Nytt från Planet Trash

Bollnäspunksen Planet Trash har spelat in nytt material och hoppas kunna släppa en sjutummare senare. Tre av spåren går att avnjuta på bandets myspace. Turist i tillvaron har snabblyssnat och tycker det låter kanon.

On The Job släpper snart albumdebuten

Oi!-bandet On The Job släppte i våras en förtjusande singel, "Always ready to riot", med smak av bland annat Evil Conduct. Om några veckor är det dags för debutalbumet "Rock'N'Oi" på tyska etiketten Contra - smakprov finns redan på myspace. I och med albumsläppet åker ligan på en Tysklandsturné. On The Job har även en splitsjua på gång med Rust från Australien, plattan ges ut av amerikanska Rotten Roll Records.
- En annan trevlig nyhet är att vi ska spela på Concrete Jungle's X-mas Party i Brighton den 5 december, tillsammans med bland annat Last Resort och The Warriors, skriver bandet i ett mejl till Turist i tillvaron.

London calling på skånska

Hallå där Dave Johansson, basist och sångare i Trevolt - ni har spelat in en kul skånsk tolkning av The Clash-klassikern "London calling", som i er version heter "Malmö kallar". Hur kom ni på den idéen?
- Det var Erik Billing (trummor) som kom på idén faktiskt. Han hade lekt med orden "jag bor vid kanalen" då han lyssnade på låten. Med hjälp av den meningen skrev jag en ganska direktöversatt svensk tolkning av låten. Vi repade tre gånger sen spelade vi in.

Vilka andra låtar skulle ni tänka er att tolka?
- Oj, det finns nog för många. Skulle vara kul med någon Bad Religion-låt faktiskt, jag och Adam Blomgren (sång och gitarr) är Bad Religion-frälsta. Något klassiskt med Strebers skulle väl inte vara omöjligt heller. Billing har säkert många idéer.

Vad händer i höst?
- Det blir bara arlite ströspelning. Vårt absoluta huvudfokus ligger på fullängdsinspelningen som påbörjas 1 nov. Det kommer att bli 14-16 låtar och borde vara klara vid årskiftet. Det är i nuläget oklart om något bolag ska ge ut den, vi får väl se vad vi får för erbjudanden. Annars gör vi det bättre själv... igen.

Svinstian #15

Från Close-Up Magazine #19 (september 1996)

Noterat:

* Okej, här är den - den famösa recensionen av Raw Justices kassett "The innocent crimes". Lätt en av de tio sämsta tejperna någonsin. Prova själv om du törs, "Summertime", "Red raincoat" och "Vandraren" är fascinerande uselt... Men jag kan ju också villigt erkänna att en och annan formulering i texten inte är direkt klockren heller...

* Raka motsasten var PC Phobias mästerliga tejp "My love is your gun". Gillar den fortfarande.

Recenserat:

Inferno, Ölhävers, Ellens Bageri, Land of sunshine, Wallride, Problem is..., Forklift, Brainscan, Mind of hate, Noise Addicts, Håll Keft, Diffus, Raw Justice, KKPA, Endocrine, Micro Midas, Area Turns Red, PC Phobia, Misconduct

Rigshospitalet - sjukt bra!

Vervain
Rigshospitalet (Nobleway) cd

Jag har dålig koll på dagens håcescen. Men... om Vervain säger något om hardcoreklimatet 2009 så måste den må alldeles ypperligt, för "Rigshospitalet" är en mästerlig uppvisning i fett in-your-face-old-school-mangel, lika hårt som Raised Fist och Breach. Jag kippar efter andan när sångaren Francke (ex-The Mockingbirds) sätter världen i brand i en våldsam attack som "Häxjakt", men jag tycker det återhållsamma ursinnet i exempelvis "Wolfsbane" är minst lika bra. Dessutom vågar Malmökollektivet svänga, "Välkommen in" borde ju få även de tröttaste skallarna att vakna till. "Rigshospitalet" är en sjukt bra platta. Missa inte.

Favoritlåtar: Häxjakt, Tjafsa inte, Wolfbane

Troublemakers glöder fortfarande

Troublemakers
Made in Sweden (Svindel) cd

Jag tror det är sex år sedan jag sist hörde ett album med Troublemakers. Plattan hette "Kleptoman" och jag vill minnas att jag inte föll stenhårt för den - kommer dock inte ihåg varför. Jag har ju annars alltid gillat det här Klassiska (japp, i det här fallet kör jag med versalt k) Göteborgsbandet och "Made in Sweden" ändrar inte på det. Redan i inledande "Handgranat" är det som om jag stött på en gammal bekant och när avslutande "Made in Sweden klingat av" känns det som om vi aldrig varit ifrån varandra. Troublemakers är fortfarande punkrock'n'roll med glödande attityd och när Blomgren tar ton så lyssnar man. Bra som f-n.

Favoritlåtar: Handgranat, Min egen revolution, Elvis och jag

Dagens kulturtips

"På danska Louisianas nya utställning 'The world is yours' har konstnären Sissel Tolaas målat två väggar med svettlukten från åtta ångestdrabbade män."

Gigtips Stockholm

Vindicate This! spelar in debuten

Goda nyheter kommer från Malmöbandet Vindicate This! I fredags började de spelade in material ämnat för fullängdsdebuten, som kommer i november på nya etiketten Poor House.
- Inspelningen sker i samma studio som vi satte låtarna till Chaos in Sweden och Templars-tributen, nämligen Studio Motion i Malmö och även denna gång är det Tommy Tift (Sista Sekunden, Confession, The Mockingbirds) som sköter spakarna. 15 låtar ska sättas men dock oklart om alla kommer att vara med på albumet, skriver vokalisten Papa Franz i ett mejl till Turist i tillvaron.

