Kvallepunk!

V/A Illegal by choice (De:Nihil) 7"
Desperat "Demokrati eller diktatur" (De:Nihil) 7"

De:Nihil är en pigg punketikett hemmahörande i Örebro som den senaste tiden släppt ett par högkvalitativa singlar - bland dem räknar jag samlingen Illegal by choice och Desperat-sjuan.

Illegal by choice är en stödplatta för Punk Illegal/Ingen människa är illegal-nätverket. Sex band tar strid för mänskliga rättigheter och gör det med stort engagemang. Dom svenska banden Victims, Kvoteringen, Meanwhile och Asta Kask gör mycket bra ifrån sig med det är de för mig okända Demenzia Kolektiva (Österrike) och Alert! Alert! (Polen) som stjäl föreställningen. Förstnämndas spattiga punkattack "Odio" är otroligt bra och Carolinas kantstötta röst ger ytterligare karaktär åt Demenzia Kolektivas bullshit detector-punk. Definitivt ett band jag ska kolla upp mer ordentligt.
De:Nihil-Larre har berättat att det är den 20 år gamla utgåvan "Civilisationens bakgård", en stödplatta för Djurens befrielsefront, som ligger som grund för det Illegal by choice-projektet. Du hittar den här. Punkhistoria if you ask me.

Det är väl inte helt omöjligt att vi får läsa om Desperat i historieböckerna också. Mob 47 plus Sylen har spelat in en jävligt läcker sjutummare med sex knallhårda kompositioner, ett hundra procent kvalitet rakt igenom hela plattan. Bloggasfuck-Masken avslöjade att han är lite kär i gubbarna. Han är nog inte ensam.

Favoritspår: Odio (Demenzia Kolektiva), Vi förstör vår jord (Desperat)

Mangel i Close-Up Magazine

När jag bläddrat igenom gamla nummer av Close-Up Magazine i jakt på Svinstior har jag stött på en del annan kul läsning. Och den vill jag ju gärna sprida vidare.

Sommaren 1995 åkte Meanwhile på Englandsturné. Olof "Skrikhult" Wikström var turnéledare, det här är hans skakande rapport... (från Close-Up Magazine #15, 1995)





"Vår nyaste skit är verkligen skit. Jag skulle aldrig betala 50 spänn för en mini-cd med sådan jävla skit." Arsedestroyer-Terje sågar inte bara egna bandet, han delar ut verbala smockor till alla som kommer i hans väg - Tomas Skogsberg (Sunlight), Pjär (3-Way Cum), Jutte (Dismachine) och Flesh Revels. (från Close-Up Magazine #14, 1995)



Sommaren 1994 träffade jag Svart Snö i deras replokal i Stockholm. Mötet resulterade i en tre sidor lång intervju där Svart Snö bland annat dementerar att de skulle vara viktigpettrar (fniss) samt dissar den rådande hardcoretrenden med band som Landlords (kommer ni ihåg dem) och Refused. (från Close-Up Magazine #12, 1994)

Disco Volante plockade hem Manifestpriset

Manifests finalheat för årets punk/hardcore var ruskigt stark. Disfear, Meanwhile, Nitad och Disco Volante hade tagit sig hela vägen till finalen och det blev till slut Disco Volante som fick utmärkelsen för sitt briljanta fjolårs album "We are forever" (Not enough).
- Shit, trodde aldrig vi skulle vinna Manifest. Vi är så sjukt glada, skriver bandet i ett mejl till Turist i tillvaron.
Jag hade tyvärr ingen möjlighet att vara på plats. Men 138 har dokumenterat festen på sin blogg och fångar framför allt Meanwhile fullständigt briljant med att återge en kort konversation med Kenko och Jallo.

Manifestpunk

Följande akter är nominerade till Manifestpriset i kategorin punk/hardcore.

Disco Volante "We are forever"
Disfear "Live the storm"
Nitad "Ibland kan man inte hindra sig själv"
Meanwhile "Reality or nothing"

Och vinnaren avslöjas den 6 februari.