Patrik "En bra punk-podcast - ett Ny Våg i modern tappning"

Jag kommer under en tid framöver att låta några scenprofiler berätta om hur deras år varit ur ett musikaliskt perspektiv. Patrik Södling, före detta fanzineredaktör, vad tyckte du var bäst 2015?

- Den aldrig sinande strömmen av nya band, vilket inte minst dina Turist i Tillvaron-samlingar visat de senaste åren. Det i kombination med ett hälsosamt gigklimat gör att punken mår bra och spirar. Kul också att så många av dessa band vill säga något med sina texter, engagemanget lyser klart. De pigga och informativa Facebook-grupperna Jag minns min punk och Jag minns min oi! Sist och inte minst Marching On: alltid lovvärt när någon startar ett klassiskt gammalt pappersfanzine, och när det sedan är både idérikt och bra skrivet värmer det ett gammalt fanzinemakarhjärta.

Vad var sämst?

- Min ungdoms punk börjar bli gammal och det var ledsamt att se bland andra Tony van Frater, Guld-Lars och Dickie Hammond gå bort, samtidigt som Dr Know och Micky Fitz kämpar mot cancern. Näst sämst skulle då vara pajkastningen mellan FB-grupperna ovan (endast tröttsamt).

Vilka skivor var bäst? 

- Utan inbördes ordning Prins Carl "Wake up", Besserbitch "Gråzon", Glidslem "Mitt hjärta går i kras", Peking Punk "Metropolis brinner" samt Matriarkatet "Antiklimax".

Vad ser du fram emot 2016?

- Att fler börjar återutge gamla klassiker på vinyl, så att inflationen på punkvinyl dämpas lite. De största samlarna kommer alltid vilja ha originalpressar, men övriga ska kunna plocka upp schyssta punkplattor för det priset de en gång var avsedda att kosta! Fler förhoppningar är det skulle dyka upp någon bra punk-podcast. Ett Ny Våg i modern tappning, om du så vill.

Kajsa "Punklivet i Helsingborg är ruttnare än Jimmys rövhål"

Jag kommer under en tid framöver att låta några scenprofiler berätta om hur deras år varit ur ett musikaliskt perspektiv. Kajsa Wikman, från Lyckliga Idioter, hur tycker du punkåret 2015 var?

- Spontant känns det som att det varit svinkasst. Men sen när jag tänker efter så är det nog bara för att vi repat så jävla dåligt med bandet. För konserterna i år har ju varit outstanding. Trots pausen Lyckliga Idioter hade i början av året har vi haft de fetaste och roligaste spelningarna någonsin, som förband till band och personer vi aldrig ens trodde vi skulle komma i närheten av.  Och releasefesten för den nya skivan som släpptes i maj blev riktigt bra! Det var röj och svett och immiga rutor och del hembrända skivor sålda. Och lite andra punkspelningar har det blivit också. Okej, det kanske inte var så illa ändå.

Vilka skivor var bäst?

- Jag har varit dålig på att följa upp nya punksläpp i år men Charta 77:s och DLK:s var ju svårt att missa. Sen har jag peppat NoFx-frontare Mikes egen musikal som släppts i år, men den har varit i princip omöjlig att få tag på från Sverige. Den kanske inte ens spelades in på dvd…

Vilka gig var roligast?

-Releasefesten, och förbandsspelningarna till Dia Psalma, Sista Sekunden och Johan Johansson. De gigen var så sjukt roliga eftersom att jag, trots pressen, ändå kände att vi kunde slappna av på scenen och bara ha kul. Och sen efteråt var det bara att ta det lugnt och njuta av svinbra band och fundera över hur i helvete vi hamnade där.

- På Bråvalla spelade ju KSMB och jag var där. Kände mig så starstruck att jag nästan skäms. Lite så var det ju när vi förbandade för Johan Johansson också. Tårarna var inte långt borta. Fan, hoppas inte att han läser detta, jag som kämpat så för att framstå som åtminstone lite cool över detta.

- Två krig har jag fått chansen att se hela två gånger också! Dem hoppas jag det går bra för i fortsättningen. Strebers i Malmö och Västerbron i Helsingborg var riktigt bra med! Västerbrons låt ”Påminn mig” är förjävla bra.

- I december ser jag fram emot att se DLK också givetvis.

Vad var sämst?