Waking up the dead

En och annan besökare har påtalat att några av dl-länkarna är döda. Jag har återupplivat dom nu. Och klistrar dessutom in den text som fanns med vid den ursprungliga posten.

Vassego - Syfilis
Helen Slättengren kom från punkmetropolen Nässjö och under namnet Syfilis gav hon ut feta fanzines och kassetter under 80-talets mitt. Första samlingen var en riktig godsak med namn som Doktor Anti-Skval, Raped Teenagers och Missbrukarna. Men jag gillar fortfarande anarkopunkarna Carisma Kaos (som senare blev Piket Pajaserna) hårda pamfletter.

Syfilis 001
1, Doktor Anti-Skval - Skvaller 2, Doktor Anti-Skval - Etablissemangets skydd 3, Doktor Anti-Skval - Kålrotsdockan 4, Doktor Anti-Skval - Grottmannens uppror 5, Doktor Anti-Skval - Tredje världens revolt 6, Total Egon - Direktörens visa 7, Total Egon - Stridspittens liv 8, Total Egon - Ungdomen av i dag 9, Total Egon - Den sista dagen 10, Total Egon - Ubåt i mitt badkar 11, Konstant Banalt - Barn av Hitler 12, Konstant Banalt - Den fräscha avgasen 13, Konstant Banalt - Rocka Billy 14, Konstant Banalt - Usa 15, Konstant Banalt - Uran 238 16, Konstant Banalt - Mitt val 17, Missbrukarna - Äcklet 18, Missbrukarna - Brinnande kors 19, Missbrukarna - Var är all sex 20, Carism Kaos - Paragraf 21, Carisma Kaos - Motstånd 22, Carisma Kaos - Auktoritär 23, Pejnäs Ork - Pälsvisan 24, Pejnäs Ork - Politisk tortyr 25, Pejnäs Ork - Ge fan i mig 26, Pejnäs Ork - Kommunlåten, Eksjö 27, Pejnäs Ork - Va fan ska man göra 28, Raped Teenagers - Pusrad 29, Raped Teenagers - Granqvist 30, Raped Teenagers - Konstig värld 31, Raped Teenagers - Tankar 32, Raped Teenagers - Funktioner 33, Raped Teenagers - SOS 34, Raped Teenagers - Jag vill inte 35, Raped Teenagers - Lumpen

Picassos barn valde inte Kristinehamn
1982 hade Kristinehamnssönerna Krister Tångring och Magnus Pettersson fått nog. De ville bevisa att det fanns kreativa unga i stan som försökt skapa något eget. Krister och Magnus startade upp Symbol Productions och gav ut två formidabla kassetter under vinjetten Picassos Barn, som speglade punken i Kristinehamn. I infobladet som följde med första volymen förklarade man valet av titel så här: "förutom ishockeyhallen så är Picasso-skulpturen, som står vid skärgården, Kristinehamns stolthet". I andra kretsar hette stadens stoltheter Arabens Anus, Avskum och Adrian Cuba.

Picassos Barn Vol 1 (1982)
1, DDT - På landet 2, DDT - Grön man 3, DDT - Heta nätter 4, Adrian Cuba - Kamp i kramp 5, Adrian Cuba - Bara en dröm 6, Adrian Cuba - Vita riddare rider igen 7, Arabens Anus - Jag är inget glin 8, Arabens Anus - BSS 9, Arabens Anus - Adrenalin 10, Seg - Stackars gosse 11, Seg - Inget som förut 12, Seg - Loreene 13, UPA - Trött 14, UPA - Jag vill vara en karl 15, UPA - Titta när jag dansar 16, Dead Corruption - Sid the loser 17, Dead Corruption - Lonley boy 18, Dead Corruption - Haha 19, Kuddkrig - Britt 20, Kuddkrig - Fly upp bland molnen

Picassos Barn Vol 2 (1983)
1, Allegori 2000 - Kaskader 2, Allegori 2000 - Pilska läppar 3, Arabens Anus - Änglar i svart 4, Arabens Anus - Anarki 5, Cosmic Giant - Bofinken 6, Cosmic Giant - Örnen 7, Avskum - The world is a mess 8, Avskum - Öga för öga, tand för tand 9, Avskum - Hiroshima 10, Avskum - Boot brain song 11, Cosmic Giant - Introduction 12, Cosmic Giant - Entr'acte 13, Arabens Anus - Lördagsmorgon 14, Arabens Anus - Vem minns dom 15, Allegori 2000 - Biosalong 16, Allegori 2000 - Dödsdans

V/A Andlig Spiz
En dos Andlig Spiz är väl inte så dumt så här dagarna innan dopparedagen. Kassetten spelades in sommaren 1984, och gavs ut av Sista Bussen, i Fullerstagruppens replokal och innehåller en mängd, för mig, smått okända konstellationer.

