Turist i tillvaron blir ett fanzine - länge leve papper!

Jag har funderat ganska länge, men nu har jag bestämt mig. Det är dags att göra ett fanzine igen - 25 år sedan jag gav ut Profit Blaskan #11. Jag gillar inte att dra projekt i långbänk därför är det meningen att tidningen ska ges ut i april. Innehållet i tidningen är i stora drag bestämt och jobb har lagts ut på vassa skribenter .

Om du vill ha din skiva recenserad så mejla för kontaktuppgift. OBS! Jag kommer inte att recensera mp3/stream - om din skiva bara släpps digitalt och du vill ha den recenserad får du skicka en CDR.

Puke hittade försvunnen låt - lyssna!

Tjena!  Brukar läsa din trevliga blogg. Skickar här ett tips! Vi hittade en försvunnen låt med PUKE "morfar e död". Den finns uppe nu till beskådning på Youtube. Lägg gärna in den i din blogg om du vill. Med vänlig hälsning, jarmo

Hej Jarmo!
Så jävla grym låt, jag lägger upp den direkt. Ha det gött//Micke

Nytt i distron

Kronofogden/Massgrav Split-7" 40:-

Psykbryt "Folk som klagar på folk som klagar" 7" 50:-

Och resten hittar ni här.

Bombo #7 - Tom och Mik startar band

 

Mikael Ekström tecknar exklusivt för Turist i tillvaron.

Bombo #6

Mikael Ekström tecknar exklusivt för Turist i tillvaron.

Hyrda Knektar aktuella med ny skiva - Markel "Lite mer välproducerat"

Världens bästa Hyrda Knektar kommer i vår med en ny platta. Jag skickade över några frågor till Markel för att låta honom berätta om "Vi kommer dö men först ska vi leva" (briljant titel och en devis jag ställer mig bakom till hundra procent) .

- Korrekt, vi släpper en 10" vinyl med 6 låtar på Noise of Sweden. Ett tag hade vi en galen idé om att vi skulle klämma ur oss en fullängdare, men det var en osannolik tanke redan från första början. Vi hade en vision om att alltid jobba i formatet 2-5 låtar åt gången och sedan samla allt på en samlingsplatta när tiden är mogen (vilket kanske borde vara rätt snart...), framförallt för att vi aldrig vill känna någon press med Knektarna. Det ska alltid vara roligt och aldrig jobbigt, vi har nog med drama i livet på andra håll. Förresten så kliver vi ju ändå ut ur våran comfortzone nu när vi släpper en EP med 6 låtar, haha. (Fast det blir inte bara egna låtar...). Dessutom tycker jag att 10" är ett kanonformat, lite bortglömt, men perfekt för oss. Samma storlek som fälgarna på en klassisk Vespa förövrigt...

- Även om vi är lite mer välproducerade än vanligt så tycker jag vi har behållit vårt sound. Texterna är nog våra mest förbannade hittills, vi blir bara bittrare med åren, men det är ju också en sorts drivkraft.

Vad har hänt sedan singeln ”Höstrebell” som kom 2014?

- "Höstrebell" var tänkt att släppas till PSK 2014, men den blev försenad från presseriet så vi fick den inte förrän ett par veckor senare så redan där blev det ju lite av ett antiklimax. Vi fick skapligt bra recensioner, både här hemma och i Tyskland, och gjorde ett par roliga spelningar (Göteborg var fantastiskt kul!) men sen lade vi allting på is ett tag och ägnade oss åt det vi gör bäst - ynglar av oss. Reidar och Nicole fick sin första kotte, precis som Maria, och Thomas fick sin tredje. Nu har vi totalt 11 ungar och Maria har en bulle i ugnen igen. Det är ju som lite därför vi har lite svårt att planera framåt. Vi tar en dag i taget så får vi se. För ett par månader sedan flyttade Thomas till Luleå, så vi har den utmaningen också nu, men han är en grym basist och en skitbra snubbe så vi ser inget annat alternativ än att det löser sig ändå.

Vad gör det så speciellt och roligt med Hyrda Knektar att ni fortfarande spelar?

- Vad skulle vi göra annars? Hyrda Knektar uppstod ur ett vakuum, något fattades oss, och jag och Stefan har liksom alltid kommit överens såväl på det personliga som det musikaliska planet. Thomas kom in som ett wildcard, men visade sig vara helt rätt gubbe för jobbet. Reidar, Nicole och Maria är ett gäng toppenmänniskor, vi har alla skitkul ihop när vi väl ses allihop och när vi drar iväg och lirar. Så länge vi fortfarande har roligt och fortsätter producera hits i maklig takt så kommer vi finnas kvar. Det kanske inte fungerar för alltid, men jag tror att hemligheten är att vi alltid prioriterar att ha roligt i första hand.

