Bäddat för trubbel dominerar

Bäddat för trubbel

Värdighet (Punks Only) LP

Jag har på en vägg hemma nio vinylskivor uppsatta, plattor vars blotta existens gör mig på gott humör. Där hänger tre Turist i tillvaron-samlingar, en udda Disfear-utgåva av ”Live the storm”, Totalitärs ”Vi är eliten”, Sixten Redlös ”Slå alarm”, Thåströms ”Kärlek är för dom” signerad, Beyond Pinks ”The new black” och så klart Bäddat för trubbels enastående debutplatta ”Det här är inte New York”.

Nu har Nobepunksen gett mig huvudbry, deras nya ”Värdighet” måste ju upp där på väggen för den gör mig på så kolossalt gott humör - från inledande ”Måndag morgon eller söndag natt” till festavslutningen ”BFT”. Bäddat för trubbel gör genialiska vrålrocklåtar som oftast dryper av energi och svänger av pur glädje. Texterna är syrliga betraktelser ur vardagen och sjungs ut på bred malmöitiska – när de inte skojar med sig själva som i träffsäkra ”Bäddat för...”

Jag har lyssnat helt sjukt mycket på ”Värdighet”, fullt i paritet med Thåströms senaste mästerverk ”Beväpna dig med vingar”, och är fullt övertygad om att den kommer att fortsätta snurra inte bara i år – utan nästa och nästa...

Mitt huvudbry? Vilken platta ska tvingas ner från ”wall of fame”... "Värdighet" ska upp nu!

Favoritspår: Jag kan inte plocka ut några enskilda låtar, hela jävla plattan är enorm.

The Lowlifes låter helt galant mest hela tiden

The Lowlifes

TV addiction” (Club Underground) cd

The Lowlifes har varit en scensnackis sedan deras medverkan på samlingsplattan ”Chaos in Sweden” som kom för tre år sedan. The Lowlifes bidrog med den stenhårda råpunksmockan ”Skitsnack” som gjorde mig alldeles lyrisk. Jag ville höra mer och det pratades om ett album, som dröjde och dröjde.

Nu finns skivan ute sedan en tid tillbaka och väntan har varit värd. Stockholmarna har proppat skivan smockfull med UK82-uppror och svensk råpunk a la Missbrukarna (nog påminner ”Du är” en hel del om ”Överlevarna). Jag tycker det låter helt galant mest hela tiden och är ganska förvånad över de ljumma recensioner jag läst. The Lowlifes imponerar.

Favoritlåtar: Du är, Det brinner, Skitsnack

En fantastisk helg - nu på dvd!

V/A Pretty Shitty Kjell dvd

Stockholm var sommarvarmt där i slutet av april i fjol och när jag steg av tåget på centralen var jag rejält peppad. Påskhelgen skulle bjuda på återträffar med gamla vänner och punkrock de luxe i Fryshuset. Det var en väldigt lyckad helg på alla sätt och vis. Och att nu få återuppleva delar av den hemma i i soffan är lyx.

Pretty Shitty Kjell arrangerade en utsåld två dagars punkfestival och den filmades proffsigt med flera kameror, och under hösten har Cow Mag-Ted (som ingår i PSK-kollektivet) klippt ihop en enastående punkrock-dvd jag inte kan få nog av - och som bekräftar det jag tidigare skrivit om festen: att det var helt sjukt bra.

The Clichés dominerar och låter som en hel skinheadarmé trots att de bara är en trio. Micky Fitz i The Business har inte sett piggare ut på länge. Antipati visar varför de vann Manifest i fjol. Peter Aspengren borde bara sjunga Clockwork Crew-låtar. Jag har inte sett någon inom scenen som överträffar hans scennärvaro och känsla. Och jag får fantamig ståpäls när Mensi eldar upp sig under "Solidarity".

Det är bra som tusan. Och jag vill ha mer!!! Tre låtar The Clichés, Antipati och Clockwork Crew är inte nog. Fyra låtar The Business och Angelic Upstarts räcker inte. Jag vill ha mer!!!

Jag såg aldrig Agent Bulldogg på plats. Valde att mingla. Hundarna har aldrig varit min grej, men tre låtar på den här dvd:n funkar bra. Holländska skinheadsmurfarna Evil Conduct dyrkade jag i 20 minuter, sedan var det där working class-kompet ganska uttuggat. Låtarna här är dock pure oi-joy och "Skinhead til I die" inget annat än en monsterhit i sammanhanget. Är man det minsta intresserad av punkrock och oi! ska man inte missa den här gedigna utgåvan.

I påsk är det åter dags för PSK att arrangera en ny fest på Fryshuset, bland annat kommer Cockney Rejects att spela. Jag hoppas att man filmar då också. Och gärna mickar upp publiken, det är lite synd att publiktrycket inte kommer till sin rätt här. Jag skulle också gärna se lite snack med band och publik. Men tills dess kommer den här dvd:n gå varm, tro inget annat.