Andlig Spiz
1, De Akuta - Vit fågel 2, Mats Skämz - Hem 3, Åke Japan - Gaskammarrock 4, Defekt - Fredagskväll 5, PS - Birgitta 6, Hela Huset Skakar 7, Efter Ozz - Ljusårsavstånd 8, Syndikatet - Förlorat land 9, De Akuta - Mannen på gatan 10, Mats Skäms - Minnet 11, Åke Japan - Monotoni 12, Hela Huset Skakar - Ett svin 13, PS - Pojkar 14, Efter Ozz - Änglarna poppar popcorn 15, Åke Japan - Ge fan i mej 16, Syndikatet - Dödare än död

Svenska spelmanslag 1
Är det som så att du behöver en schysst punkblandning till tåget/bilen/flyget under helgerna men inte riktigt har tid att sätta samman en själv. Nu kan du andas ut. Tanka hem klassiska kassettkompilationen Svenska spelmanslag, som Ägget gav ut 83/84, istället. En perfekt samling med så väl kända ansikten (Avskum, Bristles, Moderat Likvidation, Puke och Kurt i Kuvös) som mer obekanta (Badsvamp, Råttgift, Frenetisk Agoni och Original Sin).

Svenska spelmanslag
1, Avskum - World is a mess 2, Avskum - Fuck the bomb 3, Avskum - Levande begravd 4, Snobbslakt - Snobbslakt 5, Snobbslakt - Grisar 6, Snobbslakt - Anti-disco 7, Badsvamp - Kollektivansluten 8, Badsvamp - Legaliserat våld 9, Moderat Likvidation - Brända celler 10, Moderat Likvidation - Hiroshima 11, Moderat Likvidation - Marionett i kedjor 12, Råttgift - Kicka Silvia 13, Råttgift - Snutar 14, Råttgift - Fuck skinheads 15, Kurt i Kuvös - Lev och njut 16, Kurt i Kuvös - Manipulationslåten 17, Kurt i Kuvös - Tilltro 18, Global Pandemonia - Blötkopf 19, Global Pandemonia - Lemlästade kroppar 20, Subway Army - Bad brain 21, Subway Army - Porud puns 22, Original Sin - Dark alleys 23, Original Sin - All alone 24, Svea Skandal - Piskans lag 25, Svea Skandal - Akta dig för snuten 26, Svea Skandal - Punkare 27, Bristles - Warheores 28, Bristles - Teenage sluts sucks 29, Bristles - Lost generation 30, PGS - Jävla krig 31, PGS - Bli polis 32, Frenetisk Agoni - Frenetisk agoni 33, Frenetisk Agoni - Disciplin 34, Puke - Hat 35, Puke - Slakt

Död åt regimen - LKPG punkrock
Death to the Regime var ett tufft punkband från Linköping. De medverkade bland annat på den tredje Really Fast-volymen och gav ut en sex-sju kassetter. Jag gjorde en intervju med gitarristen Henry Halldin någongång 1986 och brevväxlingen publicerades i Profit Blaskan #3. Här är ett kortare utdrag:

- Vi bildades våren 1983 på grund av att vi var tvungna att göra något, vi ville få ut våra aggresioner. Vi hette DTR före Death to the Regime. Du måste tro att vi skojar. Men så var det, vi tyckte det var roligast att ha en förkortning.

Ni var ju med på Really Fast 3, har ni medverkat på några andra skivor eller kassetter?
- Vi är med på en engelsk internationell samlingskassett, en samlingskassett på vårt förra kassettbolag (PoHR "Våra vänner djuren 2") och två andra kassetter vi inte vet så mycket om. Men viktigast är väl våra egna: Nr 1 "Death to the regime". Nr 2 "Anti- systemrock". Nr 3 "Death to the regime". Nr 4 "Red christmas" Nr 5 "Massmedia" på PoHRecords. Och så Nr 6 "Rise another world" på vårt nya bolag - Anti-System productions.

Hur många spelningar har ni haft?
- Fem spelningar har vi nog haft, och en del småspelningar på Gamla Maskinskylten och Gamla Busscentralen i Linköping. Det har mest gått åt helskotta.

Samarbetar ni med något annat band?
- Vi har jobbat lite med Raped Teenagers, men det gick snabbt i graven.

Nämn några band eller personer ni är influerade av.
- Vi tackar HasseåTage för fantasi och humor. Vi vill inte tacka alla regimer och all annan ondska, men dom har ju ändå gett oss mycket.

Death to the Regime "Rise another world" 1985
1, Take a closer look 2, Rise another world 3, Steget innan förintelse 4, Aktiv 5, You're the devils slave 6, Kalle 7, Close to the gallow 8, Religiösa sekter 9, Vår mänskliga rätt 10, Den sannolika döden 11, Integration 12, Juicy fruit 13, You cant 14, Night eyes 15, We belive 16, Din dagliga dos

Live (ligger i samma mapp)
17, Kungens barn 18, Juicy fruit 19, Night eyes 20, Religiösa sekter 21, Do you really feel 22, 3D 23, Enat folk 24, Immun 25, Dagen då allt var stilla 26, Tre soldater 27, Vapenskrammel

Punktrubadur med glimten i ögat
3-Way Cum-Pjär, numera Crossing Chaos-Pjär, mejlade för någon vecka sedan och undrade om jag hade kvar Sir N-kassetten som Pas-83 gav ut 92. Och visst har jag sparat den. En av mina favorittejper som jag alltid återkommit till. Sir N var Tatuerade Snutkukar-Sörens trubadur-projekt. Sören sjunger visor som berör, och han gör det oftast med en humoristisk underton. Jag ler än i dag när jag hör honom sjunga "Norrlandslåt", som handlar om hur ockupanterna från storstaden sadlar om långt ute på bystan. Alla tycker inte det är så kul. "Balladen om frälsarens återkomst" har flera komiska poänger. Och i och med att Åmsele-mördaren Juha Valjakkala nyligen frisläppts känns ju inte "Marita går på vägen"så daterad heller.