- Sämst är nog att vi repat dåligt och haft så lite nytt på g. Men det har varit mycket runtom kring så det har inte varit något att göra så mycket åt tyvärr. Punklivet i Helsingborg är ju ruttnare än Jimmys rövhål också, men så har det ju alltid varit så det är ingen nyhet.

Vad ser du fram emot 2016?

- Att spela med Asta Kask på Babel ska bli kul! Jag hoppas på att kunna ta del av Malmös punkliv lite mer också. Det finns mycket bra där som jag inte har en aning om. Än.

Marching On - årets bästa fanzine

Jag brukar säga att när jag läst ett bra fanzine så ska känslan efteråt vara att jag också vill göra en tidning. Det har jag känt tre gånger under sommaren/hösten och vid samtliga tillfällen är det Marching On som peppat mig. En ypperlig blaska dedikerad till punk och oi. Jag skickade några frågor till Tommy som gör zinet för att bland annat fråga varför han gör en papperstidning?

- Helt enkelt för att jag saknar det. Även om nätet är bra på många sätt är det fortfarande något särskilt med att läsa en fysisk tidning istället för att surfa runt på. Sen var jag rätt sugen på att göra något för scenen och jag har jobbat på tryckeri tidigare så programmen kunde jag redan.

Hur vill du beskriva Marching On?

- Kort och gott ett punkzine. Sen blir det ju automatiskt sånt jag vill läsa om själv. Men tror bredden kommer bli ännu bättre nu när vi blivit fler som skriver.

Vad har du fått för reaktioner på fanzinet?

- I princip bara positiva (utom några rövhattar som alltid hittar saker att klaga på men gärna gör det bakom ryggen). Det verkar inte bara vara jag som saknat pappersformatet. Första numret sålde i princip slut på ett dygn. Till andra numret ökade utgåvan från 100 till 150 och det tog också slut på några dagar. Samma sak med nr tre, så det tar jag som ett gott betyg.

Vilka är planerna för framtiden?

- Nästa nummer blir en PSK-special som bara kommer gå att få tag i på festivalen och som ska delas ut gratis. Intervjuer med alla medverkande band + annat festivalrelaterat kul i en utgåva på cirka 800 exemplar. Det är jag extremt peppad för. Annars kommer det nog rulla på i samma stil, kanske i lite långsammare utgivningstakt eftersom min pappaledighet slutar i januari och jag måste tillbaka till ekorrhjulet.

Vad har du själv för favoritzines?

- Alla mina favoriter har ju lagt ner. Men Non Serviam, Streetmusic FC och Terrorpop är nog favoriterna. Är annars väldigt sugen på det nya Malmöbaserade zinet ”Keyböard warriör” som släpps i dagarna.

Hur tycker du punkåret 2015 var?

- Det har varit bra, mycket bra spelningar och väldigt mycket bra släpp. Tyvärr har ju många gamla hjältar strukit med på senaste tiden så det har ju inte bara varit positivt.

Vilka skivor var bäst?

Sabotage – Faderskap i Gråzonen

Psykbryt – Folk som klagar på folk som klagar

Rixe – Coups Et Blessures

Urban Savage – 4 song EP

B Squadron – Saturday's soldiers

Adam Nilsson & Insatsstyrkan – Systemet är problemet

Jag kan fortsätta hur länge som helst, har kommit sjukt mycket bra i år..

Vilka gig var roligast?

- PSK är alltid roligast. Bra bokningar, bra stämning, extremt proffsigt arrangerat. Rixe & Urban Savage i Malmö var också väldigt, väldigt bra.

 Vad var sämst?

- Generellt har det varit ett väldigt bra år. Dödsfallen är ju kass. Även alla jävla internetmuppar som sitter hemma och gnäller. Att både Last Crusade och B Squadron redan lagt instrumenten på hyllan är väldigt trist det med, det grämer mig att jag missade de förstnämnda i Norrköping.

Peter "Det är häftigt att punken är så stor som den är 35 år efter att den dödförklarades"

Jag kommer under en tid framöver att låta några scenprofiler berätta om hur deras år varit ur ett musikaliskt perspektiv. Peter Kagerland, bland annat författare, hur tycker du punkåret 2015 var?

