Årets 50 bästa album - och en massa annat

Det kom grymt många bra skivor även i år. Dessa 50 har jag gillat mest, även om jag kan ha glömt någon titel. Det är så klart otroligt svårt att rangordna plattor, men de 10 första är utan tvekan de jag tycker varit vassast i år. Resterande 40 är alla lysande och vissa dagar smått geniala.

1, Thåström ”Den morronen”

2015 var Thåströms år på alla plan. Han gjorde bästa skivan, kanske den bästa han gjort, bjöd på två fenomenala spelningar i Malmö, levererade bästa mellansnacket – vilket i Malmö i somras endast var ett ord efter setet ”Varsågoda”. Och dessutom medverkade Thåström i årets roligaste intervjuögonblick när musikjournalisten Jan Gradvall tror att Thåström inspirerats av Harry Potter i låten ”Ner mot terminalen”, där han sjunger ”Kyss mig som Hermine kysste Harry”. Vi som läst både Harry Potter och Hermann Hesse visste att så inte var fallet.

2, The Leathernun ”Whatever”

Leathernun kom tillbaka med besked. Det här är ingen lam nostalgi utan det vassaste bandet gett ut platta. Lädernunnan gjorde en grym spelning på KB i Malmö. Jag hoppas de fortsätter.

3, Arre! Arre! ”Attack”

Grym surfpunk från Malmö, titelspåret är dessutom årets bästa låt. Alla borde köpa den här skivan.

4, LeMuhr ”Ge mig drömmar att leva eller gift att dö”

Mina barn, 7 och 9, älskar LeMuhr. Det gör jag också. Melodierna, atmosfären, texterna – världsklass.

5, Bell Witch ”Four phantoms”

Lååååååångsam och minimalistisk doom, går inte att sluta lyssna på.

6, Lyckliga Idioter ”Naiv och dum”

7, Solanas Cunts ”Valerie made eus do it”

8, Kronofogden ”Arbete och/eller fritid”

9, Paranoid ”Satyagraha” 

10, MGLA ”Exercises in futility”

11, Killing Joke ”Pylon”

12, Sunno))) ”Kannon”

13, Assack! ”Suicide social”

14, Bäddat för trubbel ”Två sjundedelar av ett liv”

15, Terveet Kädet ”Lapin helvetti”

16, Steve Earle & The Dukes ”Terraplane”

17, Marduk ”Frontschwein”

18, Smash it up  ”Westcoast democrazy”

19, Beyond Pink ”Against the universe”

20, Tribulation ”The children of the night”

21, Fredag den 13e ”Domedagar”

22, Riwen ”The cold”

23, Patrik Tanner ”På svenska”

24, Rotten Mind ”I’m not alone even with you”

25, Charta 77 ”Salt”

26, Bishops Green ”A chance to change”

27, Dolores Haze ”The haze is forever”

28, Raivoraittus ”Hidas räjähdys”

29, Napalm Death ”Apex predator – easy meat”

30, Strindberg som tortyr ”Vi slåss för er”

31, Lastkaj 14 ”Stormar”

32, Matriarkatet ”Antiklimax”

33, Adam Nilsson & Insatsstyrkan ”Systemet är problemet”

34, Moth Gatherer ”Earth in the sky”

35, Slayer ”Repentless”

36, Refused ”Freedom”

37, Motörhead ”Black magic”

38, Ghost ”Meliora”

39, Windhand ”Grief’s infernal flower”

40, Anatomi -71 ”Distansen tilltar!

41, Gråsuggorna ”Old punks never die”

42, Korsfäst ”Ingen ro för en sliten själ”

43, Myteri ”S/t”

44, Knifven ”Skuggfigurer”

45, Sardo Numspa ”Efter mycket om och men”

46, Friends of Dorothy ”The man without DNA”

47, Thurneman ”De räknar våra dagar”

48, Crutches ”Förlorad”

49, Dissekerad – Mörkret tilltar

50, Saxon ”Battering ram”

Årets reunions: LowRiders, The Leathernun, KSMB

Tolvtummare: Sabotage ”Faderskap i gråzonen”, Hårda Tider/Night Fever

Samlingar: 12 Female fronted post-punk bands – All proceds from this album will go to YPJ, Turist i tillvaron 8, Chaos in Sweden 2

Årets fetaste samling: Vägra Raggarna Benzin vol 3 & 4. Numera mall för samlingsplattor.

