torsdag 8 april 2010
Discharge + Puke = Kvoteringen
KvoteringenSamhällets förrädare (Feral Ward) lp
Jag satt i bilen på väg till Helsingborg och drömde mig bort en stund. När jag vaknade till liv kunde jag inte komma på vad det var jag lyssnade på. Det lät som om någon spelade Discharge-sjuan "The price of silence" samtidigt som denne någon lyssnade på Pukes briljanta album "Back to the stoneage". Örebros tuffaste supergrupp Kvoteringen fortsätter med andra ord att producera kvalitetsmangel. Det nya albumet "Samhällets förrädare" kommer inte göra några Kvottis-fans besvikna.
onsdag 7 april 2010
Ny video från Abjekt (Uppdaterad)
Uppdaterad 8 april:
Jag bad Abjekts sångare Into Èn Fantasticè berätta om tanken bakom videon och vad som händer i Abjekt-lägret. Han svarade så här:
- Videon är inspelad i Göteborg och handlar om hur ett utanförskap kan stärka en som individ och modet om att stå upp för det man själv tycker!
- Vi kommer spela in nya låtar nu, bland annat en Part 2 till Rödvin och Rakblad som sedan ska pressas upp på sjutummare, när det blir vet vi dock inte än.
- Inom kort kommer vi även släppa 8 nya låtar på nätet som legat och dammat i ett år med den gamla trummisen Micke.
- Annars har vi den bästa konstellationen nu med nya trummisen Mary, så här kul har vi aldrig haft ihop. Vi vill ut på Sveriges scener och spela nu, så är det någon som vill boka oss är det bara att höra av sig till oss!
Abnorms sista inspelning och återförenat Banal Anal spelar in nytt
Abnorm-Marko mejlar. Han berättar att bandet sista inspelning "Ett liv av helvete" nu går att ladda ned från deras hemsida. Det var tänkt att inspelningen skulle ha getts ut som en sjutummare av belgiska etiketten Noise and Distortion.
- Men det rann ut i sanden och Abnorm la som bekant av, skriver Marko. Jag och Fredrik lirar numera med återförenade Boråsbandet Banal Anal. Vi ska in i studion den 12-13 april för att spela in fem låtar, de kommer att kunna laddas ned här.
- Men det rann ut i sanden och Abnorm la som bekant av, skriver Marko. Jag och Fredrik lirar numera med återförenade Boråsbandet Banal Anal. Vi ska in i studion den 12-13 april för att spela in fem låtar, de kommer att kunna laddas ned här.
lördag 3 april 2010
Hudiksvall hardcore - Misgovernment "War is served" 7" - Tack, Johan!!! (Uppdaterad med fungerande länk)
Veckans, eller kanske snarare årets, bästa mejl fick jag i dag av en kille från Hudiksvall. Han heter Johan och har spelat i band som Objuden Gäst, Kronofgden och Argast i stan. Johan undrar jag vill ha Misgovernment-sjuan "War is served" rippad. Jag känner inte alls till bandet, men blir minst sagt eld och lågor när Johan skriver:- Den är inspelad 1994 och med i bandet är Rolf Revolt på sång/gitarr, sen är Andreas och Drygan från Totalitär med. Alltså en tidig variant av Swinehood, skulle man kunna säga. Sjuan innehåller åtta schysta råpunk-dängor. Intresserad?
Skojar du. Några timmar senare sitter jag hemma och lyssnar på denna fantastiska inspelning med några av landets allra bästa punkmusikanter. Och det är så sjukt bra att jag inte kan förstå hur jag har missat Misgovernment.
Johan som verkar vara en extremt trevlig prick skriver också:
- Det kan ju vara kul om du delar den på din blogg, jag letade dessa mp3or på nätet förr, men hittade inget alls. Det finns nog ett gäng Hudik-diggare som skulle dregla ner sig över den där!
Skulle tro det. Så tacka inte mig för den här briljanta posten. Tacka Johan i Hudiksvall. Och det gör du allra bäst så här:
- Jag tänkte höra efter om du har låten " Jag skiter väl i dig", som släpptes på en comp-tape av Forsa Ljud, skriver Johan.
Jag har inte hittat den än i mina mp3-mappar, du kanske har bättre koll på dina. Hör av dig!
OBS: Ny länk
Misgovernment "War is served"
fredag 2 april 2010
Svenska punkklassiker
För ett par år sedan gav MNW ut Svenska punkklassiker vol 2. En samlingsplatta som sammanställdes av Peter "Babs" Ahlqvist (Uproar, Burning Heart, Panic & Action) och där jag agerade bollplank. Jag skrev dessutom insidestexten till kompilationen - och för några dagar sedan hittade jag den på hårddisken. Och jag tänkte... tja, varför inte.
DOM FÅR ALDRIG OSS
1981 vann Ebba Grön Aftonbladets rockbjörn med albumet “Kärlek & Uppror”. Den furiösa punkattacken från de första singlarna och albumet “We're only in it for the drugs” var borta. Ebba Grön utvecklades mot något större. Men även namn som KSMB och Attentat lämnade de första årens punkutbrott mot ett mognare sound. Och medan den första generationens punkare lade av, växte upp eller bytte inriktning kokade det i underjorden runt om i landet. Låtarna blev snabbare, hårdare och kortare. Inspirationskälla är främst Discharge och annan punk från England. Men hos vissa band även den ännu snabbare amerikanska så kallade hardcore-musiken.
