Svenska punkklassiker

För ett par år sedan gav MNW ut Svenska punkklassiker vol 2. En samlingsplatta som sammanställdes av Peter "Babs" Ahlqvist (Uproar, Burning Heart, Panic & Action) och där jag agerade bollplank. Jag skrev dessutom insidestexten till kompilationen - och för några dagar sedan hittade jag den på hårddisken. Och jag tänkte... tja, varför inte.

DOM FÅR ALDRIG OSS

1981 vann Ebba Grön Aftonbladets rockbjörn med albumet “Kärlek & Uppror”. Den furiösa punkattacken från de första singlarna och albumet “We're only in it for the drugs” var borta. Ebba Grön utvecklades mot något större. Men även namn som KSMB och Attentat lämnade de första årens punkutbrott mot ett mognare sound. Och medan den första generationens punkare lade av, växte upp eller bytte inriktning kokade det i underjorden runt om i landet. Låtarna blev snabbare, hårdare och kortare. Inspirationskälla är främst Discharge och annan punk från England. Men hos vissa band även den ännu snabbare amerikanska så kallade hardcore-musiken.

Anti-Cimex från Mariestad ger 1981 ut singeln “Anarkist attack”, men kommer att sätta djupare avtryck senare med singlarna och råpunkklassikerna “Raped ass” och “Victims of a bombraid”. Huvudtvätt/Headcleaners (Linköping) debuterar med singeln “Disinfection”. Törebodas Asta Kask släpper efter flera medlemsbyten två sjuor på raken. Skitslickers (Göteborg) ger ut “Cracked copskulls”. Och viktiga namn som Crude S.S. (Norberg), Rövsvett (Tranås), Mob 47 (Stockholm), Moderat Likvidation (Malmö), Asocial (Hedemora), Missbrukarna (Hudiksvall) och Raped Teenagers (Linköping) är alla redan på banan när den första generation är på väg att lämna in.

Många av de här banden blev “stora” utomlands och inspirationskällor till senare generationer, även internationellt. Den svenska 80-tals scenen kommer att dyrkas av punkslynglar världen över. Singlar kommer att gå för fantasisummor på e-bay. Japanska punkband spelar in Mob 47 låtar, på svenska så klart. Namnet Asta Kask får tuppkammar i såväl Sao Paolo som Tokyo som Hamburg rusigt upphetsade. Asta Kask är förövrigt ett av få band som under den här tiden når utanför punkkretsarna. Bandet vägrar dock att “slå igenom”. Och splittras strax efter att debutskivan släppts. Men nya generationer återupptäcker Asta Kask igen och igen. Västgötarna får till slut nästan samma status som Ebba Grön. I dag är Asta Kask fortfarande ute och spelar och drar massor av publik till sina spelningar.

Texterna under den här tiden präglades av det kalla kriget och var anti-krig, anti-upprustning och anti-Reagan/Gorbatjov. Men även ämnen som rasism, djurförsök, religion, kapitalism och staten/samhället var flitigt förekommande. Flera av de nya banden hämtade sin ideologiska skolning från engelska anarkopunkband som Crass, Conflict och Subhumans. Och om ideologin blev mer anarkistisk så blev klädseln under de här åren allt mer uniformslik. Mohikan (tuppkam) eller spikes. Målad skinnjacka med nitar. Klorinerade jeans eller lappade svarta brallor. Och så kängor. Dressed for success!!!

Den andra generationen nonchaleras fullständigt av massmedia som intagit ståndpunkten att punken är död. De stora skivbolagen är helt ointresserade. P3s Ny Våg är dock ett andningshål för punkare runt om i landet. Det enda radioprogrammet som tar den nya punken på allvar och spelar den. Ny Våg läggs ned den 28 juni 1983. Sundsvallsbandet Massmedia slår sista spiken i kistan med låten “Sveriges radio” där de deklarerar 'sänder mest skit'. Punksverige skriver under på det. Alternativa nyhetskanaler skapas och blir betydligt viktigare än tidigare. Fanzines och samlingskassetter ges ut till självkostnadspris. Amerikanska punktidningen Maximum Rock'n'roll är för många en bibel och hjälper till att skapa ett globalt nätverk av punkare som byter skivor, kassetter och idéer med varandra. Do-it-yourself-principen hyllas. Punkbolag ger ut skivor i små upplagor, det vanligaste är dock att banden själva ger ut sin inspelning på kassett eller singel. 1983 inleder Really Fast (Mjölby) sin klassiska serie av samlingsplattor som dokumenterar och sprider svensk punk. Burning Heart-grundaren Peter Ahlqvist startar Uproar i Fagersta. Per Granberg sparkar igång Birdskit (senare Birdnest) i Köping, Mats Bodenmalm Hardcore Horror Records i Nässjö och Fredda Holmgren C.B.R. i Stockholm.