Sir N "Nidvintersblot"
1, Bekännelse 2, Misärmodets höstkatalog 3, Pilsner 4, Norrlandslåt 5, Balladen om frälsarens återkomst 6, Marits går på vägen 7, Visa till telefonavlyssnaren 8, Balladen till Hagas sista president 9, Nidvisa upptecknad utanför Tai-Shanghai 10, Broder Jakob

Är det det här du vill ha?
Det här var den första kassetten jag gav ut på Musik För Döva (1986 tror jag). Jag vet - omslaget är kriminellt fult, men låtlistan håller än i dag många pärlor. Exempelvis är ju det tidiga Crücifix materialet dyngbra och Svea Rikes kompositioner håller hög klass. Även övriga medverkade känns än i dag helt okej, bortsett från en och annan låt. Med kassetten följde ett fanzine, som jag inte minns hur det såg ut.

VA Is this what you want?
DTR 1, Legalt mord 2, Vad vill dom oss Scraps 3, Macho klan 4, Animal holocaust 5, Le Pen Fuck You Rea Respirator 6, Liten Bruce Lee 7, Fosterlandsälskaren 8, Svett, blod och tårar 9, Rik mans lust Crücifix 10. Sieg Hiel 11, Runka 12, Svarta lagen 13, Misär barn 14, Army 15, Go back to Auschwitz 16, NRP Röten Tandkräm 17, Pengar 18, John-Olle 19, Bidrag 20, LSD-tripp med SAS Arnes Plasthjärna 21, Spy på en snut 22, Feta jävla Agda 23, Vem stal Monas benprotes 24, Olof ser på ryska sportlovsfilmer Brutal Personal 25, Öppna ögonen 26, Myten om arbetslivets välsignelse 27, Dax att deklarera 28, Livets eld Svea Rike 29, Det sista tåget 30, Par i hjärter 31, Den stora glädjens makt 32, Vi ska leva

Typ, världens bästa svenska punkband efter Ebba Grön
Efter några dagars kräksjuka får Slams demo från 1983 sparka liv i så väl mig som bloggen. Njut!

Slam Cassette -83
1, 1945 2, Dröm 3, Jerk 4, Torget 5, Värnplikt 6, Grå cell 7, FBU 8, Wild riders 9, Panik 10, Polisnöje 11, Suicide 12, Snut 13, Slam all authorities

Det talas alldeles för lite om Bollnäspunkarna Subway Army
Subway Army. Bandet medverkade på den andra Really Fast-volymen med "Decontrol" och "Heavy gym" och gjorde det riktigt bra. Jag tror inte SWA medverkade på några fler skivor, men rätta mig gärna, däremot lämnade de spår (!) efter sig på några samlingskassetter - dessutom gav de själva ut två kassetter. Jag intervjuade basisten Pekka någon gång 85 och då hade Subway Army splittrats. Och lite rörigt verkar det ha varit:
- Engan, Henke, PDA och jag (Pekka) började spela 1982. I slutet av 84 rök Engan och PDA ihop alldeles för ofta. Så SWA sprack i två delar. PDA och Henke bildade Gunnar & The Gangsters. Engan, jag och Esso fortsatte med SWA. Sedan började Esso med Patrull Grisskit igen. Engan hoppade in i ett psykband och jag började spela med Henke och PDA, vi bytte namn till T1 - men det sprack också. Henke och PDA började om på nytt. Jag och Esso har repat några månader med Lillen och Ruben, men vi har inget namn.

Subway Army "1983" och "1984"
1, Shields 2, Heavy Gym 3, Decontrol 4, Bad brain 5, Anarki 6, Njut 7, Slaughter

1, 4-3-2-1-go 2, Ban the bombs 3, Got no choice 4, You call it... 5, Destroy 6, To do run run 7, Vietnam 8, Straight to hell 9, Chaos with Subway Army 10, Emil (eller vad han hette) 11, Flottarkärlek 12, Ahlgren (Rektor i Bollnäs)

Fotnot: Subway Army var även namnet på Wolverhamptons huliganfirma under 70- och 80-talet. När jag intervjuade Pekka berättade han dock att de troligen tog namnet från filmen
Warriors.

Distrust 1983
Distrust kom från Hedemora och lirade hardcorepunk. Man skrev fredstexter och protesterade mot djurförsök. Bandet medverkade på en rad samlingskassetter samt den andra Really Fast-volymen. Och om jag minns rätt huserade såväl Asocial som Svart Parad-medlemmar i Distrust - men jag kan minnas fel. Ni som vet - berätta! Demon från 1983 är i vilket fall som helst inte alls dum.

Distrust "Demo 1983"
1, Punken är död 2, Försöksdjur II 3, Dödsstraff (live) 4, I natt jag drömde 5, Världskrig 3 6, Misstro 7, Generaler 8, Föroreningar 9, Försöksdjur I 10, Dödsstraff 11, Tid att dö 12, Vi rustar dom dör 13, Försöksdjur III 14, Vi vill... 15, Rasisternas barn 16, Våld löser ingenting

Retrofest - Sham 69

SHAM 69
Tell us the truth
That’s Life
The adventures of Hersham boys
The game

Sham 69 debuterade 1977 med singeln ”I don’t wanna” som producerades av John Cale från Velvet Underground.
Sedan gick det undan.
Turbulent är nog det minsta man kan kalla åren 1977-1980 för Sham 69.
De hann ge ut tio singlar och fyra album.
Splittras och återbildas och splittras.