Anti-Cimex från Mariestad ger 1981 ut singeln “Anarkist attack”, men kommer att sätta djupare avtryck senare med singlarna och råpunkklassikerna “Raped ass” och “Victims of a bombraid”. Huvudtvätt/Headcleaners (Linköping) debuterar med singeln “Disinfection”. Törebodas Asta Kask släpper efter flera medlemsbyten två sjuor på raken. Skitslickers (Göteborg) ger ut “Cracked copskulls”. Och viktiga namn som Crude S.S. (Norberg), Rövsvett (Tranås), Mob 47 (Stockholm), Moderat Likvidation (Malmö), Asocial (Hedemora), Missbrukarna (Hudiksvall) och Raped Teenagers (Linköping) är alla redan på banan när den första generation är på väg att lämna in.
Många av de här banden blev “stora” utomlands och inspirationskällor till senare generationer, även internationellt. Den svenska 80-tals scenen kommer att dyrkas av punkslynglar världen över. Singlar kommer att gå för fantasisummor på e-bay. Japanska punkband spelar in Mob 47 låtar, på svenska så klart. Namnet Asta Kask får tuppkammar i såväl Sao Paolo som Tokyo som Hamburg rusigt upphetsade. Asta Kask är förövrigt ett av få band som under den här tiden når utanför punkkretsarna. Bandet vägrar dock att “slå igenom”. Och splittras strax efter att debutskivan släppts. Men nya generationer återupptäcker Asta Kask igen och igen. Västgötarna får till slut nästan samma status som Ebba Grön. I dag är Asta Kask fortfarande ute och spelar och drar massor av publik till sina spelningar.
Texterna under den här tiden präglades av det kalla kriget och var anti-krig, anti-upprustning och anti-Reagan/Gorbatjov. Men även ämnen som rasism, djurförsök, religion, kapitalism och staten/samhället var flitigt förekommande. Flera av de nya banden hämtade sin ideologiska skolning från engelska anarkopunkband som Crass, Conflict och Subhumans. Och om ideologin blev mer anarkistisk så blev klädseln under de här åren allt mer uniformslik. Mohikan (tuppkam) eller spikes. Målad skinnjacka med nitar. Klorinerade jeans eller lappade svarta brallor. Och så kängor. Dressed for success!!!
Den andra generationen nonchaleras fullständigt av massmedia som intagit ståndpunkten att punken är död. De stora skivbolagen är helt ointresserade. P3s Ny Våg är dock ett andningshål för punkare runt om i landet. Det enda radioprogrammet som tar den nya punken på allvar och spelar den. Ny Våg läggs ned den 28 juni 1983. Sundsvallsbandet Massmedia slår sista spiken i kistan med låten “Sveriges radio” där de deklarerar 'sänder mest skit'. Punksverige skriver under på det. Alternativa nyhetskanaler skapas och blir betydligt viktigare än tidigare. Fanzines och samlingskassetter ges ut till självkostnadspris. Amerikanska punktidningen Maximum Rock'n'roll är för många en bibel och hjälper till att skapa ett globalt nätverk av punkare som byter skivor, kassetter och idéer med varandra. Do-it-yourself-principen hyllas. Punkbolag ger ut skivor i små upplagor, det vanligaste är dock att banden själva ger ut sin inspelning på kassett eller singel. 1983 inleder Really Fast (Mjölby) sin klassiska serie av samlingsplattor som dokumenterar och sprider svensk punk. Burning Heart-grundaren Peter Ahlqvist startar Uproar i Fagersta. Per Granberg sparkar igång Birdskit (senare Birdnest) i Köping, Mats Bodenmalm Hardcore Horror Records i Nässjö och Fredda Holmgren C.B.R. i Stockholm.
Under mitten av 1980-talet gör många punkare gemensam sak med en ny generation hårdrockare. Venom och Metallica enar det omaka paret när gäng som Krixhjälters (Stockholm), Agoni (Stockholm) och Disaccord (Nässjö) sniffar på speed och thrash metal. Men den nya passionen stavas till slut death metal. Grindcorebandet Filthy Christians från Falun blir det första svenska band som blir signade av scenens coolaste etikett: engelska Earache. Men långt ifrån alla börjar spela metal. Raped Teenagers utvecklar sin amerikanska stop-and-go-trash till en egen form av hardcore med jazzinslag. Slam från Gävle ger ut albumet “End of laughter” i USA och blir Sveriges första skejtband. Charta 77 (Köping) sneglar åt engelska rockbandet New Model Army. Micke Alonzo från KSMB blir ung på nytt i röjiga Stockholms Negrer och Strängnäsbandet Strebers börjar experimentera med formeln punk och folkmusik.
Det som i slutet av 1970-talet var en scen, blir nu många många fler. Punk är paraplyet och där under finns råpunk/hardcore, melodiös punk, crossover, amerikansk trashpunk, oi och 77-punk bland annat. Med åren kommer antalet genrer att öka rejält.