Vad är mer på gång?

- Framtiden får utvisa vad som händer. Om det var knepigt att komma ut och lira förut så blir det ännu tuffare nu. Vi ser fram emot skivsläppet som fan, Ted (Noise of Sweden) är grym som vill släppa våra grejer trots förutsättningarna. Nån form av releasefest blir det bergis också (vi har lite bra idéer) och så hoppas vi att folk tycker plattan är bra och att vi kan göra lite bra spelningar. Vi kommer inte kunna åka på nån turné direkt, men något eller några festivalgig vore kalas. Gärna i Tyskland eller Frankrike till exempel.

Bombos skapare: "Skön befrielse när jag vågade"

Mikael Ekström tecknar exklusivt Bombo-serier till Turist i tillvaron, men vem är han - och vem är Bombo och vad är Den Mediterande Uttern. Jag mejlade över några frågor.

Vem är Bombo?

- Tom Bombo-karaktären bygger på en kompis till mig. Det hela började egentligen med att jag började rita en liten serie om mitt skivbolag; Thunder & Lightning Records. Den serien hamnade som flyer i vår första utgivning, vol. 1. När jag sen började teckna serien till vår andra singel gjorde jag om figurerna så de faktiskt försökte efterlikna mina vapendragare i Thunder & Lightning Records, Tom, Jimmy och Nick. Jag kom in i ett flyt och på Toms uppmaning utvecklades serierutorna till en hel bok. Att det sen blev Tom som gick solo bygger på det faktumet att han har en skön självinsikt och alltid ger glada tillrop när han ser sig själv som ny serie. Han är helt enkelt väldigt nöjd med att vara en seriefigur. Sen får jag väl erkänna att jag har utvecklat seriens Tom Bombo till att bli vara en blandning av verklighetens Tom Bombo och mitt alter ego, även om jag själv gör gästinhopp då och då som Mik.

Och vem är Mikael Ekström?

- En Hergé-wannabe som tecknar för mitt eget nöjes skull. Fostrad i punkrörelsen och DIY, hittills har jag tryckt upp fyra seriealbum med Bombo och delat ut alla gratis. När jag inte smyger omkring i den tecknade världen och letar efter roliga uppslag, är jag förstegitarrist i det stolta punkbandet Den Mediterande Uttern.

Hur länge har tecknat?

- Jag har tecknat lite då och då genom åren, höll på en hel del i början av 90-talet, men det är faktiskt först nu som jag kommit igång på allvar. När jag fick till Toms karaktär första gången kändes det som jag hittat hem. Jag lämnade mitt Hergé komplex och tecknade på mitt sätt, rufft, punkigt och vem-bry-sig-om-figurerna-inte-är identiska-från-serieruta-till-serieruta? När jag väl vågade känna mig nöjd med det jag tecknat infann sig en skön befrielse. Jag kör old school. Penna på papper. Ska något färgläggas görs det med akvarellfärg.

Berätta om Den Mediterande Uttern?

- Utan att överdriva Sveriges enda punkband. Vi bildades i Ängelholm 1989 och håller fortfarande på, Jocke och jag. När vi började kunde vi inte spela något instrument, hade ingen aning om hur en låt är uppbyggd eller hur man skriver en låt. Det hindrade oss inte från att spela in en demo: Livet e slut vid 19, samt att ställa oss på scen åtskilliga gånger och framföra våra låtar. Nu i år singeldebuterade vi efter flera års tystnad, vi hittade en gammal inspelning av ”När jag dör” som vi gjorde i Jockes lägenhet runt 1990. Drajan från Brainbombs hörde den och tyckte att vi skulle ge ut den, han hjälpte till genom att remastra låten, vi tryckte upp den själva. Vi kan fortfarande inte spela något instrument. Och det är väl punk? Jag menar, The Clash var lika duktiga musiker som Rolling Stones, det är väl inte punk? Fan, vi vet fortfarande inte hur man tar ett barréackord eller vad en brygga är, förutom en plats där man kan lägga till med sin båt. Dagens punkband försöker så mycket, de vill låta stökiga och slarviga med sina punkuniformer. Den Mediterande Uttern kan inte ens hålla takten om så våra liv hängde på det.