Demos: Grebol, Sista Klivet, Strul

Årets konserter: 1, Thåström (Amiralen, Malmö) 2, Thåström (Stortorget, Malmö) 3, LowRiders (Dynamo, Norrköping) 4, The Janitors (Tango, Malmö) 5, The Suburbs  (Tango, Malmö) 6, Urban Savage (NorraG) 7, Rixe (NorraG, Malmö), 8, Leathernun (KB, Malmö) 9, Red Alert (Tango, Malmö) 10, Bäddat för trubbel (NorraG, Malmö)

Årets fanzines: Marching On!, Flyktsoda,

Årets tråkigaste besked: Lemmy Kilmisters död.

Årets facebookgrupp: Jag minns min punk – tantfraktionen!

Årets Saida: LowRiders ger ut bästa singeln 2016.

Årets bästa alla kategorier: IFK Norrköping svenska mästare

Trall for the masses

Det är ju inte varje dag jag sätter mig ner för att lyssna på trallpunk. Jag tror att min motvilja härstammar från åren då jag recenserade demoinspelningar i Close-Up och fick både en och två överdoser trall injicerat i venerna. Å andra sidan – när jag väl tar mig tid att lyssna så brukar jag gilla det jag hör. 

Jag fick ett paket skivor från Second Class Kids, jag satte mig ner för att lyssna och några timmar senare lyssnade jag fortfarande. Detta trots att jag var på väg att stänga av Sardo Numpsa cd-n ”Efter mycket om och men” efter första halvminuten. Det lät som sådan där hurtfrisk power metal-punk jag kan gå i kloster för att slippa höra. Men troligen var det mina egna fördomar som spökade till en början. För när jag sedan verkligen lyssnade upptäckte jag hur charmigt det här punkgänget från Helsingborg var, hur sylvassa de gladlynta melodierna var och hur dedikerade Sardo Numpsa var musiken. Det smittade så klart av sig – och helt plötsligt hade jag ett nytt favoritband. Sådant är kul.

Lastkaj 14 är mer än kul, det visste jag redan och deras ”Stormar” är 2000-talets bästa platta i den här genren (vilket i och för sig kan vara svårt för mig att värdera med tanke på hur jag inledde den här texten) och klassiska M.I.D. har gjort en förtjusande tiotummare i ”Den rike mannens börda”. Trall for the masses!

Jenny "Scenen är mycket mindre uppdelad än förut"

Jag kommer under en tid framöver att låta några scenprofiler berätta om hur deras år varit ur ett musikaliskt perspektiv. Jenny Larsson, från Stockholm Straight Edge, hur tycker du punkåret 2015 var?

- Jag var på 44 spelningar + Norrbotten hcfest, Alive & Well, Temples, Punx 44, K-town och Fluff fest. Inte en enda av alla de där spelningarna var dålig. Det finns så mycket spelningar att gå på bara i Stockholm att det är flera varje vecka, ibland flera som krockar varje dag. Trots det är det folk på alla, arrangörsgrupperna hjälps åt och scenen är mycket mindre uppdelad än förut. Det märktes extra tydligt när vi för första gången samlades från flera arrgrupper och satte upp Stockholm hcfest. Banden och publiken var verkligen otroligt blandade, från den fullaste träskpunkaren till alternativfeministpostpunkaren. Och alla var glada och röjde! Det är min tydligaste önskan och förhoppning för nästa år: att vi får till en lika bra eller kanske ännu bättre Stockholm hcfest.

Vilket gig var roligast?

- Lowest Creature på Alive & Well var verkligen något extra. Bandet själva är alltid supertajta och coola på scen, det var en storpublik och en av de största moshpitarna jag har sett. Dive på dive och leenden i hela rummet. Förutom den pangkvällen vill jag nämna Agent Attitude. Sveriges bästa liveband. Spelar ingen roll om en ser dem på Bajsverket, Ungdomshuset i Köpenhamn eller Cyklopen, de ger alltid max och då gör publiken det också. Det var kaos i piten på K-town, jag var mitt i och var 100 procent lycklig.

Vilka skivor var bäst?

- Det som blir mest relevant för en musikmässigt är förstås det en kan känna igen sig i. Och en umgås ju med folk en är lik. Inte konstigt att den skiva som haft absolut mest påverkan på mig är vännerna i Power Face ep. Älskar rockinfluenserna i deras annars raka hcpunk. Redigt duktiga musiker och texterna är perfekta för sing-a-longs. Mest lyssnade skiva efter det är danskarna i Halshugs ’Blodets bånd’. För mig är den en perfekt blandning av skitig energi och melodi. Såg dem på Temples i Bristol och blev helt såld.

Vad var sämst?

- Jag tycker inte att det finns någonting som varit riktigt dåligt med året, men det är trist när folk inte kan diskutera musik och politik i scenen utan att vara otrevliga. Men, internet gör också mycket för sammanhållningen i scenen. Både Eriks Hardcoregrupp och Tjej- och trans i hardcorescenen gör att en kan möta andra, diskutera saker, få tips och råd och nya vänner.