1991 slog Nirvana ned som en bomb. Albumet “Nevermind” väckte en ny generation unga och sparkade liv i den äldre. Helt plötsligt var inte punkare längre ett apart inslag i stadsbilden utan en del av den. Drösvis av kids barrikaderar sig än en gång i replokaler. Ungefär samtidigt albumdebuterar De Lyckliga Kompisarna (Stockholm) med “Le som en fotomodell” och något år senare får de en hit på riksnivå med låten “Ishockeyfrisyr”, från bandets andra skiva “Tomat”. Ebba Gröns gamla plattor får en ny renässans. Strebers omvandlas till Dia Psalma och säljer tonvis med skivor. Dia Psalma blir också ett av de banden som tar täten och bildar en motpol mot det nationalistiska rockbandet Ultima Thule, som skördar stora framgångar efter att ha pushats av såväl EMI som Bert Karlsson, ledare för det populistiska och främlingsfientliga riksdagspartiet Ny Demokrati. På radion kan man höra band som Räserbajs (Alingsås) och Coca Carola (Stockholm). Det arrangeras konserter som aldrig förr och en strid ström av skivor ges ut. Melodiös punk på svenska med allsångsrefränger står högt i kurs. Asta Kask är alla de nya bandens stora förebilder och gudfäder. Punkskivbolagen växer och lämnar pojkrummen. De flyttar in på kontor och blir arbetsplatser. Birdnest och Beat Butchers är hetast. Skivorna klättrar på listorna. Professionalism kombinerat med gör-det-själv-andan visar sig vara ett gångbart recept. Även Startrecs (Stockholm), Dolores (Göteborg) och Burning Heart (Örebro) anammar arbetssättet. Och framför allt det sistnämnda kommer att bli en rejäl kraft i punkscenen och fortsätter på det spår som Birdnest lagt grunden för.
Burning Heart börjar med att ge ut några minicd:s med Millencolin (Örebro), No Fun At All (Fagersta) och 59 Times The Pain (Fagersta). Det blir startskott för ytterligare en ny generation punkrockare, men denna hämtar främst sina influenser från USA:s olika hardcorescener. Banden säljer otroligt mycket skivor, exempelvis skeppas det iväg 300 000-400 000 exemplar av Millencolins album. Siffrorna når sin absoluta topp med The Hives miljonsäljande “Veni vidi vicious”. Burning Heart ger även ut den första svenska antirasistiska skinheadsamlingen “Screams from the gutter”. Och tar sedan tätposition när streetpunkare som Bombshell Rocks (Västerås) och Voice Of A Generation (Örebro) bedyrar sin kärlek till såväl amerikanska Rancid som engelska Blitz. Dessa band lägger grunden för den stora svenska oi-scenen som väcks till liv under 2000-talet.
I norra Sverige och framför allt i Umeå händer det också saker en bit in på 90-talet. Inspirerade av amerikanska straight edge- och hardcoreband som Youth Of Today, Minor Threat och Gorilla Biscuits sätter Abhinanda, Doughnuts, Raised Fist och Breach (från Luleå) igång att lira. Störst blir dock ett helt annat band - Refused. Deras sista album “The shape of punk to come” blir en klassiker som hyllas av media och band världen över, många kallar skivan för den bästa punkplattan någonsin. Refused som är på väg att slå igenom på bred front väljer att lägga ned verksamheten. Den karismatiske sångaren och agitatorn Dennis Lyxzén fortsätter med The International Noise Conspiracy.
Ett annat norrländsk hardcoreband som låg i framkant soundmässigt var Fireside (Luleå), som utvecklas till Sveriges första emoband.
Hardcorescenen får flera fästen i Sverige och efter Umeå är Linköping den hetaste platsen med band som Outlast och Nine.
I slutet av 90-talet får garagepunk och rock'n'roll ett uppsving. Hellacopters (Stockholm) och Backyard Babies (Nässjö) visar vägen. The Hives (Fagersta) blir snabbt namnet man ska droppa om man vill vara cool. Garagepunkscenen gräver sig bakåt i historien. Plötsligt dyker det upp band med brylkräm i håret som poserar framför 50-tals bilar. Raggare var inte längre a bunch of motherfuckers. I dag huserar tusentals grupper under paraplyet punk. Varje dag, varje vecka dyker nya spännande band upp - nästan 30 år efter att Kriminella Gitarrer från Klippan sparkade igång den svenska punken med singeln “Vårdad klädsel”. 30 är ingen ålder säger vi som närmat eller till och med passerat 40 och fortfarande går igång på Asocials “Revolt” - eller som Topper så riktigt uttrycker det “once a punk always a punk”.
DOM FÅR ALDRIG OSS
1981 vann Ebba Grön Aftonbladets rockbjörn med albumet “Kärlek & Uppror”. Den furiösa punkattacken från de första singlarna och albumet “We're only in it for the drugs” var borta. Ebba Grön utvecklades mot något större. Men även namn som KSMB och Attentat lämnade de första årens punkutbrott mot ett mognare sound. Och medan den första generationens punkare lade av, växte upp eller bytte inriktning kokade det i underjorden runt om i landet. Låtarna blev snabbare, hårdare och kortare. Inspirationskälla är främst Discharge och annan punk från England. Men hos vissa band även den ännu snabbare amerikanska så kallade hardcore-musiken.
Anti-Cimex från Mariestad ger 1981 ut singeln “Anarkist attack”, men kommer att sätta djupare avtryck senare med singlarna och råpunkklassikerna “Raped ass” och “Victims of a bombraid”. Huvudtvätt/Headcleaners (Linköping) debuterar med singeln “Disinfection”. Törebodas Asta Kask släpper efter flera medlemsbyten två sjuor på raken. Skitslickers (Göteborg) ger ut “Cracked copskulls”. Och viktiga namn som Crude S.S. (Norberg), Rövsvett (Tranås), Mob 47 (Stockholm), Moderat Likvidation (Malmö), Asocial (Hedemora), Missbrukarna (Hudiksvall) och Raped Teenagers (Linköping) är alla redan på banan när den första generation är på väg att lämna in.