Under mitten av 1980-talet gör många punkare gemensam sak med en ny generation hårdrockare. Venom och Metallica enar det omaka paret när gäng som Krixhjälters (Stockholm), Agoni (Stockholm) och Disaccord (Nässjö) sniffar på speed och thrash metal. Men den nya passionen stavas till slut death metal. Grindcorebandet Filthy Christians från Falun blir det första svenska band som blir signade av scenens coolaste etikett: engelska Earache. Men långt ifrån alla börjar spela metal. Raped Teenagers utvecklar sin amerikanska stop-and-go-trash till en egen form av hardcore med jazzinslag. Slam från Gävle ger ut albumet “End of laughter” i USA och blir Sveriges första skejtband. Charta 77 (Köping) sneglar åt engelska rockbandet New Model Army. Micke Alonzo från KSMB blir ung på nytt i röjiga Stockholms Negrer och Strängnäsbandet Strebers börjar experimentera med formeln punk och folkmusik.
Det som i slutet av 1970-talet var en scen, blir nu många många fler. Punk är paraplyet och där under finns råpunk/hardcore, melodiös punk, crossover, amerikansk trashpunk, oi och 77-punk bland annat. Med åren kommer antalet genrer att öka rejält.

1991 slog Nirvana ned som en bomb. Albumet “Nevermind” väckte en ny generation unga och sparkade liv i den äldre. Helt plötsligt var inte punkare längre ett apart inslag i stadsbilden utan en del av den. Drösvis av kids barrikaderar sig än en gång i replokaler. Ungefär samtidigt albumdebuterar De Lyckliga Kompisarna (Stockholm) med “Le som en fotomodell” och något år senare får de en hit på riksnivå med låten “Ishockeyfrisyr”, från bandets andra skiva “Tomat”. Ebba Gröns gamla plattor får en ny renässans. Strebers omvandlas till Dia Psalma och säljer tonvis med skivor. Dia Psalma blir också ett av de banden som tar täten och bildar en motpol mot det nationalistiska rockbandet Ultima Thule, som skördar stora framgångar efter att ha pushats av såväl EMI som Bert Karlsson, ledare för det populistiska och främlingsfientliga riksdagspartiet Ny Demokrati. På radion kan man höra band som Räserbajs (Alingsås) och Coca Carola (Stockholm). Det arrangeras konserter som aldrig förr och en strid ström av skivor ges ut. Melodiös punk på svenska med allsångsrefränger står högt i kurs. Asta Kask är alla de nya bandens stora förebilder och gudfäder. Punkskivbolagen växer och lämnar pojkrummen. De flyttar in på kontor och blir arbetsplatser. Birdnest och Beat Butchers är hetast. Skivorna klättrar på listorna. Professionalism kombinerat med gör-det-själv-andan visar sig vara ett gångbart recept. Även Startrecs (Stockholm), Dolores (Göteborg) och Burning Heart (Örebro) anammar arbetssättet. Och framför allt det sistnämnda kommer att bli en rejäl kraft i punkscenen och fortsätter på det spår som Birdnest lagt grunden för.

Burning Heart börjar med att ge ut några minicd:s med Millencolin (Örebro), No Fun At All (Fagersta) och 59 Times The Pain (Fagersta). Det blir startskott för ytterligare en ny generation punkrockare, men denna hämtar främst sina influenser från USA:s olika hardcorescener. Banden säljer otroligt mycket skivor, exempelvis skeppas det iväg 300 000-400 000 exemplar av Millencolins album. Siffrorna når sin absoluta topp med The Hives miljonsäljande “Veni vidi vicious”. Burning Heart ger även ut den första svenska antirasistiska skinheadsamlingen “Screams from the gutter”. Och tar sedan tätposition när streetpunkare som Bombshell Rocks (Västerås) och Voice Of A Generation (Örebro) bedyrar sin kärlek till såväl amerikanska Rancid som engelska Blitz. Dessa band lägger grunden för den stora svenska oi-scenen som väcks till liv under 2000-talet.

I norra Sverige och framför allt i Umeå händer det också saker en bit in på 90-talet. Inspirerade av amerikanska straight edge- och hardcoreband som Youth Of Today, Minor Threat och Gorilla Biscuits sätter Abhinanda, Doughnuts, Raised Fist och Breach (från Luleå) igång att lira. Störst blir dock ett helt annat band - Refused. Deras sista album “The shape of punk to come” blir en klassiker som hyllas av media och band världen över, många kallar skivan för den bästa punkplattan någonsin. Refused som är på väg att slå igenom på bred front väljer att lägga ned verksamheten. Den karismatiske sångaren och agitatorn Dennis Lyxzén fortsätter med The International Noise Conspiracy.
Ett annat norrländsk hardcoreband som låg i framkant soundmässigt var Fireside (Luleå), som utvecklas till Sveriges första emoband.
Hardcorescenen får flera fästen i Sverige och efter Umeå är Linköping den hetaste platsen med band som Outlast och Nine.

I slutet av 90-talet får garagepunk och rock'n'roll ett uppsving. Hellacopters (Stockholm) och Backyard Babies (Nässjö) visar vägen. The Hives (Fagersta) blir snabbt namnet man ska droppa om man vill vara cool. Garagepunkscenen gräver sig bakåt i historien. Plötsligt dyker det upp band med brylkräm i håret som poserar framför 50-tals bilar. Raggare var inte längre a bunch of motherfuckers. I dag huserar tusentals grupper under paraplyet punk. Varje dag, varje vecka dyker nya spännande band upp - nästan 30 år efter att Kriminella Gitarrer från Klippan sparkade igång den svenska punken med singeln “Vårdad klädsel”. 30 är ingen ålder säger vi som närmat eller till och med passerat 40 och fortfarande går igång på Asocials “Revolt” - eller som Topper så riktigt uttrycker det “once a punk always a punk”.