- Punkåret 2015 har för mig, precis som många föregående år, handlat mycket om gammal punk. Jag lägger ganska mycket fritid på att på olika sätt dokumentera framförallt den första punkvågen. Jag gör det i mina böcker, i skivbolaget Slyngel Rekords och i arbetet med hemsidan Punk Östergötland. Då och då får jag andra uppdrag, som att hålla föreläsningar och vara inblandad i samlingsplattan ”Vägra raggarna benzin vol 3 & 4”. Den tidiga punken ligger mig oerhört varmt om hjärtat och jag vill hemskt gärna göra vad jag kan för att säkra även de mindre kända banden en plats i historien. Jag försöker dock hänga med någorlunda i den punk som görs idag. Det är inte lätt, det finns ju så mycket, men ett oerhört bra sätt är att köpa samlingarna ”Turist i tillvaron”. Det gör jag förstås. Självklart lyssnar jag även på utländsk punk men här tar jag chansen att puffa för den svenska punken.

Vilka skivor var bäst?

- Bäddat För Trubbel har jag gillat sedan jag hörde dem första gången och årets platta ”Två sjundedelar av ett liv” gjorde mig absolut inte besviken. Tvärtom. Men att upptäcka nya band är förstås det roligaste. Där måste Matriarkatet (som jag självklart hörde först på en ”Turist i tillvaron”-platta) nämnas. Deras album ”Antiklimax” må ha punkvärldens kanske mest missvisande titel för det är en härligt kompromisslös platta med kaxiga texter framförd av unga tjejer som verkligen vill säga någonting. Peking Punk, som ursprungligen satte ihop bandet för att förgylla releasefesten för boken ”Punk i Peking” som två av bandmedlemmarna skrev, växte och det blev både fler spelningar och en alldeles utmärkt vinyl-EP vid namn ”Lång ner i avgrunden”. Och med Peking menas här förstås inte den kinesiska staden utan Norrköping.

Men vem vore jag om jag inte skulle tjata om det gamla gardet. Både The Leather Nun och Commando M Pigg gjorde väldigt bra comeback-plattor under året och Farsta med Grisen-Hasse och Ebba-Gurra släppte fina EP:n ”Kung av mörker”. Alonzos ”Hur du blir en man” var också en trevlig platta, om än inte lika punkig som föregångaren. Fast bäst av allt är förstås Attentats ”Gais är allt!” där de samlat ihop de elva låtar om de grönsvarta hjältarna som de spelat in genom åren. Bättre blir det inte!

Vilka gig var roligast?

- Att äntligen få se Bäddat För Trubbel live var en upplevelse som hette duga. Det skedde på Palatset i Linköping i september. Fantastsikt band! The Baboon Show var också ett härligt gäng att se live. Sådan intensitet och total utlevelse ser i alla fall jag sällan. Om Thåström får räknas in så var de spelningar jag såg i år, Norrköping i mars och Hasslöfestivalen i juli, underbara tillställningar. Han vet vad jag vill ha!

- Självklart kunde jag inte låta bli att bege mig till Bråvalla för att se KSMB. Visst hade jag hellre sett dem inomhus på någon trevlig klubb. På ett stort fält tillsammans med 20 000-30 0000 i publiken blir det liksom inte så punkigt, men det var riktigt skojigt ändå. Låtarna finns ju där och alla runtomkring mig kunde alla texterna.

- Bättre sent än aldrig heter det ju och det stämmer in på de fyra band jag äntligen fick se live på releasefesten för nämnda ”Vägra raggarna benzin vol 3 & 4”. På Snövit i Stockholm spelade Terror 77, Skäms, Reklamation och Von Gam och det var bara så underbart att se.

Vad var sämst?

- Finns det verkligen något dåligt med punken? Det vägrar jag tro.

Vad ser du fram emot 2016?

- Det är häftigt att punken är så stor som den är trettiofem år efter att den dödförklarades av så många. Så jag hoppas på ett gäng fina plattor även nästa år, både av gamla godingar och nya hungriga band.  

Sham 69 till Stockholm

Anna "Det här att dra med ungarna på spelningar är en pärs - men sjukt kul"

Jag kommer under en tid framöver att låta några scenprofiler berätta om hur deras år varit ur ett musikaliskt perspektiv. Anna Lagerqvist, bland annat admin för Facebooksidan Jag minns min punk - Tantfraktionen, hur tycker du punkåret 2015 var?