Många av de här banden blev “stora” utomlands och inspirationskällor till senare generationer, även internationellt. Den svenska 80-tals scenen kommer att dyrkas av punkslynglar världen över. Singlar kommer att gå för fantasisummor på e-bay. Japanska punkband spelar in Mob 47 låtar, på svenska så klart. Namnet Asta Kask får tuppkammar i såväl Sao Paolo som Tokyo som Hamburg rusigt upphetsade. Asta Kask är förövrigt ett av få band som under den här tiden når utanför punkkretsarna. Bandet vägrar dock att “slå igenom”. Och splittras strax efter att debutskivan släppts. Men nya generationer återupptäcker Asta Kask igen och igen. Västgötarna får till slut nästan samma status som Ebba Grön. I dag är Asta Kask fortfarande ute och spelar och drar massor av publik till sina spelningar.
Texterna under den här tiden präglades av det kalla kriget och var anti-krig, anti-upprustning och anti-Reagan/Gorbatjov. Men även ämnen som rasism, djurförsök, religion, kapitalism och staten/samhället var flitigt förekommande. Flera av de nya banden hämtade sin ideologiska skolning från engelska anarkopunkband som Crass, Conflict och Subhumans. Och om ideologin blev mer anarkistisk så blev klädseln under de här åren allt mer uniformslik. Mohikan (tuppkam) eller spikes. Målad skinnjacka med nitar. Klorinerade jeans eller lappade svarta brallor. Och så kängor. Dressed for success!!!
Den andra generationen nonchaleras fullständigt av massmedia som intagit ståndpunkten att punken är död. De stora skivbolagen är helt ointresserade. P3s Ny Våg är dock ett andningshål för punkare runt om i landet. Det enda radioprogrammet som tar den nya punken på allvar och spelar den. Ny Våg läggs ned den 28 juni 1983. Sundsvallsbandet Massmedia slår sista spiken i kistan med låten “Sveriges radio” där de deklarerar 'sänder mest skit'. Punksverige skriver under på det. Alternativa nyhetskanaler skapas och blir betydligt viktigare än tidigare. Fanzines och samlingskassetter ges ut till självkostnadspris. Amerikanska punktidningen Maximum Rock'n'roll är för många en bibel och hjälper till att skapa ett globalt nätverk av punkare som byter skivor, kassetter och idéer med varandra. Do-it-yourself-principen hyllas. Punkbolag ger ut skivor i små upplagor, det vanligaste är dock att banden själva ger ut sin inspelning på kassett eller singel. 1983 inleder Really Fast (Mjölby) sin klassiska serie av samlingsplattor som dokumenterar och sprider svensk punk. Burning Heart-grundaren Peter Ahlqvist startar Uproar i Fagersta. Per Granberg sparkar igång Birdskit (senare Birdnest) i Köping, Mats Bodenmalm Hardcore Horror Records i Nässjö och Fredda Holmgren C.B.R. i Stockholm.
Under mitten av 1980-talet gör många punkare gemensam sak med en ny generation hårdrockare. Venom och Metallica enar det omaka paret när gäng som Krixhjälters (Stockholm), Agoni (Stockholm) och Disaccord (Nässjö) sniffar på speed och thrash metal. Men den nya passionen stavas till slut death metal. Grindcorebandet Filthy Christians från Falun blir det första svenska band som blir signade av scenens coolaste etikett: engelska Earache. Men långt ifrån alla börjar spela metal. Raped Teenagers utvecklar sin amerikanska stop-and-go-trash till en egen form av hardcore med jazzinslag. Slam från Gävle ger ut albumet “End of laughter” i USA och blir Sveriges första skejtband. Charta 77 (Köping) sneglar åt engelska rockbandet New Model Army. Micke Alonzo från KSMB blir ung på nytt i röjiga Stockholms Negrer och Strängnäsbandet Strebers börjar experimentera med formeln punk och folkmusik.
Det som i slutet av 1970-talet var en scen, blir nu många många fler. Punk är paraplyet och där under finns råpunk/hardcore, melodiös punk, crossover, amerikansk trashpunk, oi och 77-punk bland annat. Med åren kommer antalet genrer att öka rejält.
1991 slog Nirvana ned som en bomb. Albumet “Nevermind” väckte en ny generation unga och sparkade liv i den äldre. Helt plötsligt var inte punkare längre ett apart inslag i stadsbilden utan en del av den. Drösvis av kids barrikaderar sig än en gång i replokaler. Ungefär samtidigt albumdebuterar De Lyckliga Kompisarna (Stockholm) med “Le som en fotomodell” och något år senare får de en hit på riksnivå med låten “Ishockeyfrisyr”, från bandets andra skiva “Tomat”. Ebba Gröns gamla plattor får en ny renässans. Strebers omvandlas till Dia Psalma och säljer tonvis med skivor. Dia Psalma blir också ett av de banden som tar täten och bildar en motpol mot det nationalistiska rockbandet Ultima Thule, som skördar stora framgångar efter att ha pushats av såväl EMI som Bert Karlsson, ledare för det populistiska och främlingsfientliga riksdagspartiet Ny Demokrati. På radion kan man höra band som Räserbajs (Alingsås) och Coca Carola (Stockholm). Det arrangeras konserter som aldrig förr och en strid ström av skivor ges ut. Melodiös punk på svenska med allsångsrefränger står högt i kurs. Asta Kask är alla de nya bandens stora förebilder och gudfäder. Punkskivbolagen växer och lämnar pojkrummen. De flyttar in på kontor och blir arbetsplatser. Birdnest och Beat Butchers är hetast. Skivorna klättrar på listorna. Professionalism kombinerat med gör-det-själv-andan visar sig vara ett gångbart recept. Även Startrecs (Stockholm), Dolores (Göteborg) och Burning Heart (Örebro) anammar arbetssättet. Och framför allt det sistnämnda kommer att bli en rejäl kraft i punkscenen och fortsätter på det spår som Birdnest lagt grunden för.
