden - visst, nackhåren reste sig på mig också när jag hörde "We're only in it for the drugs" dra igång för första gången, men 31 år senare låter det inte så tufft längre. Och det är väl vad man tycker nu som gäller när det ska göras "bästa album"-listor? Inte nostalgi, eller "historisk betydelse"? Så är det i alla fall för mig...
Det får vara hur creddigt som helst att inte ha med Clash, Pistols etc. Visst, men det hela tenderar att bli lite larvigt då Never Mind The Bollocks faktiskt tillhör rock/punkhistoriens absolut största ögonblick.
Clash däremot? Ett jävla bögband vars enda ambitioner var att bli ett stadiumband... Har fan aldrig gillat skiten. Jo, nu ljuger jag... Första skivan med bla. Janie Jones är ju faktiskt en del av min identitet. Men sen gick det utför!
Spiring: Man får ju ta sådana här listor med en klackspark. Och jag tycker att Ebba Gröns debut är den bästa plattan som någonsin har kommit ut (och som har haft allra störst betydelse för mig) och jag lyssnar ständigt på den. Att jag den senaste tiden spisat betydligt mer på Stick O Brinn, Masshysteri, Beyond Pink och Astmakören förändrar ju inte det.
Dessutom är ju flera av spåren på We're only in it for the drugs vassare än singelspåren: Beväpna Er, Totalvägra, We're only in it for the drugs, Folk bits
White Trash Tattoo: För att citera en känd låt "Jag gillar Pistols och jag gillar Clash". Men hemma hos mig har andra band varit större favoriter.
Hehe. Ja, de låtarna, framför allt de tre förstnämnda, är inte dumma. Skulle nog lägga till "Pervers politiker" också, Fjodor i sitt esse. Visst, att drabbas av Ebba var ett uppvaknande, på sätt och vis, tycker bara det låter lite väl klent ibland med mina åldrade öron. Ett så kraftfullt band borde låta kraftfullt på skiva också. Deras andra två LP låter bättre, tycker jag, fast de är inte lika vassa som tidiga Ebba. Så för mig levde de aldrig upp till sin potential i studio.
I motsats till många andra är jag heller inte imponerad av Thåström som textförfattare - jag gillade Ebba, Imperiet och de första soloskivorna, men jag skulle inte säga att han hade god hand med orden. Både Fjodor och Stry slog honom på fingrarna där. Men vissa av Thåströms Ebbatexter är charmiga nog att fungera. En del försök att vara Poet under Imperiet-tiden ger mig dock rysningar.
Skicka en kommentar