Nytt nummer av Close-Up (#133) finns ute. Jag tipsar om Fubbix, Spotlicks, Total Aggression, Gamla Pengar, Oldfashioned Ideas, Counterblast, Crash Nomada, Brottskod 11 och Makabert Fynd. Dessutom skriver jag lite om varför jag ger ut Turist i tillvaron på vinyl.
Det finns en hel del annan bra läsning. En hel drös festivalrapporter, skivsnack med Tompa Lindberg och jäkligt intressant fyra sidors artikel om Diapsalma - kommer du ihåg att de låg på femte plats på Tracklistan den 4 september 1995 med "Tro rätt tro fel", före E-Type, Roxette och Soundgarden (toppade gjorde Rednex).
Lundapunksen Fubbix debutplatta "Utanför systemet" (Heptown) kom som en glad överraskning. Jag har inget minne av att jag stött på bandet tidigare och det borde jag haft i så fall. Fubbix lämnar ingen oberörd. På bred skånska vräker kvartetten ut nio hits som innehåller så väl tuffa taggiga gitarrer och fräna punkmelodier som skråla-med-sång. Fubbix säger sig vara influerade av Kal P Dal, GBH, Dead Kennedys, The Exploited, Dropkick Murphys Motörhead, Ramones, Toy Dolls och Kiss - och det är väl där någonstans man hittar de här smått galna skåningarna. PS: På lördag har man släppefest på Spisen i Lund
Om Fubbix var ett osynat kort hade jag skyhöga förväntningar på Tysta Maris återkomst "Blå nätter/Svarta dagar" (11743) . Jag har ju varit svårt förtjust i de tidigare Imperiet-doftande albumen "20 minuter över tre" (2007) och "Sveriges casino" (2009) och sett fram emot den här nya inspelningen. Och den är inte alls dålig. Å andra sidan är den inte riktigt bra heller. Tysta Mari låter förvisso som det oftast gjort men det känns som om de förlorat något på vägen, det känns som om energin och glöden har falnat en aning. Jag tänker inte ge upp "Blå nätter/Svarta dagar" än, men just nu är jag lite besviken.
Vad har hänt i Göteborg egentligen? Helt plötsligt vimlar det av briljanta band från lilla London. Gamla Pengar är inget undantag. Jag har sett namnet ganska ofta på nätet men känner inte till gänget alls, den självbetitlade singeln (Beat Butchers) lär ändra på det. Gamla Pengar spelar i samma skola som Sixten Redlös, KSMB och Troublemakers. Det jävligt arg punk på svenska med melodier som snabbt nitar sig fast. Mikey Lennartsson sjunger dessutom bra som fan. Jag vill höra så mycket mer.
Total Aggression följer äntligen upp crustsuccén "Angermania crust" från 2010 med den minst lika feta "When darkness falls" (Egen). Sollefteåplutonen sätter skickligt samman black metal-osande element med råpunk i Skitsystems och Bombanfalls anda. Och allra bäst låter bomberna när Mådde vrålar på svenska i "Mitt liv är ett mörker", "När ska allt ta slut" och "Staden med de levande döda".
Hallå där Total Aggression, hur var 2010 för er? - Det var ett jävla bra år. Debutskivan togs emot positivt av de flesta recensenter. Vi blev spelade i radion i bland annat Norge och England och var med på tre samlingsskivor "Crustcracked", "Fuck Corporate Wank Vol 2". Vi kom till och med på en Close Up-skiva.
Vad var det roligaste/konstigaste som hände under året som gått? - Det roligast var nog Close Up-skivan. Annars har vi alltid jävligt roligt både när vi repar, spelar in och gör spelningar. Som tyvärr bara blev en 2010. Vår trummis, Björn, blev pappa.
Vad händer 2011? - Vi kommer äntligen att släppa den nya skivan "When Darkness Falls", som är inspelad och klar. Den innehåller 6 låtar, varav en är våran tolkning på en gammal låt, "Snut", som skrevs av Mådde på det glada 80-talet. Mycket spelningar hoppas vi att det blir också.
"Vi repar förfullt för äntra studion för våran uppföljare. Skulle blivit av tidigare men lite strul satte käppar i hjulet. Nåväl nu är vi på g tanken är att denna gång leverera 6 låtar ångermanlänsk d-beat/käng eller vad folk vill kalla det. Den kommer att heta "When dakness falls" och denna gång ha två låtar på engelska. Släpps någongång under sen hösten.
Total Aggression kommer från Sollefteå och debuterade tidigare i år med mcd:n "Angermannia crust"
När jag såg bandnamnet, titeln och omslaget var jag övertygad om att det här Sollefteåbandet injecerat Moment Maniacs och Wolfpack i rikliga mängder. Crustfrustande mangel med black metal-vibbar. Det var vad jag trodde. Gissa om jag gapade av förvåning fem låtar senare när det visade sig att Total Aggression snarare lirade jävligt rå punkrock. Det är ett grymt driv i låtarna och Mådde är en förbannat bra sångare. Jag vill höra mer från de här ångermanlänningarna i framtiden.
Nytt nummer av Close-Up (#133) finns ute. Jag tipsar om Fubbix, Spotlicks, Total Aggression, Gamla Pengar, Oldfashioned Ideas, Counterblast, Crash Nomada, Brottskod 11 och Makabert Fynd. Dessutom skriver jag lite om varför jag ger ut Turist i tillvaron på vinyl.