- Jag tycker nog det har varit ett strålande år. Jag har varit på en massa ljuvliga konserter och träffat en sjuhärrans massa trevliga människor. Tre festivaler har vi hunnit med PSK, Tyrolenpunken och Gruvpunken.  och På Tyrolen och Gruvpunken var hela familjen med (en 12-åring, en 8-åring och en 6-åring). Visst fan är det kul att ungarna gillar punk, men jag har nog trots allt roligast utan ungarna i släptåg. Men å andra sidan beter jag mig helt klart bättre när ungarna är med och kommer ihåg mer av spelningarna och det är ju rätt bra. Mest överraskande var nog PSK. Det var första gången jag var där och jag hade sjukt kul. Jag hade nog lite förutfattade meningar, men fy fan vad bra det var. Bäst var nog Bishop Green, Psykbryt och The Liptones.

- Det här att dra med ungar på spelningar är en pärs, men samtidigt sjukt kul. Och det är så fint att se hur väl omhändertagna de blir på alla spelningar vi varit på. Det känns väldigt bra att det ordnas spelningar som det funkar att ha med ungarna på, där det är tillräckligt nyktert och tillräckligt med utrymme. Visst fan är det kul med trånga krogspelningar också, men mångfalden berikar och det känns som det varit rätt många barnvänliga spelningar i år. Ungarna har verkligen älskat det. När Zeke, 6 år, fick gå upp på scenen med sina nyfynna idoler i Topper var han överlycklig. Jag har aldrig sett honom dansa så.  Dessutom är det svårt att skaffa barnvakt till alla spelningar man gå på.

Vilka skivor var bäst?

- Jag har faktiskt rätt dålig koll på vilka skivor som kommit ut, men Lastkaj 14s nyaste har ju varit sjukt bra. Sen har jag hittat till en del för mig nya band, så då känns det som att det är nya skivor fast de inte släppt dem just nu. Psykbryt är ett sånt band, väntar fortfarande otåligt på deras nya... men den ska väl komma innan året tar slut....

Vilka gig var roligast

- Åh så svårt att säga. Jag har varit på så många roliga spelningar i år. Det började ju redan tidigt på året med Baboon Show på Debser Strand. Fy fan vad bra de levererar varje gång.  Jag hade för övrigt väldigt trevligt sällskap på den spelningen. Jag har sett Lastkaj 14 några gånger under året och de är också rysligt bra varje gång. PSK var ju som sagt kul och en jävligt trevlig happening över huvud taget. På Tyrolen var Vänsternävens spelning kanon och hela grejen med punkfestival i Tyrolenparken var skitbra, precis lagom stort och väldigt roligt folk. Alonzo & Fas 3 på efterfesten till Bråvalla var också en höjdpunkt, ojojoj....  Det bästa med spelningar är att man blir så uppe i nuet under själva spelningen. Det är få gånger man är så nöjd med att vara just här och nu som på en bra spelning.  Så därför känns varje spelning som den bästa!

Vad var sämst?

- Det är nog att det har varit alldeles för lite spelningar i Uppsala och att jag missade Gatans Lag och Evil Conduct, det grämer jag mig fortfarande för.  Sen kan jag tycka det är jobbigt med gruff mellan olika grupperingar inom scenen. Det känns lite onödigt, vi har ju ändå så mycket gemensamt.  Jag tycker det är viktigt att folk ska känna sig delaktiga, inkluderade och att de duger bra som de är, vi behöver inte sparka på varandra....  Och givetvis ska alla tycka om mig, älska mig, bara mig och ingen annan... hehehe....

Vad ser du fram emot 2016?
- Jag ser fram emot en massa trevliga möten med människor.  Det är nånstans så att det är alla underbara människor jag hänger med som göra livet värt att levas. Musikmässigt vill jag se Psykbryt, Gatans Lag, Baboon Show, Lastkaj 14, Alonzo, Matriarkatet och Körsbärsfetterna... det är så mycket jag vill se, människor jag vill hänga med, musik jag vill lyssna på   fester jag vill gå på,  kir jag vill dricka, politik jag vill prata om och maktstrukturer som jag vill krossa... 2016 kommer bli kanon!

Linnea "En sådan där kaotisk spelning - pissregn, utomhus, förvirring"

Jag kommer under en tid framöver att låta några scenprofiler berätta om hur deras år varit ur ett musikaliskt perspektiv. Linnea Snäll, från Glidslem, hur tycker du punkåret 2015 var?