Visst har du gett ut fler skivor?

- Ja och nej. Inget som jag själv medverkar på, men jag startade alltså ett sorts skivbolag med några kompisar för ett par år sen, där visionen var att ge ut splitsinglar med band vi gillade, trycka dom i 100 ex, banden fick 15 ex var, resten tradade vi, ville någon ha vår utgivning gav de oss en vinylsingel av eget val i utbyte. Inga pengar bytte ägare. Det blev tre splitsinglar innan jag gav upp den drömmen, tiden räckte inte till helt enkelt. I framtiden kommer jag uteslutande att ge ut egen musik. Jag är inte alls självupptagen.

Vad händer framöver?

-  Bombo medverkar regelbundet i Close Up Magazine, jag ska försöka att teckna en Bombo till Turist i Tillvaron varje vecka, ett än så länge hemligt Bombo-projekt ska tecknas och bli ett seriealbum under året, jag ska delta i en konstutställning i april med 18 originalteckningar, och sen ska Den Mediterande Uttern försöka spela in och ge ut en ny skiva av något slag, arbetstiteln är Bellman på metadon.

Vilka skivor var bäst 2015?

- Det är väl bara att acceptera att man med ålderns rätt blir mer och mer blasé. Jag har hört så mycket genom åren och det ska mycket till om jag fastnar för något nytt eller nya släpp, men 2015 var ett hyfsat bra år. Först och främst var ”Whatever” med The Leather Nun en fantastisk upplevelse. Nunnan levererar och ”Whatever” är den skivan jag lyssnat mest på under året som gått. Bäddat För Trubbel med ”Två sjundelar av ett liv” är ännu en skiva som snurrat flitigt, även den löjligt bra. Internationellt, nåja, så blev jag knockad av brutaliteten och de monotona trummorna av den danska gruppen Angkor Wrack på deras utgivning ”Built to Kill”.

Ny briljant singel från The Baboon Show

Bombo #5

Mikael Ekström tecknar exklusivt för Turist i tillvaron.

Katthem - ditt nya favoritband

Ibland surfar planlöst runt. Lyssnar lite, tittar lite, läser lite. Men så emellanåt fastnar man lite längre, lyssnar lite mer – vill veta mer. Som när jag av en händelse stötte på Katthems utsökta Ep (som jag tror bara finns digitalt) ”Bby shower”. Cool och ganska så egen punk på svenska - skönt gapig, de hade suttit klockrent på en Turist i tillvaron samling.

Lyssna här.

Läs här.

Bästa punken 2015

Manifests punk/hardcorejury har i år nominerat:

Anatomi-71 – Distansen tilltar (Halvfabrikat Records)
Kronofogden – Arbete och/eller fritid (Blindead records)
Fredag den 13:e – Domedagar (Halvfabrikat Records)
Arre! Arre! – A.T.T.A.C.K (Rundgång Rekords)

Det var som vanligt ett tufft jobb att vaska fram de nominerade samt vinnaren, eftersom det gavs ut väldigt många bra plattor.

http://manifestgalan.se/nyheter/

Bombo #4

Mikael Ekström tecknar exklusivt för Turist i tillvaron.

Dtakters - Mello och skit

Slaggprodukt - nytt mangel från Motala

Snuskigt bra

Bombo #3

                    
 Mikael Ekström tecknar exklusivt för Turist i tillvaron.

Årets 50 bästa album - och en massa annat

Det kom grymt många bra skivor även i år. Dessa 50 har jag gillat mest, även om jag kan ha glömt någon titel. Det är så klart otroligt svårt att rangordna plattor, men de 10 första är utan tvekan de jag tycker varit vassast i år. Resterande 40 är alla lysande och vissa dagar smått geniala.

1, Thåström ”Den morronen”

2015 var Thåströms år på alla plan. Han gjorde bästa skivan, kanske den bästa han gjort, bjöd på två fenomenala spelningar i Malmö, levererade bästa mellansnacket – vilket i Malmö i somras endast var ett ord efter setet ”Varsågoda”. Och dessutom medverkade Thåström i årets roligaste intervjuögonblick när musikjournalisten Jan Gradvall tror att Thåström inspirerats av Harry Potter i låten ”Ner mot terminalen”, där han sjunger ”Kyss mig som Hermine kysste Harry”. Vi som läst både Harry Potter och Hermann Hesse visste att så inte var fallet.

