Bombos skapare: "Skön befrielse när jag vågade"

Mikael Ekström tecknar exklusivt Bombo-serier till Turist i tillvaron, men vem är han - och vem är Bombo och vad är Den Mediterande Uttern. Jag mejlade över några frågor.

Vem är Bombo?

- Tom Bombo-karaktären bygger på en kompis till mig. Det hela började egentligen med att jag började rita en liten serie om mitt skivbolag; Thunder & Lightning Records. Den serien hamnade som flyer i vår första utgivning, vol. 1. När jag sen började teckna serien till vår andra singel gjorde jag om figurerna så de faktiskt försökte efterlikna mina vapendragare i Thunder & Lightning Records, Tom, Jimmy och Nick. Jag kom in i ett flyt och på Toms uppmaning utvecklades serierutorna till en hel bok. Att det sen blev Tom som gick solo bygger på det faktumet att han har en skön självinsikt och alltid ger glada tillrop när han ser sig själv som ny serie. Han är helt enkelt väldigt nöjd med att vara en seriefigur. Sen får jag väl erkänna att jag har utvecklat seriens Tom Bombo till att bli vara en blandning av verklighetens Tom Bombo och mitt alter ego, även om jag själv gör gästinhopp då och då som Mik.

Och vem är Mikael Ekström?

- En Hergé-wannabe som tecknar för mitt eget nöjes skull. Fostrad i punkrörelsen och DIY, hittills har jag tryckt upp fyra seriealbum med Bombo och delat ut alla gratis. När jag inte smyger omkring i den tecknade världen och letar efter roliga uppslag, är jag förstegitarrist i det stolta punkbandet Den Mediterande Uttern.

Hur länge har tecknat?

- Jag har tecknat lite då och då genom åren, höll på en hel del i början av 90-talet, men det är faktiskt först nu som jag kommit igång på allvar. När jag fick till Toms karaktär första gången kändes det som jag hittat hem. Jag lämnade mitt Hergé komplex och tecknade på mitt sätt, rufft, punkigt och vem-bry-sig-om-figurerna-inte-är identiska-från-serieruta-till-serieruta? När jag väl vågade känna mig nöjd med det jag tecknat infann sig en skön befrielse. Jag kör old school. Penna på papper. Ska något färgläggas görs det med akvarellfärg.

Berätta om Den Mediterande Uttern?

- Utan att överdriva Sveriges enda punkband. Vi bildades i Ängelholm 1989 och håller fortfarande på, Jocke och jag. När vi började kunde vi inte spela något instrument, hade ingen aning om hur en låt är uppbyggd eller hur man skriver en låt. Det hindrade oss inte från att spela in en demo: Livet e slut vid 19, samt att ställa oss på scen åtskilliga gånger och framföra våra låtar. Nu i år singeldebuterade vi efter flera års tystnad, vi hittade en gammal inspelning av ”När jag dör” som vi gjorde i Jockes lägenhet runt 1990. Drajan från Brainbombs hörde den och tyckte att vi skulle ge ut den, han hjälpte till genom att remastra låten, vi tryckte upp den själva. Vi kan fortfarande inte spela något instrument. Och det är väl punk? Jag menar, The Clash var lika duktiga musiker som Rolling Stones, det är väl inte punk? Fan, vi vet fortfarande inte hur man tar ett barréackord eller vad en brygga är, förutom en plats där man kan lägga till med sin båt. Dagens punkband försöker så mycket, de vill låta stökiga och slarviga med sina punkuniformer. Den Mediterande Uttern kan inte ens hålla takten om så våra liv hängde på det.

Visst har du gett ut fler skivor?

- Ja och nej. Inget som jag själv medverkar på, men jag startade alltså ett sorts skivbolag med några kompisar för ett par år sen, där visionen var att ge ut splitsinglar med band vi gillade, trycka dom i 100 ex, banden fick 15 ex var, resten tradade vi, ville någon ha vår utgivning gav de oss en vinylsingel av eget val i utbyte. Inga pengar bytte ägare. Det blev tre splitsinglar innan jag gav upp den drömmen, tiden räckte inte till helt enkelt. I framtiden kommer jag uteslutande att ge ut egen musik. Jag är inte alls självupptagen.

Vad händer framöver?

-  Bombo medverkar regelbundet i Close Up Magazine, jag ska försöka att teckna en Bombo till Turist i Tillvaron varje vecka, ett än så länge hemligt Bombo-projekt ska tecknas och bli ett seriealbum under året, jag ska delta i en konstutställning i april med 18 originalteckningar, och sen ska Den Mediterande Uttern försöka spela in och ge ut en ny skiva av något slag, arbetstiteln är Bellman på metadon.

Vilka skivor var bäst 2015?

- Det är väl bara att acceptera att man med ålderns rätt blir mer och mer blasé. Jag har hört så mycket genom åren och det ska mycket till om jag fastnar för något nytt eller nya släpp, men 2015 var ett hyfsat bra år. Först och främst var ”Whatever” med The Leather Nun en fantastisk upplevelse. Nunnan levererar och ”Whatever” är den skivan jag lyssnat mest på under året som gått. Bäddat För Trubbel med ”Två sjundelar av ett liv” är ännu en skiva som snurrat flitigt, även den löjligt bra. Internationellt, nåja, så blev jag knockad av brutaliteten och de monotona trummorna av den danska gruppen Angkor Wrack på deras utgivning ”Built to Kill”.