- Jag tycker att det har det varit sådär, själv har jag varit ovanligt kass på att gå på spelningar och det material jag förväntat mig mycket av, särskilt av två specifika band, blev jag besviken på. Bestämmer mig för att vara så trevlig att jag inte nämner några namn. Så inget vidare punkår för mig, tyvärr! Däremot är det roligt att se fler och fler band som inte endast består av män. I övrigt ligger jag lite efter i lyssnandet, Matriarkatet har dock lyckats komma in i hjärtat!

Vilka gig var roligast?

- Tylösandspunken i somras, där vi själva spelade. En sån där kaotisk spelning - pissregn, utomhus, för få parasoll för att täcka instrumenten på scen, ingenstans att ta skydd från vädret och bara allmän förvirring. Ändå blev det så jävla bra. Fantastisk publik som stod och trängdes i spöregnet, peppade som tusan. Arrangörerna verkade tycka att vi var lite diviga för att vår gitarrist Elin inte ville ta ut sin Gibson SG i regnet och fick låna en billig gura av ett annat band. Själva tyckte vi det var ganska rimligt, men vi borde kanske bli mer punkiga och spela på skräpgitarrer.  Men det var ett sånt gig där det i slutändan ändå var värt allt. Blir gärna ett återbesök!

Vilka skivor var bäst?

- Matriarkatets "Antiklimax" var grym! Jag gillade även Västerbrons singel "Död för mig," även om den tyvärr är lite sönderlyssnad nu.

Vad var sämst?

- Lokala Tub42 på Tivoli i Helsingborg. Nån form av punk n roll, ett sånt band som splittrades lika fort som dom uppstod. I efterhand tycker jag dock dom var lite charmiga. Men på spelningen tyckte jag det var rent jävla skit, det lät dåligt och jag förstod inte humorn i deras utstyrslar och attityd, rosa cowboyhattar till exempel. Kanske var jag på dåligt humör bara. Men jag tror faktiskt att det var ganska kass, även annars.

Vad ser du fram emot 2016?

- Spelning i Malmö i början av januari, där bland annat Slöa Knivar, D-takters och vi själva ska spela. Intäkterna går till personerna som blev dömda efter motdemonstrationen i Limhamn, bra initiativ och grym lineup! Vi i Glidslem ska försöka att hålla oss i studion så mycket som möjligt och faktiskt få ut en platta, vi har redan smygstartat med en låt som blev himla bra. Jag ska försöka gå på fler gig också, har dock den typen av ekonomi där månadsbudgeten blir väldigt ansträngd av att åka till Malmö för nästan 200 spänn. Sedan får vi se vad året bjuder på, men jag har en good feeling. Både ur en självcentrerad/slemmig synvinkel samt vad de andra i punkscenen kommer bjuda på!

Foto: Lena Andersson

Svindel - nytt band från Malmö

Ted "2015 var skitbra - precis som det varit i många år"

Jag kommer under en tid framöver att låta några scenprofiler berätta om hur deras år varit ur ett musikaliskt perspektiv. Ted Dawidson, från Noise of Sweden, hur tycker du punkåret 2015 var?

- Skitbra, precis som det har varit i många år! Även om jag haft mycket att göra på det personliga planet och inte hunnit engagera mig så mycket som jag egentligen vill, så hänger jag med tillräckligt mycket för att se att det händer en hel del. Skivor, både fysiskt och digitalt, gig, festivaler och punkbåtar!

Vilka skivor var bäst?

- Det går inte att komma ifrån att både Chaos In Sweden vol 2 och Vägra raggarna bensin vol 3 och 4 var två bra samlingar som där jag fick upp ögonen för en del nya bekantskaper. Annars så har årets bästa skiva inte kommit än, för den 18 december släpps Psykbryts EP ”Folk Som Klagar På Folk Som Klagar" och den kommer helt enkelt vara bäst!

Vilka gig var roligast?

- Det blev inte så många för min del, men Tyrolenpunken var kanon! Bra ställe, bra band och hyfsat väder!

Vad var sämst?

- Att jag inte hunnit med så många gig. Annars var nog inget sämst förutom att det har blivit så orimligt långa väntetider på att pressa vinyl. Det tar nästan ett halvår efter att man lämnat in allt material tills man får pressade skivor i handen.

Vad ser du fram emot 2016?

- Flera skivor, flera gig och förhoppningsvis några nya, intressanta band. Själv släpper jag nytt med Hyrda Knektar, Prins Carl (men det vet dem inte själva än) och med största sannolikhet några flera band! Den som lever får se!