2, The Leathernun ”Whatever”

Leathernun kom tillbaka med besked. Det här är ingen lam nostalgi utan det vassaste bandet gett ut platta. Lädernunnan gjorde en grym spelning på KB i Malmö. Jag hoppas de fortsätter.

3, Arre! Arre! ”Attack”

Grym surfpunk från Malmö, titelspåret är dessutom årets bästa låt. Alla borde köpa den här skivan.

4, LeMuhr ”Ge mig drömmar att leva eller gift att dö”

Mina barn, 7 och 9, älskar LeMuhr. Det gör jag också. Melodierna, atmosfären, texterna – världsklass.

5, Bell Witch ”Four phantoms”

Lååååååångsam och minimalistisk doom, går inte att sluta lyssna på.

6, Lyckliga Idioter ”Naiv och dum”

7, Solanas Cunts ”Valerie made eus do it”

8, Kronofogden ”Arbete och/eller fritid”

9, Paranoid ”Satyagraha” 

10, MGLA ”Exercises in futility”

11, Killing Joke ”Pylon”

12, Sunno))) ”Kannon”

13, Assack! ”Suicide social”

14, Bäddat för trubbel ”Två sjundedelar av ett liv”

15, Terveet Kädet ”Lapin helvetti”

16, Steve Earle & The Dukes ”Terraplane”

17, Marduk ”Frontschwein”

18, Smash it up  ”Westcoast democrazy”

19, Beyond Pink ”Against the universe”

20, Tribulation ”The children of the night”

21, Fredag den 13e ”Domedagar”

22, Riwen ”The cold”

23, Patrik Tanner ”På svenska”

24, Rotten Mind ”I’m not alone even with you”

25, Charta 77 ”Salt”

26, Bishops Green ”A chance to change”

27, Dolores Haze ”The haze is forever”

28, Raivoraittus ”Hidas räjähdys”

29, Napalm Death ”Apex predator – easy meat”

30, Strindberg som tortyr ”Vi slåss för er”

31, Lastkaj 14 ”Stormar”

32, Matriarkatet ”Antiklimax”

33, Adam Nilsson & Insatsstyrkan ”Systemet är problemet”

34, Moth Gatherer ”Earth in the sky”

35, Slayer ”Repentless”

36, Refused ”Freedom”

37, Motörhead ”Black magic”

38, Ghost ”Meliora”

39, Windhand ”Grief’s infernal flower”

40, Anatomi -71 ”Distansen tilltar!

41, Gråsuggorna ”Old punks never die”

42, Korsfäst ”Ingen ro för en sliten själ”

43, Myteri ”S/t”

44, Knifven ”Skuggfigurer”

45, Sardo Numspa ”Efter mycket om och men”

46, Friends of Dorothy ”The man without DNA”

47, Thurneman ”De räknar våra dagar”

48, Crutches ”Förlorad”

49, Dissekerad – Mörkret tilltar

50, Saxon ”Battering ram”

Årets reunions: LowRiders, The Leathernun, KSMB

Tolvtummare: Sabotage ”Faderskap i gråzonen”, Hårda Tider/Night Fever

Samlingar: 12 Female fronted post-punk bands – All proceds from this album will go to YPJ, Turist i tillvaron 8, Chaos in Sweden 2

Årets fetaste samling: Vägra Raggarna Benzin vol 3 & 4. Numera mall för samlingsplattor.

Demos: Grebol, Sista Klivet, Strul

Årets konserter: 1, Thåström (Amiralen, Malmö) 2, Thåström (Stortorget, Malmö) 3, LowRiders (Dynamo, Norrköping) 4, The Janitors (Tango, Malmö) 5, The Suburbs  (Tango, Malmö) 6, Urban Savage (NorraG) 7, Rixe (NorraG, Malmö), 8, Leathernun (KB, Malmö) 9, Red Alert (Tango, Malmö) 10, Bäddat för trubbel (NorraG, Malmö)

Årets fanzines: Marching On!, Flyktsoda,

Årets tråkigaste besked: Lemmy Kilmisters död.

Årets facebookgrupp: Jag minns min punk – tantfraktionen!

Årets Saida: LowRiders ger ut bästa singeln 2016.

Årets bästa alla kategorier: IFK Norrköping svenska mästare

Trall for the masses

Det är ju inte varje dag jag sätter mig ner för att lyssna på trallpunk. Jag tror att min motvilja härstammar från åren då jag recenserade demoinspelningar i Close-Up och fick både en och två överdoser trall injicerat i venerna. Å andra sidan – när jag väl tar mig tid att lyssna så brukar jag gilla det jag hör. 