Sham 69 satte djupa avtryck i punkhistorien med ett pärlband av klassiska låtar och inspirerade en helt ny generation av slynglar – som skulle komma att kallas oi.
Det finns flera anledningar till att killarna från Londons södra förorter blev ett så tongivande namn. Men det allra viktigaste var låtskrivarparet Jimmey Pursey (sång) och Dave Parson (gitarr). Tillsammans skrev de för tiden stenhårda punkprojektiler som ekade från gatorna och de kryddade med läktarrefränger så spänstiga att dagens Ultras ter sig som Anderssonskans Kalle.

Sham 69 var inte kläddesigners eller konstvetare. Sham 69 var arbetarklass och deras musik handlade om arbetarklass. Exempelvis är skivan ”That’s Life” från 1978 en temaskiva som beskriver några dagar i en tonårings liv utifrån det egna klassperspektivet.
”We’re the people you don’t wanna know. We come from places you don’t want to go”, sjunger Pursey i “Angels with dirty faces” och kidsen med samma bakgrund kunde utan problem identifiera sig med bilden Sham 69 målade upp.
“That’s life” är en spännande platta och bandet lyckades förvalta tema-idéen genom de tolv spåren, även om det blir ganska grabbigt till och från. De få gånger tjejer eller kvinnor dyker upp i låtarna eller i dialogerna mellan låtarna så rör det sig uteslutande om sura flickvänner, knäppa systrar som ockuperar badrummet eller arga mödrar som gnäller…

”That’s life” gavs ut i december 1978, men redan ett halvår tidigare hade Sham 69 albumdebuterat med ”Tell us the truth”. En sida live, en sida studio – för att minimera kostnaderna. Livesidan är fantastisk och fångar utmärkt den energi som Hersham Boys spred. Och trots att jag hört den tusentals gånger ryser jag fortfarande när publiken tar tag i exempelvis ”Borstal breakout” och sliter den i stycken tillsammans med bandet. Det är tungt och ruffigt läktargung.
Studiosidan är full av klassiska punkhymner som ”Hey little rich boy”, ”It’s never to late” och ”Tell us the truth”.
Det handlar om en kvartett som brinner. Varje riff känns äkta, som om de vill tatuera in varje upprorisk ton på sina kroppar – visa att de menar allvar, visa att de är på allvar. Gatan viskar inte eller ber om ursäkt, den skriker och tar plats. Sham 69 skrek högt.
Sådant har naturligtvis sitt pris.

“If the kids are united,
They we'll never be divided.
If the kids are united,
They we'll never be divided”

Ett sådant budskap går inte hem i alla läger. Nazister började dyka upp när Sham 69 spelade. Bandet svarade med att lira på uttalat antirasistiska tillställningar, vilket fick till följd att våldet eskalerade. Under en konsert i Aylesbury i januari 1979 förklarade Jimmy Pursey att det skulle bli bandets sista liveframträdande. Droppen var en spelning några dagar tidigare som urartat i våldsamheter och där Pursey lämnade scenen gråtande.

“If the kids are united,
They we'll never be divided.
If the kids are united,
They we'll never be divided”.

Sham 69 splittrades i juni 1979.
Men på den tredje månaden skulle de återuppstå.
I september kom ”The adventures of Hersham boys” där killarna på omslaget är utklädda till cowboys – i refrängen till ”Hersham boys” kommer förklaringen ”They call us the cockney cowboys”. Få förstod vad det handlade om. Visserligen en del bra låtar av Pursey/Parson, punkens svar på Lennon/McCartney, men som helhet förvirande. Och det ryktades om att Pursey fått storhetsvansinne och såg sig själv som en stor rockstjärna.

Sommaren 1980 kom ”The game” och precis som på ”The adventures of Hersham boys” varvas utmärkta punksnytingar med blaskigt nonsens. Energin var slut. Sham 69 hade slutat brinna – som band.
Jimmy Pursey spelade tillsammans med Steve Jones och Paul Cock från Sex Pistols in låten ”Natural born killers” under vinjetten Sham Pistols. Dessutom fortsatte Pursey skriva punkhistoria som producent åt Cockney Rejects och Angelic Upstarts. Dave Parson, Ricky Goldstein (trummor) och Dave Treganna bildade Wanderers med Dead Boys-vokalisten Stiv Bator. De släppte det utmärkta albumet ”Only lovers left alive”.
1987 återbildades Sham 69 igen.

Tidigare publicerad på Södra Promenaden den 18 december 2006

Fet läsning

Senaste numret av Close-Up Magazine (#113) bjöd på en hel del suverän läsning: som Jonn Jeppsons (landets bästa metal-skribent) intervju med Gatans Lag och Annica Hedbrants såväl feta som lysande Raised Fist-rep - dessutom vansinnigt roligt avslöjande att Suffocations basist Derek Boyer är rejält nere med klassisk pianomusik som Rachmaninoff. Till sist en extra stjärna till David Jannati, hans recension av Lattjolajbans demo "Greatest hits vol 3" var underbar.

A lesson in hardcore punk

Har du dålig koll på den amerikanska punk- och hardcorescenen mellan 1978-1987? Skynda då över till Nightstick Justice som ringer in för den första av fyra lektioner. Skolka inte - du missar bland annat: Agent Orange, Die Kreuzen, Black Flag, Negative Approach, Necros, Bad Brains, Mecht Mensch, Big Boys, DK, Neos, White Cross, Hüsker Dü, Youth Brigade, Stalag 13 och The Authorites.