Burning Heart börjar med att ge ut några minicd:s med Millencolin (Örebro), No Fun At All (Fagersta) och 59 Times The Pain (Fagersta). Det blir startskott för ytterligare en ny generation punkrockare, men denna hämtar främst sina influenser från USA:s olika hardcorescener. Banden säljer otroligt mycket skivor, exempelvis skeppas det iväg 300 000-400 000 exemplar av Millencolins album. Siffrorna når sin absoluta topp med The Hives miljonsäljande “Veni vidi vicious”. Burning Heart ger även ut den första svenska antirasistiska skinheadsamlingen “Screams from the gutter”. Och tar sedan tätposition när streetpunkare som Bombshell Rocks (Västerås) och Voice Of A Generation (Örebro) bedyrar sin kärlek till såväl amerikanska Rancid som engelska Blitz. Dessa band lägger grunden för den stora svenska oi-scenen som väcks till liv under 2000-talet.
I norra Sverige och framför allt i Umeå händer det också saker en bit in på 90-talet. Inspirerade av amerikanska straight edge- och hardcoreband som Youth Of Today, Minor Threat och Gorilla Biscuits sätter Abhinanda, Doughnuts, Raised Fist och Breach (från Luleå) igång att lira. Störst blir dock ett helt annat band - Refused. Deras sista album “The shape of punk to come” blir en klassiker som hyllas av media och band världen över, många kallar skivan för den bästa punkplattan någonsin. Refused som är på väg att slå igenom på bred front väljer att lägga ned verksamheten. Den karismatiske sångaren och agitatorn Dennis Lyxzén fortsätter med The International Noise Conspiracy.
Ett annat norrländsk hardcoreband som låg i framkant soundmässigt var Fireside (Luleå), som utvecklas till Sveriges första emoband.
Hardcorescenen får flera fästen i Sverige och efter Umeå är Linköping den hetaste platsen med band som Outlast och Nine.
I slutet av 90-talet får garagepunk och rock'n'roll ett uppsving. Hellacopters (Stockholm) och Backyard Babies (Nässjö) visar vägen. The Hives (Fagersta) blir snabbt namnet man ska droppa om man vill vara cool. Garagepunkscenen gräver sig bakåt i historien. Plötsligt dyker det upp band med brylkräm i håret som poserar framför 50-tals bilar. Raggare var inte längre a bunch of motherfuckers. I dag huserar tusentals grupper under paraplyet punk. Varje dag, varje vecka dyker nya spännande band upp - nästan 30 år efter att Kriminella Gitarrer från Klippan sparkade igång den svenska punken med singeln “Vårdad klädsel”. 30 är ingen ålder säger vi som närmat eller till och med passerat 40 och fortfarande går igång på Asocials “Revolt” - eller som Topper så riktigt uttrycker det “once a punk always a punk”.
onsdag 31 mars 2010
Obskyr hardcore från West Virginia
Th' InbreedLegacy of fertility (Alternative Tentacles) cd
Den amerikanska 80-talsscenen har jag ganska dålig koll på egentligen. Än sämre är min kunskap om West Virginias 80-talsscen. Men tack vare Alternative Tentacles schyssta dokumentation av Th' Inbred så vet jag åtminstone lite mer. Th' Inbreed sparkade igång 198, fyra år senare var sagan all. Bandet spelade live med Dead Kennedys, Butthole Surfers, MDC, Circle Jerks och Corrosion Of Conformity. De turnerade tillsammans med namn som Raw Power, DRI och Rhythm Pigs. Coola namn allihop. Man gav ut två album och en ep – allt material återfinns på ”Legacy of fertility”. Och det är framför allt lp:n ”A family affair” som väcker mitt intresse. Jag tycker Th' Inbreds hardcore låter ganska tidstypiskt för den tidens amerikanska scen, samtidigt tycker jag att de här bonnlurkarna har något eget som sticker ut och retar. Jag kan inte riktigt få nog av hardcoreexplosioner som ”Fools parade”, ”Jesus youth” och ”Hardcore Inc”. Jag kommer definitivt att låta den här skivan ligga framme för fler lyssningar.
Favoritlåtar: Fools parade, Jesus youth
Sörlings svinstia minns 00-talet
Vilka var 00-talets bästa svenska punkalbum? Jag listar mina favoriter i det nya numret av Close-Up Magazine (#120). Vilka plattor gillade du mest?
tisdag 30 mars 2010
Det dåliga samvetet #1
Jag har ett dåligt samvete. Den ligger på byrån bredvid stereon och den växer och växer. Högen med skivor som jag lyssnat mycket på men inte hunnit posta något om. Jag har tänkt beta av den där högen ganska kvickt nu.
The Strung-Ups från Borås innehåller medlemmar från så väl klassiska Råttorna som nutida Gatans Lag. "Damned be the world when the monkeys unite" heter cdr-demon man gav ut i fjol och den består av fem coola gatupunkattacker. Jag gillar främst Dims Rebellion-aktiga "Damned be the world".
Gorilla Bombs hette tidigare The Headless Mariness och gav under det namnet ut ett album, som jag gillade. Men jag tror jag gillar Gorilla Bombs bättre. Jag tycker låtarna är starkare, soundet spetsigare och Pixie sjunger än bättre. Västgötarna har än så länge en tre låtars demo under bältet. Och att döma av låtarna finns det stor potiential i det här gänget. Jag vill höra mer.