Vad ser du fram emot 2016?

- Jag tror att ännu fler kommer att åka norröver och gå på spelningar i till exempel Umeå och Luleå och att fler band där uppifrån kommer komma ner och spela, vilket är fint. Finns en superbra scen däruppe som fler borde upptäcka. Jag hoppas också att Kiruna hardcore fortsätter att blomstra och att No Recede kommer ut med något nytt. Vi i Stockholm Straight Edge hade 18 spelningar i år och nästa år får vi antagligen en mer permanent lokal, så vi är stabila. Känns också som att icke-män blir mer och mer självklara i scenen. Gott nytt!    

Svegis "Punken är i mycket bara en annan form av rock'n'roll-cirkusen"

Jag kommer under en tid framöver att låta några scenprofiler berätta om hur deras år varit ur ett musikaliskt perspektiv. Michael "Svegis" Svegbrant, från The Bristles, hur tycker du punkåret 2015 var?

- Vet ej om det var nåt speciellt?
I alla fall var det många DIY-spelningar och DIY-folk som arrar spelningar, viktigt för punken. Finns en hel del intressanta spelställen o aktivitetshus där folk är aktiva politiskt och då inte bara punkrelaterade människor, viktigt. All kamp mot nazism, fascism, sexism och kapitalism är viktig. Åtta år med borgerligt styre och nazisterna i Sverigedemokraterna, som har hur många röster och sympatisörer i hela landet som helst, så måste vi stå emot dessa onda krafterna. Det är absolut inte deras väg vi ska gå. Tyrolenfestivalen var bra där banden spelade för resa och mat, det var ett häftigt ställe. Hoppas på mer av den festivalen.
Vi fick uppleva Cyklopen i Stockholm vilket var ett mycket bra ställe. Sen 128:an i Göteborg är bra. Det finns så många engagerade människor därute. Tummen upp för politiskt engagerade ställen och politiskt engagerade människor.

Angående The Bristles så gjorde vi en ny platta ”Last days of capitalism” och fick några personer och bolag att vilja släppa den, tack för det. 
Vi gjorde den mycket snabbt, skrev 12 låtar i våras på en väldig kort tid, spelade in de snabbt live i juni på 2-3 dagar med inte så många pålägg. Bort med gammeltänket där utan arbeta snabbt med låtarna och spela in snabbt så blir det var det blir. Spelades in av Tommy ”Phil” Tift från Sista Sekunden och Vånna Inget i hans Studio Motion i Malmö. Vi i bandet tackar honom för han styrde upp det så bra i sin studio och med inspelandet och mixandet, viktigt.

Sen en annan rolig grej var att ta med sångaren Tobbe från Moderat Likvidation på några spelningar under 2015. Det blev jävligt kul att ha hand med och spela lite gamla Moderat Likvidation låtar med honom. Vi är polare från förr. En annan grej är ju att Tobbe i dag precis som oss i The Bristles försöker hålla sig alkoholfri och drogfri. Vilket inte är det lättaste inom punkscenen, men det har funkat bra o vi stöttar varandra.
Vi kommer att fortsätta detta samarbete med Tobbe 2016.


Vilka skivor var bäst?

- Det bästa svenska bandet nu är Kronofogden tycker jag, plattan ”Arbete och/eller Fritid” är suverän. Krimtänk och Blåslampa är andra bra band. Man vet inte när skivorna släpps utan det kommer en jämn ström hela tiden. Bra och dåligt, vem bestämmer det - om det är  bra eller inte, bara folk har nåt att säga och spela är huvudsaken för mig. Jag är ingen expert. För mig är musiken bäst LIVE - högt, snabbt och kaos ska det vara.

Vad var sämst?

- För lite kvinnor i scenen och för lite kvinnoband på spelningarna. För många gamla band som återbildas som just nu ser att man kan tjäna pengar på punken idag, nu när många ”gamla” uvar har utflugna barn etcetra och har kapital att spendera för att se just dessa banden. Banden tar höga gager och biljettpriserna blir då svindyra för oss som vill dit och titta. Bokningbolagen ser en pengapotential och festivalerna ser likadant. Jag tycker att många band glömmer var de kommer ifrån och  cashar in och tar dyra gage. De ser en potential att det går att tjäna pengar på punken, annars hade aldrig dessa band återbildats. Sen ska förband vara glada att de får spela med dessa gamla ”hjältar” och får inte ens reseersättning medan de stora banden tar x-antal 10 000 kronor för att spela, det finns fall med ännu högre gage, x-antal 100 000. 
Det är så det funkar, bokarna vill ha några lokala band som kan dra cirkaa 50-100 lokala personer men de får inte en spänn av kakan. Detta är jävla ruttet.