Thåström bedårande

Thåström var på sitt allra bästa humör i går kväll och bjöd på en storartad konsert på Stortorget i Malmö. Himmelska versioner av "Främling överallt", "Alla vill till himlen", "Die mauer", "Vacker död stad", "Miss Huddinge 1972", "Kort biografi med litet testamente" och "Långtbort". Magi! Det andra bara underbart. Jag vill inte orda mer, men spana in Sydsvenskans bildspel från spelningen.

Retrofest - Vice Squad

Vice Squad
No cause for concern
Stand strong stand proud

Beki Bondage, Dave Bateman, Mark Hambly och Shane Baldwin hann under några få år sätta rejäla avtryck i punkhistorien. Vice Squad debuterade 1981 med singeln, och klassikern, "Last rockers", som snabbt sprang upp på topplistorna. Och bara några månader senare detonerade nästa bomb - "Resurrection"-sjuan. En klibbig spottloska mot alla som hävdade att punken var död.
"They tried to bury the legend, it's time for the resurrection" sjöng Beki. Hon visste knappast hur rätt hon hade - ty då, sommaren 1981, började en dödförklarad genre att vakna till liv igen. Punken fick en välkommen nytändning av den andra vågen och namn som Vice Squad och exempelvis The Violators.

Vice Squad turnerade frenetiskt, men hann ändå med debutalbumet "No cause for concern" 1981. Plattan spelades under tre dagar och det är något som trummisen Shane Baldwin senare beklagat - "allt gick lite för snabbt", har han sagt. Jag håller inte med Shane. Det som utmärker "No cause for concern" är hungern och den där attityden som säger "vi-kan-göra-allt-som-vi-vill". Fler dagar i studion och spontaniteten och drivit hade kanske fått ge vika för låttekniskt grubbel.

Beki Bondage låg bakom i princip alla texter och hon beskrev sin verklighet utifrån ett feministiskt perspektiv. I en intervju i Punk Lives 1982 säger Beki att hon vill influera och upplysa. Exempelvis om djurrättsfrågor ("Humane"). Vice Squad var ett av de första punkbanden som skrev låtar på det temat och de stödde även organisationer som Animal Liberation Front ekonomiskt.
Sex månader efter debuten var det dags för uppföljaren, "Stand strong, stand proud. Vice Squad hade häckat i studion under hela tre veckor, vilket nu naturligtvis var helt rätt. Skivan, som kanske var det bästa Vice Squad gjorde, blev första steget mot undergången. Plattan släppes i maj 1982 och därefter drog de ut på en omfattande turné. I slutet av året lämnade stjärnan Beki Bondage Vice Squad för att spela i Ligotage och sedan Bombshells.
Killarna tog in en ny sångerska och spelade in ytterligare tre singlar samt fullängdaren "Shot away". En sak var uppenbar med de skivorna - utan låtskrivaren Beki Bondage var det här ett väldigt mediokert punkband.

1999 gjorde originalupplagan comeback. I dag turnerar Beki Bondage världen runt under namnet Vice Squad. Och jag gissar att hon fortfarande nynnar "They tried to bury the legend, it's time for the resurrection".

Tidigare publicerad på Södra Promenaden den 3 april 2007.

Gigtips Stockholm (och Göteborg)

Och på lördag spelar Dobermann Cult, Fredag den 13:e och The Pricks på Showdown/Henriksberg i Göteborg.

Körsbärsfettera live

Fanzinet Massproduktion

Det är lyx att så här nästan 30 år senare "bläddra" igenom de första två numren av klassiska Sundsvallsfanzinet Massproduktion. Redaktörerna Patrik Tanner och Roger Hynne gjorde tidning med passion och kärlek och de märks än i dag. Nummer 1 innehöll de lokala banden Förbjudna Ljud och Pizzoar, en recension av ett Ebba-gig i Sundsvall plus skivanmälningar och lite annat. Nummer 2 är vassare. Redaktionen har sett Cockney Rejects i Wales och är smått lyriska. Brända Barn intervjuas och vi får följa med Massmedia in i studion. Dessutom Crass, Scendrag och en drös med recensioner. Grym läsning.

Massproduktion #1 och #2 (1980)

Sjukt fet samling

VA Skitliv
Fucked up Passed out No memories left... (D-takt & Råpunk) dcd

Med den här sjukt feta samlingen sätter "Challe" och "Fisen" punkt för Skitliv! Nästan alla band som intervjuades i blaskan återfinns på den här dubbel-cd:n . Och för oss som gillar mangel är bandlistan så klart en dröm - Disfear, Victims, Meanwhile, Anti-Cimex, Mob 47, Moderat Likvidation, Wolfbrigade, Skitsystem, 3-Way Cum, Crossing Chaos, Anger Burning, Giftgasattack, Atomvinter, Rajoitus, Uncurbed... och det är inte ens en tredjedel av banden. Vad är det man säger - köp, köp, köp!

Favoritlåtar: Shit, hur ska jag kunna välja... men i dag är det "Battle of opinions" (3-Way Cum), "Undergång" (Disfear) och - så klart - "Victims of a bombraid" (Anti-Cimex)

Retrofest - Slaughter and the Dogs

Slaughter and the Dogs
Do it dog style

Vissa stjärnor slocknar snabbare än andra. Slaughter and the Dogs höll energin uppe i två år. Allt började i Manchester våren 1976. Wayne Barrett, Mike Rossi, Mad Muffet och Zip Bates gick i samma plugg och var som så många andra ungdomar less på tristessen och den grå vardagen. Kidsen drog igång Slaughter and the Dogs och redan efter tre månader lyckades de övertyga Malcolm McLaren att de hade en enorm fanskara och fick tack vare det spela förband till Sex Pistols på klassiska Lesser Free Trade Hall. En legendarisk spelning på många sätt - bland annat för att ett annat av det stora namnen debuterade denna kväll, Buzzcocks.