Det gäller ju att hitta sin egen nisch även inom punkscenen. Nån Jävla Punk kör på långa titlar. Förra demon hette "Om punken är död så är vi här för att skända resterna av det förruttnade liket!", den senaste går under titeln "Men vad gör väl det då det finns en Gud att tro på". Jag gillar det här högljudda gänget från Stockholm som låter som en stökigare blandning av DLK och Asta Kask.
När inte Siken bjuder upp till trallpunk med sitt Moderatjävel manglar han råpunk med Nervgas. Och jag måste säga att jag gillar det senare bandet bättre och demon "Nutidens slaveri" får mig att tänka på gamla knallepunkare som Kekkonen Herores och SPD. En vinylsingel med Nervgas skulle sitta fint.
Jag blev inte förtjust i Dispose första gången jag hörde dom. Och jag blir inte speciellt engagerad i bandets material på splitten med Chaotic Disorder. Jag tycker fortfarande att Dispose är för tama och deras Disclose-fascination ger inte mig något. Däremot är deras polare i Chaotic Disorder fortfarande ett ruskigt bra band. Jag hörde dom redan på den gamla svinstian tiden och gillade det då. Och gör det nu. Dispose-splitten bjuder på fet old school råpunk som hamnar nånstans mellan Tatuerade Snutkukar och Absurd. Det finns även en 40 låtars diskografi tillgänglig med Chaotic Disorder - "Hardcore thrash 2000-2004". Skaffa den också! Luleå hardcore rules o.k!
Världens mest schizofrena skivbolag? Jag sätter en femma på tyska Bandworm. Ena stunden ger de ut utmärkta plattor med Perkele och Lousy, sajnar Saturdays Heroes och så levereras en bunt bottennapp. Jag har haft fyra album liggande olika länge. Los Krachos "Gegenwind", Kärbholz "Volgas rock'n'roll", Balls N Boobs "Good education - bad reputation" och Starts "The Next attack". Jag bloggar inte för att såga band jag inte gillar, därför väljer jag att bara nämna klorindoftande Starts. Bandets nya album är en ganska angenäm bekantskap. Den låter lite Varukers och lite Casualties. Det är ganska catchy och melodierna finns där. Jag lyssnar inte varje dag på Stacks, men en hardcorestänkare som "No solution" kan utan tvekan gå varm i min ipod.
Favoritlåtar: Damned be the world (Strung Ups), More men (Gorilla Bombs), Fy fan för er (Nån Jävla Punk), Samma pack (Nervgas), Nedtryckt i skiten (Chaotic Disorder), No Solution (Starts)
The Strung-Ups från Borås innehåller medlemmar från så väl klassiska Råttorna som nutida Gatans Lag. "Damned be the world when the monkeys unite" heter cdr-demon man gav ut i fjol och den består av fem coola gatupunkattacker. Jag gillar främst Dims Rebellion-aktiga "Damned be the world".
Gorilla Bombs hette tidigare The Headless Mariness och gav under det namnet ut ett album, som jag gillade. Men jag tror jag gillar Gorilla Bombs bättre. Jag tycker låtarna är starkare, soundet spetsigare och Pixie sjunger än bättre. Västgötarna har än så länge en tre låtars demo under bältet. Och att döma av låtarna finns det stor potiential i det här gänget. Jag vill höra mer.
Det gäller ju att hitta sin egen nisch även inom punkscenen. Nån Jävla Punk kör på långa titlar. Förra demon hette "Om punken är död så är vi här för att skända resterna av det förruttnade liket!", den senaste går under titeln "Men vad gör väl det då det finns en Gud att tro på". Jag gillar det här högljudda gänget från Stockholm som låter som en stökigare blandning av DLK och Asta Kask.
När inte Siken bjuder upp till trallpunk med sitt Moderatjävel manglar han råpunk med Nervgas. Och jag måste säga att jag gillar det senare bandet bättre och demon "Nutidens slaveri" får mig att tänka på gamla knallepunkare som Kekkonen Herores och SPD. En vinylsingel med Nervgas skulle sitta fint.
Jag blev inte förtjust i Dispose första gången jag hörde dom. Och jag blir inte speciellt engagerad i bandets material på splitten med Chaotic Disorder. Jag tycker fortfarande att Dispose är för tama och deras Disclose-fascination ger inte mig något. Däremot är deras polare i Chaotic Disorder fortfarande ett ruskigt bra band. Jag hörde dom redan på den gamla svinstian tiden och gillade det då. Och gör det nu. Dispose-splitten bjuder på fet old school råpunk som hamnar nånstans mellan Tatuerade Snutkukar och Absurd. Det finns även en 40 låtars diskografi tillgänglig med Chaotic Disorder - "Hardcore thrash 2000-2004". Skaffa den också! Luleå hardcore rules o.k!
Världens mest schizofrena skivbolag? Jag sätter en femma på tyska Bandworm. Ena stunden ger de ut utmärkta plattor med Perkele och Lousy, sajnar Saturdays Heroes och så levereras en bunt bottennapp. Jag har haft fyra album liggande olika länge. Los Krachos "Gegenwind", Kärbholz "Volgas rock'n'roll", Balls N Boobs "Good education - bad reputation" och Starts "The Next attack". Jag bloggar inte för att såga band jag inte gillar, därför väljer jag att bara nämna klorindoftande Starts. Bandets nya album är en ganska angenäm bekantskap. Den låter lite Varukers och lite Casualties. Det är ganska catchy och melodierna finns där. Jag lyssnar inte varje dag på Stacks, men en hardcorestänkare som "No solution" kan utan tvekan gå varm i min ipod.