Ja just ja, musikerna i dessa ”kända” band måste ju ha betalt för förlorad arbetstid, instrument de köpt, tid de lagt ner på sitt fritidsintresse med mera. Det är tufft ekonomiskt för vita medelåldersmän med välbärgade jobb att ha musiken som hobby. Punken är i mycket bara en annan form av rock''n'roll-cirkusen, det kan man ju se på sådana festivaler som Rebellion, i många fall det nya 60-talet. Men detta är ju i och för sig inget nytt. Men det finns alternativ, man behöver inte alltid in i mainstreamfåran.


Vad ser du fram emot 2016?

- Vetefan egentligen? Jag hatar rasism o nazism och att det skulle försvinna är tyvärr en utopi, just nu i alla fall.
Det skulle väl också vara att folk började tänka till lite längre än vad näsan räcker. Stoppa upp i ego-tänkandet och tänka va fan är det jag sysslar med.

Foto: Ia Hammar

Johan "Det är kul att så många engagerar sig"

Jag kommer under en tid framöver att låta några scenprofiler berätta om hur deras år varit ur ett musikaliskt perspektiv. Johan Ekström, från Suicide Syndicate, hur tycker du punkåret 2015 var?

 - Jag tycker egentligen det är svårt att svara eftersom jag har extremt dålig tidsuppfattning men eftersom det känns som punkscenen både har varit levande och haft jävligt bra aktiva band de senaste åren så kan jag väl påstå att även 2015 har varit bra. Det är kul att så många engagerar sig och är delaktiga på ett eller annat sätt. Spontant utan någon slags bakomliggande vetenskaplig forskning, så vill jag påstå att det blir fler och fler som spelar, arrangerar spelningar, släpper skivor, bloggar, gör fanzines och så vidare.

Vilka skivor var bäst?

- Lost Warning, Avgå!, Urban Savage till exempel ligger bakom jävligt grymma släpp. Det har släppts mer som har varit bra men jag har inte lyssnat jättemycket på hela skivor under året utan har i störst utsträckning varit modern, lat och lite tråkig och lyssnat digitalt och på playlists.

Vilket gig var roligast?

- Malmö Oi! med Red Alert, The Janitors, The Suburbs och Stokes CPH, även Audio Punx på förfesten dagen innan. Bouncing Sole Club med Rixe, Urban Savage och Digital Octopus. Johnny Bultsax med ledsagare presenterar: med Fischmarkt, Oldfashioned Ideas och The Great German Re-research. General Knas release på Loppen om det nu var i år. Discharge på Rockmaskinen var också grymt kul.

Vad var sämst?

- Svårt att svara på. Det finns det alltid något som inte tilltalar en eftersom punkscenen är både aktiv och bred, så det är ett ganska angenämt problem om man har tyckt något har varit dåligt.

Vad ser du fram emot 2016?
- Att vi själv släpper vår tredje fullängdare 'Savage Barbarians have feelings too' med Suicide Syndicate och i samband med det ska ut och spela så mycket vi kan. Utöver det är det mycket andra band som har annonserat att de släpper nytt, jag förutsätter att jag kommer gå på många bra spelningar, jag hoppas till exempel att jag kan åka på PSK som återigen har grym lineup.

Sara "Det har varit halvtrist"

Jag kommer under en tid framöver att låta några scenprofiler berätta om hur deras år varit ur ett musikaliskt perspektiv. Sara Fredriksson, från Mascara Snakes, hur tycker du punkåret 2015 var?

- Det  har varit lite halvtrist... Eller så är det mitt eget fel för att jag mest har lyssnat på black/death/thrash metal och hip hop på sistone he he he.

Vilka skivor var bäst?

- Några skivor som dock har stått ut under året är ju Bäddat för trubbel "Två sjundedelar av ett liv", Krösus "S/t" och Poison Idea "Confuse & conquer". Där kan man snacka om att leverera.

Vilket gig var roligast?

- Roligaste spelningarna i år var ju CCCPn på Geggan och att vi fick spela med Mascara Snakes på Bäddat För Trubbels releaseparty.

Vad var sämst?

- Måste dock erkänna att jag varit sämst på att köpa skivor i år. Men det vankas bättring på den fronten.

Vad ser du fram emot 2016?

- Sen ser jag fram emot Ho99o9 och Viagra Boys nästa vecka och Close-Up båten nästa år med Graveyard och Turbonegro och allt annat gött!