De fyra slynglarna från Manchesters förorter gjorde några spelningar i London innan det var dags för första singeln - "Cranked up rally high" - som gavs ut i maj 1977. Den följdes upp av tuffa "Where have all the bootboys gone", "Blame to blame" samt "Quick Joey small". Sommaren året efter kom debutalbumet "Do it dog style", då hade Wayne, Rossi, Mad Muffet och Zip redan hunnit gå skilda vägar - vilket innebar att skivan inte pushades som det var tänkt och ganska snabbt glömdes bort.

När jag i dag, drygt 30 år efter inspelningen, lyssnar på skivan häpnar jag över hur bra den stått sig genom åren. Wayne och Mike skrev låtar med kraft och energi, dessutom var de excellenta på att sätta träffsäkra punkmelodier. Deras stora favorit var David Bowie, men på "Do it dog style" tolkade de Lou Reed och New York Dolls. Det är i de jaktmarkerna man hittar fröet till den här Manchester-gänget som lirade punk som få andra under några korta intensiva år.

Tidigare publicerat på Södra Promenaden den 4 mars 2007

Medborgargardet med glimten i ögat

Medborgargardet
Fredag hela veckan mixtape vol 2.8% (Hip-hopet labbet) cdr

Jag kan inte sluta skratta. Östersunds stenhårda hip-hop kollektiv Medborgargardet skriver om Petters "Mikrofonkåt" och döper den till "Alkoholist och kåt". Och det är så otroligt roligt. Precis som hela inspelningen "Fredag hela veckan mixtape 2.8 %". Gammal Smutsig Jävel (även känd från Warvictims, Totalt Jävla Mörker etcetra) har gjort ett styvt jobb med sitt Garde, som påminner om Emilush, Hammer Hill Click, Ken Ring, Storsien och Sedlighetsroteln. Jag tycker det här kanonbra just nu. Medborgargardet svänger med glimten i ögat, men risken för överdos är överhängande.

Favoritspår: Skiter i vilket, Medborgargardet, Cash is king

Cosa Nostra - Skjut för att döda

Jag har den senaste tiden "återupptäckt" Cosa Nostra och tyckt att bandets skivor åldrats väl. Jag tycker nog att det pratas för lite om västgötarna och vill nu dra mitt strå till stacken. Våren 1996 träffade jag bandet i deras replokal i Mariestad för en intervju. Och förutom den tradiga inledningen om min tågresa är det rätt kul läsning än i dag - speciellt när Bonni och Nike berättar om Mannen som ville ha Cosa Nostras hjälp med att "knäppa en kärring"...

Rebellion 2009

Årets Blackpool-resenärer har nyktrat till och bjuder på alternativa resereportage, läs mer här och här.

Svinstian #14

Från Close-Up Magazine #18 (maj 1996)

Noterat:

* I ingressen skriver jag att svensk hardcores framtid heter Burst efter att ha blivit knockad av bandets debutdemo.

* Skitslakt-Jimpas citat om Buckshot O.D. garvar jag fortfarande åt.

* Som vanligt massor av bra band recenserade. Svart Antologi, A'kaft, Pöbeln, Barflies, Forced Into och Moralens Väktare.

* Piratbyråns Rasmus Fleischer sjöng i Total Egon-doftande Moralens Väktare.

* Någon som har Gonorrés "Total skit 1991-1996"? Jag vill gärna höra den igen.

*Flesh Revels vs Final Exit-skojeriet var väl inte helt lyckat...

* Tidaholms New Deal sågas för att de sjunger "Bomschackala rabbadabbadabbadey, I'll promise you I'll be nice one day". Naturligtvis helt rätt. Mindre snyggt dock att hota bandet med stryk...

* Att betygsskalan går från "bakåtsträvande långbollande á la Aik [-] till festlig färgsprakande rytmisk anfallsfotboll av märket IFK Norrköping [X]".

Recenserat:

Skitslakt, Svart Antologi, A'kaft, Gordon Shumway, V/A Cruisebeerspie, Stinking Socks, Kir Poundheads, Pöbeln, Magpie, Åby One Kanonby, Barflies, Gasman, Foist, Pathfinder, Gonorré, Slobax, New Deal, Moralens Väktare, Bloomcore, Redge, Forced Into, Standpoint, First In Line, Burst

Retrofest - Peter and The Test Tube Babies

Peter and the Test Tube Babies
The mating sound of south american froogs
Loud blaring punkrock

Vad gjorde du sommaren 1984?
Själv tillbringade jag några veckor på den brittiska rivieran.
Brighton alltså.
Innan jag reste dit visste jag tre saker om staden:
1, Den hade ett uselt fotbollslag som alltid harvade i botten oavsett division.
2, De uppmärksammade drabbningarna mellan skinheads och mods som traditionsenligt bröt ut på den kilometerlånga stranden.
3, Peter and the Test Tube Babies

Provrörsbarnens debut, liveskivan, ”Pissed and proud” snurrarde för jämnan i pojkrummet och texterna till ”Banned from the pubs”, ”Elvis is dead”, och ”Smash and grab raid” kunde jag naturligtvis utantill. Så klart att jag ville åka till Brighton. Så klart jag ville åka till bandets högkvarter - Anarchy ranch.
Efter ett par dagar i Brighton fyllde jag mig med mod och steg på en dubbeldäckare med destination ”Test tube land”. Resan tog ganska lång tid har jag för mig och vi passerade bostadsområden det ena sunkigare än det andra.
Till slut stod jag vid en hållplats med en karta i ena handen och en läsk i den andra och försökte hitta rätt. Besvikelsen var total när det visade att inte käft fanns på plats.