Favoritlåtar: Damned be the world (Strung Ups), More men (Gorilla Bombs), Fy fan för er (Nån Jävla Punk), Samma pack (Nervgas), Nedtryckt i skiten (Chaotic Disorder), No Solution (Starts)
Disarm-hajpen kan börja
Det har snackats och snackats. Nu har orden äntligen förvandlats till handling. I dag skickade D-takt och Råpunk den så efterlängtade Disarm-diskografin till skivpressarna och man hoppades att den ska finnas ut om en månad. Diskografin släpps som dubbel-lp och cd.
Inte svårt att gilla Trevolt
TrevoltI all hast (Heptown) cd
Jag säger som alla andra - egentligen är inte det här min grej. Men - Trevolt gör sin grej så bra att det är väldigt svårt att inte gilla bandet. "I all hast" är Malmöiternas fullängdsdebut. 17 låtar punkrock som smakar Bad Religion och Strebers. Det är lite skejt, lite trall och ett stort bultande hjärta. Dessutom gillar jag verkligen att Trevolt låter skånskan flöda, det ger ytterligare krydda till soundet.
Favoritlåtar: Kan inte se dig, Aldrig på en dag, Vägvisare
måndag 29 mars 2010
Två plattor med Glöm Dä!
Crustpunkarna Glöm Dä från Linköping berättar på sin Myspace att sjuan "Grisgast i Östergötland" och splitsingeln med Dörrterror kommer den här veckan. Den som vill se de här östgötska containerpunksen live har flera möjligheter till det! Den 30 april lirar Glöm Dä! på hemmaplan i Linköping med bland annat Fy Fan, Moonshine och Sju Svåra År. Och dagen efter dyker man upp i Skarpnäcks kulturhus, Stockholm. Den 7 och 8 maj väntar två Finlands-gig. Och den 13 maj sparkar Europaturnén igång i Norrköping och fortsätter sedan till Göteborg (14) och Malmö (15) innan sällskapet lämnar landet.
25 år med Mögel
Boråsbandet Mögel existerar faktiskt fortfarande. Bandet har hållt igång i 25 år nu och firar det med att ge ut en platta på sin hemsida. "Ditt elände" innehåller låtar från hela karriären. "Det blev ett och annat fniss när vi bläddrade igenom dom gamla texterna och vi hade sketans skoj när vi spelade in eländet" skriver bandet i ett mejl. Mögel berättar också att de sedan 2005 släppt alla sitt material för gratis nerladdning via sin hemsida. Tummen upp, säger Turist i tillvaron.
Malmö hardcore x 2
"Släng upp våran video i din blogg om du vill" skriver Christoffer i Lautstürmer i ett mejl. Absolut, svarar jag. Kvallemangel.
Följer upp den med ytterligare en dos Malmö hardcore.
Följer upp den med ytterligare en dos Malmö hardcore.
Poor Old Slugs bjuder på demo
Turist i tillvaron-favoriterna Poor Old Slugs har lagt upp sin demo från 2008 för gratis nerladdning. Snyggt gjort!
söndag 28 mars 2010
Vråljazz for the masses
Diverse ArtisterUmeå vråljazz giganter (Ny Våg) cd
Wow - vilken ljuvlig samling retropunk från Umeå. Jag lyssnar med ett stort leende. Och så lyssnar jag igen. För att få det första intrycket bekräftat. Jag ler ännu större. Regulations gör en enastående tolkning av Shitlickers örhänge "Spräckta snutskallar", The Bombetters omfamnar Etiquette Monas klassiska "Amsterdam" och Tristess manglar "Born to be wild" på svenska. Det är sjukt bra. Och då har jag inte ens nämnt AC4, The Most, Ux Vileheads, Dom Döda eller Masshysteri. Jag lyssnar igen. Och igen. Vråljazz - så jävla coolt det också.
Favoritlåtar: Spräckta snutskallar (Regulations), Snutstad (AC4), Du är punk (The Most), Paranoid (Masshysteri)
torsdag 25 mars 2010
”Tyst för fan” - P4 porträtterar Ebba Grön
En två timmar lång Ebba Grön-dokumentär!
För bra för att vara sant?
Nej, det är på riktigt.
Tack Sveriges radio och tack P4.
Och så här skriver man på Facebook inför programmet:
"P4 viger två timmar på annandag påsk till att berätta historien om bandet från Rågsved som blev Sveriges första, största och mest inflytelserika punkrockband – Ebba Grön.
Genom arkivmaterial och nyinspelade intervjuer berättas Ebba Gröns historia i ett två timmar långt program i P4 på annandag påsk. Bandet som bildades 1977 av Joakim Thåström, Gunnar Ljungstedt och Lennart Eriksson kom att bli Sveriges mest betydelsefulla punkband och har än i dag en mycket viktig roll.
– Vissa band finns alltid kvar. De står sig, generation efter generation. Så är det med Ebba Grön. I deras musik finns något som väldigt många kan relatera till, och som tilltalar också de som är unga idag, säger Karin Forsmark, som tillsammans med Rickard Nerbe är producent för programmet.
Ur förortens tristess föddes ilskan och ilskan födde musiken – direkta punklåtar med makalöst driv.
– Ebba Gröns ledord är kompromisslöshet och hårdhet med banbrytande texter. Kompromisslöshet, förortspower och kåthet, säger Karin Forsmark.
Punken har fyllt trettio år och tiden är mogen att berätta hela historien om den svenska punkens absolut främsta band.
”Tyst för fan – ett program om Ebba Grön” sänds i P4 måndag 5 april kl 13.03."
För bra för att vara sant?
Nej, det är på riktigt.