Jag fick ett paket skivor från Second Class Kids, jag satte mig ner för att lyssna och några timmar senare lyssnade jag fortfarande. Detta trots att jag var på väg att stänga av Sardo Numpsa cd-n ”Efter mycket om och men” efter första halvminuten. Det lät som sådan där hurtfrisk power metal-punk jag kan gå i kloster för att slippa höra. Men troligen var det mina egna fördomar som spökade till en början. För när jag sedan verkligen lyssnade upptäckte jag hur charmigt det här punkgänget från Helsingborg var, hur sylvassa de gladlynta melodierna var och hur dedikerade Sardo Numpsa var musiken. Det smittade så klart av sig – och helt plötsligt hade jag ett nytt favoritband. Sådant är kul.

Lastkaj 14 är mer än kul, det visste jag redan och deras ”Stormar” är 2000-talets bästa platta i den här genren (vilket i och för sig kan vara svårt för mig att värdera med tanke på hur jag inledde den här texten) och klassiska M.I.D. har gjort en förtjusande tiotummare i ”Den rike mannens börda”. Trall for the masses!

Jenny "Scenen är mycket mindre uppdelad än förut"

Jag kommer under en tid framöver att låta några scenprofiler berätta om hur deras år varit ur ett musikaliskt perspektiv. Jenny Larsson, från Stockholm Straight Edge, hur tycker du punkåret 2015 var?

- Jag var på 44 spelningar + Norrbotten hcfest, Alive & Well, Temples, Punx 44, K-town och Fluff fest. Inte en enda av alla de där spelningarna var dålig. Det finns så mycket spelningar att gå på bara i Stockholm att det är flera varje vecka, ibland flera som krockar varje dag. Trots det är det folk på alla, arrangörsgrupperna hjälps åt och scenen är mycket mindre uppdelad än förut. Det märktes extra tydligt när vi för första gången samlades från flera arrgrupper och satte upp Stockholm hcfest. Banden och publiken var verkligen otroligt blandade, från den fullaste träskpunkaren till alternativfeministpostpunkaren. Och alla var glada och röjde! Det är min tydligaste önskan och förhoppning för nästa år: att vi får till en lika bra eller kanske ännu bättre Stockholm hcfest.

Vilket gig var roligast?

- Lowest Creature på Alive & Well var verkligen något extra. Bandet själva är alltid supertajta och coola på scen, det var en storpublik och en av de största moshpitarna jag har sett. Dive på dive och leenden i hela rummet. Förutom den pangkvällen vill jag nämna Agent Attitude. Sveriges bästa liveband. Spelar ingen roll om en ser dem på Bajsverket, Ungdomshuset i Köpenhamn eller Cyklopen, de ger alltid max och då gör publiken det också. Det var kaos i piten på K-town, jag var mitt i och var 100 procent lycklig.

Vilka skivor var bäst?

- Det som blir mest relevant för en musikmässigt är förstås det en kan känna igen sig i. Och en umgås ju med folk en är lik. Inte konstigt att den skiva som haft absolut mest påverkan på mig är vännerna i Power Face ep. Älskar rockinfluenserna i deras annars raka hcpunk. Redigt duktiga musiker och texterna är perfekta för sing-a-longs. Mest lyssnade skiva efter det är danskarna i Halshugs ’Blodets bånd’. För mig är den en perfekt blandning av skitig energi och melodi. Såg dem på Temples i Bristol och blev helt såld.

Vad var sämst?

- Jag tycker inte att det finns någonting som varit riktigt dåligt med året, men det är trist när folk inte kan diskutera musik och politik i scenen utan att vara otrevliga. Men, internet gör också mycket för sammanhållningen i scenen. Både Eriks Hardcoregrupp och Tjej- och trans i hardcorescenen gör att en kan möta andra, diskutera saker, få tips och råd och nya vänner.

Vad ser du fram emot 2016?

- Jag tror att ännu fler kommer att åka norröver och gå på spelningar i till exempel Umeå och Luleå och att fler band där uppifrån kommer komma ner och spela, vilket är fint. Finns en superbra scen däruppe som fler borde upptäcka. Jag hoppas också att Kiruna hardcore fortsätter att blomstra och att No Recede kommer ut med något nytt. Vi i Stockholm Straight Edge hade 18 spelningar i år och nästa år får vi antagligen en mer permanent lokal, så vi är stabila. Känns också som att icke-män blir mer och mer självklara i scenen. Gott nytt!