Jag tog bussen tillbaka till city och strosade runt i skivbutikerna och hittade Peter and the Test Tube Babies första studioskiva, "The mating sound of south american froogs” (1983), utgiven på egna etiketten Trapper. Jag halade upp fyra pund ur plånboken och stack sedan hem till den ensamstående mamman jag bodde hos. Det första hon sade till mig när jag anlände till Brighton var ”känn dig som hemma”. Det gjorde jag, och jag beundrar än i dag hennes tålamod. För jag ockuperade vardagsrummet i hennes lilla lägenhet och spelade skivan så ofta jag kunde.
Redan när inledande ”Guest list” exploderade var jag tvungen att börja poga och fortsatte till ”One night stand”. Låtarna tatuerades in i mitt hjärta och jag har sedan dess alltid återkommit till den här inspelningen. Så full av melodier, kraft, attityd och humor.

Captain Oi återutgav albumet för några år sedan och gjorde som vanligt ett storstilat arbete. Dels hade Kaptenen lagt på de fenomenala singlarna ”Wimpeez”, ”The Jinx” och ”Zombie creeping flest” som bonus, dels är konvolutet oerhört informativt. Bland annat berättas historien bakom den konstiga titeln.
När bandet skulle döpa plattan bläddrade de igenom ett gäng skivor med olika ljudeffekter:
”Vi kunde inte tro våra ögon när vi hittade en fullängdsplatta med grodljud som hade titeln ’The mating sound of north american froogs’. Naturligtvis var vi tvungna att stjäla titeln.”

Jag vet vad Peter and the Test Tube Babies gjorde sommaren 1984.
De var i London och spelade in ”Loud blaring punk rock”.
Tidigare har de hävdat att den sattes under två dagars kraftigt alkoholintag 1979 och att tanken var att den aldrig skulle ges ut som något annat än en demo.
På Captain Oi:s återutgåva erkänner gänget att den faktiskt spelades in fem år senare…

Jag tror de allra flesta köpte lögnen.
För om ”The mating sound of south american froogs” var en mäktig uppvisning i melodiös men ändå rå punkrock var uppföljaren mer rakt på sak och påminner mer om soundet runt 1980, när provrörsbarnen släppte singlarna ”Banned from the pubs” och ”Run like hell” på No Future.
”Loud blaring punk rock” låter som den skulle kunna vara inspelad före ”Pissed and proud”.
”I lust for the disgusting things in life”, ”Porno queen” och ”Rock’n’roll is shit” är skitig och aggressiv punkrock med ett distinkt sjuttiotalssound.
Svinfett!
Men esset i den här leken kommer alltid att heta ”The mating sound of south american froogs”. Smaka den först, fortsätt sedan med ”Pissed and proud”. Och jag vet att då är du fast och inhandlar resten av katalogen.
Under tiden kan du alltid fundera - vad gjorde du egentligen sommaren 1984?

Tidigare publicerad på Södra Promenaden den 5 januari 2007

Bokmärk!

En ny blogg att hålla ögonen på är Nighstick Justice. I ett mejl till Turist i tillvaron berättar Tompa att han kommer att skriva om hardcore och punk från jordens alla hörn samt gammal sluskdöds. Låter toppen. Bokmärk!

Gigtips Stockholm

Nytt från Dropkick Murphys

Tack Leppe, So What.

Jag vill höra mer!!!

Moonshine
The big bang gang (egen) cdr

Det räckte ju med att läsa Moonshines pressrelease för att förstå att "The big bang gang" skulle vara en utsökt demo. Jag menar, har man ett cv med bland annat namn som: Wildcat Strike (yes yes yes), Agrimonia, Illdåd och Slicks kan det ju inte bli dåligt.
Göteborgs Moonshine är allt annat än dåligt och den feta "The big bang gang" är kanske en av de tio mest intressanta demosen jag hört på den här sidan 2000-talet. Här finns det mesta. Tyngd, sväng, mangel - med smak av tre decenniers hardcore- och punkscen. Extremt snyggt sammansatt. Jag vill höra mer. Mycket mer.

Favoritlåtar: Go orbital, 2hell2nite, 9/11 24/7, Doin right doin wrong, Hole in the wall

Catchy ligistpunk

Körsbärsfettera
Alla ska ha linne (egen) cd

Det är dags att damma av en gammal klyscha - men Körsbärsfetteras obstinata huliganpunk slog verkligen ned som en bomb i fjol. Trafiken till deras myspace måste ha tiodubblats efter att Farbror Punk först tipsat om bandet. Och när sedan cdr-debuten "Skyll dig själv" kom i höstas hade brudarna redan erövrat punk-Sverige.
Nu har man spelat in ett helt album. 14 låtar på egen etikett. Och även om jag inte blir golvad så häpnar jag över kvaliteten. Körsbärsfettera skriver fenomenalt catchiga punkpärlor med attityd. Det är ligistpunk i gatans skola och det smakar garanterat mer Antipati än Livin' Sacrifice om albumdebuten "Alla ska ha linne".

Favoritlåtar: Ät skit, Ta ett andetag, Ska du gå