Tack Sveriges radio och tack P4.
Och så här skriver man på Facebook inför programmet:
"P4 viger två timmar på annandag påsk till att berätta historien om bandet från Rågsved som blev Sveriges första, största och mest inflytelserika punkrockband – Ebba Grön.
Genom arkivmaterial och nyinspelade intervjuer berättas Ebba Gröns historia i ett två timmar långt program i P4 på annandag påsk. Bandet som bildades 1977 av Joakim Thåström, Gunnar Ljungstedt och Lennart Eriksson kom att bli Sveriges mest betydelsefulla punkband och har än i dag en mycket viktig roll.
– Vissa band finns alltid kvar. De står sig, generation efter generation. Så är det med Ebba Grön. I deras musik finns något som väldigt många kan relatera till, och som tilltalar också de som är unga idag, säger Karin Forsmark, som tillsammans med Rickard Nerbe är producent för programmet.
Ur förortens tristess föddes ilskan och ilskan födde musiken – direkta punklåtar med makalöst driv.
– Ebba Gröns ledord är kompromisslöshet och hårdhet med banbrytande texter. Kompromisslöshet, förortspower och kåthet, säger Karin Forsmark.
Punken har fyllt trettio år och tiden är mogen att berätta hela historien om den svenska punkens absolut främsta band.
”Tyst för fan – ett program om Ebba Grön” sänds i P4 måndag 5 april kl 13.03."
onsdag 24 mars 2010
Monark X klistrar sig fast
Monark XVart är vi på väg? (Buzzbox) mcd
Det här är faktiskt mitt första möte med Hultsfredspunkarna i Monark X. Däremot har jag läst en hel del om dem och inte blivit direkt superintresserad. Därför blir jag förvånad när inledande "24 h" visar sig vara schysst punkrock inte långt ifrån Sixten Redlös. Jag fortsätter att lyssna med öppna öron och gillar det jag hör. Attentat-punken som främst präglar "Vart är vi på väg?" klistrar sig snabbt fast, det feta blåskompet får det att svänga och Pelle Andersson har en tuff röst. Dessutom är blickningen till legendariska Skabb i "Samma sak" klockren.
Favoritlåt: 24 h, Vem fan vill vara rik?, Dagens industri
Schizo-Micke och Filthy Charity behöver din hjälp
Så här skriver Micke. "I april kommer käng/grind/punk-bandet från Frankrike - Filthy Charity till Sverige. Dom stannar mellan den 22-25 april Just nu behöver vi hjälp med att fylla två datum. Torsdag 22 april, dom anländer då på Arlanda och om vi kan få hjälp med en spelning inte sanslöst långt borta från Arlanda vore det mäktigt. Likaså Lördag den 24 april. Dagen innan spelar dom på Utkanten i Malmö och tillsammans med Fredag den 13:e försöker vi hitta nånstans att spela på lördagen. Är Göteborg intresserade? Var som helst i Götaland och nästan var som helst i Svealand är av intresse. Kontakta mig på schizodistro@gmail.com Filthy Charity finns på www.myspace.com/filthycharity"
Om du kan hjälpa till - gör det!
tisdag 23 mars 2010
Bruket visar sin klass
BruketEn annan klass (Citybird) cd
"Bruket" - det väcker många minnen till liv. För 20 år sedan jobbade jag på stålverket i Hällefors som kokillresare och något år senare riktade jag bergborrstängor i Fagersta.
Den sista tiden har man knappt kunnat slå upp en tidning utan att påminnas om de åren. Poppojkar utan sorgkant på naglarna har recenserat Brukets (från Fagersta, så klart) debutalbum "En annan klass". Och oftast gett tummen upp. Jag har blivit misstänksam - men också otroligt nyfiken. Vem vill inte höra ett band som kommer från Fagersta och heter Bruket?
Jag fick plattan för någon vecka sedan. Och jag har spelat den mest hela tiden. Jag har haft den på i timmar i sträck - inte velat sluta lyssna när Bruket visar sin klass till toner som påminner om så väl Ebba Grön och Docent Död som The Clash och The Damned. Nervig punkeufori från början till slut. Med klass och stil.
Favoritlåtar: En annan klass, Sthlm kallar, Institutionaliserad #2126, Aldrig dö
söndag 21 mars 2010
Svinstian #27
Från Close-Up Magazine #31 (december 1998)
Noterat:
* Jag har fortfarande kvar Thåström-kassetten. Än en gång - tack Henrik Lyngåker!
* Jag gissar att jag aldrig var nummer 1 på Scarecrows pepp-lista. Jag skrev: "Go to hell är ingen spottloska, det är en inställsam tunga som letar skor". Konstigt att jag inte fick den där skon i arslet...
* Annars var det några högkvalitativa inspelningar som granskades: Bombfors, Hellshit (med världes bästa titel - "The shape of shit to cum"), Murwadaze och Wildcat Strike.
* Och så klart bländande Shape Of Sense från Skellefteå. Vad hände med dom? Någon som vet?
Recenserat:
Wildcat Strike, ETA, Scarecrows, Diffus, Truckers, Setback, Bloomcore, Hellshit, Shape Of Sense, Abegail, Seagull's Last Port, Wrecks, Murwadaze, Come as you are, Duel, Bombfors, VA Let there be rock, VA Schweden punk 1978-1998 Teil 2, VA Kill your idols
lördag 20 mars 2010
Missbrukarna alldeles gratis
Om du inte är sugen på att betala ett par hundra för en peruansk bootlegkassett (!) så skickar jag dig gärna några liveinspelningar med Missbrukarna. Mejla!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)