Favoriter: The Clichés "Two-faced stupid cunts", Evil Conduct "Skinhead til I die", The Business "Real enemy", Antipati "Clockwork orange horrorshow", Clockwork Crew "Smack Smack", Angelic Upstarts "2 000 000 voices", Angelic Upstarts "Solidarity".

Left in ruins smakar bäst i små portioner

Left in ruins
Sound of defeat (Torture garden pictures) cd

Sanningen är inte alltid rolig.
Denna gång gav den mig snyting jag sent ska glömma.
Eller för att citera Slöa Knivar ”Jag pallar ente”... 39 låtar turbomangel i Left in ruins skola. Hur faan gick det till? Jag kanske inte skulle ha vikt en kväll i veckan åt Så mycket bättre eller följt med på den där Winnerbäck-konserten.
Sanningen är den att jag inte har klarat av den här cd-sammanställningen rakt av en enda gång, och jag har försökt många gånger.
Jag är lika chockad som du. .
Med det sagt, vill jag absolut poängtera att jag fullständigt dyrkar Left in ruins – i mindre portioner. Fjorton låtar ”Ensam hatisk psykstörd” sitter som handen i chipspåsen. Det är brutalt bra. Men sedan behöver jag en paus för att klara av nästa fjorton vidunder som tidigare var utgivna på split-lpn med Mrtva Budocnost. Och efter ytterligare ett avbrott låter jag ”Fertilizing the soil”-sjuan få blomma ut.
Då pallar jag.
Sanningen är tuff.
Nästan lika tuffa är Lunds Left in ruins.

Favoritspår: Att inse att man har haft fel i hela sitt liv, Gammal trött och bitter, Drukna i förödmjukelse, Jag är en lögn

Bedårande punkrock

Kapitano
Den svenska synden (Hellrow) 7”

Malmös Kapitano singeldebuterade för ett år sedan med ”Låt dom rätta betala”. Jag trodde den vinylen skulle få folk att prata om bandet. Och gjorde den inte det så borde ”Den svenska synden” få fart på stämbanden. Kapitano gör helt bedårande punkrock på svenska och de fyra spåren här får mig främst att tänka på band som Strindberg. Snygg produktion. Missa inte.

Favoritspår: En sanning så säker, Våra bästa idéer

Ska du bara köpa en mangelsamling i år - så är det denna!

V/A
No borders no banks – More world, less bank 3 (Halvfabrikat) 7”

Årets bästa mangelsamling om du frågar mig. Halvfabrikat har samlat ihop några av scenens mest tongivande namn och resultatet blir så klart lysande. Jag tycker det är extra kul att höra Moderat Likvidations nya ”Ensamma kvar” som bevisar att det finns mycket kvar att hämta där. Dominerar gör också Slaktrens och Insidious Process – men de andra fem banden (Misär, Krimtänk, Eskatologia, Passiv Dödshjälp och End of all) är inte långt ifrån. Köp!

Favoritspår: Ensamma kvar (Moderat Likvidation), Life and debt (Insidious Process), I morgon är en annan dag (Slaktrens)

Lautstürmer på skånska regerar

Lautstürmer
Man föds, stämplar in, och hoppas att man inte blir särskilt gammal (Not enough) 7”

Jag lyssnar inte så mycket som jag borde på Malmötrion Lautstürmer, det konstaterar jag varje gång jag kört senaste värsting-sjuan ”Man föds, stämplar in, och hoppas att man inte blir särskilt gammal”. A-sidan består av två feta Discharge-passningar med läckert gitarrmanglande av Fats Adamino, men det är a-sidans gapiga ”Maskiner nr. 2” som är plattans stora behållning. Lautstürmer på skånska regerar. Mer sådant och jag hoppas bandet blir riktigt gammalt!

Favoritspår: Maskiner nr 2

Med smak av Crass-kollektivet

Burnt Cross
Break the law not the poor (Schizo, Rawby, Höhnie med många fler) 7”

Det här var min första bekantskap med den engelska anarkopunkduon, förhoppningsvis inte den sista. Sjutummaren ”Break the law not the poor” får mig att tänka på gamla tiders Crass-combos som The Mob, The Apostles (som BC kör en cover på) och Alternative. Burnt Cross har ett sound som engagerar och som jag tror håller för ett helt album. Det vill jag gärna höra snart. Så länge räcker de fyra anarkopunkhitsen här bra.

Favoritspår: They've got the power, Mob violence

Fin split

Angelpiss/Sub Alert
Split (Fight Back) 7”

Det är svårt att inte gilla Falköpings Angelpiss. Jag charmades redan på första demon och bandets bidrag på samlings-lpn ”Dimmorna skingras”. På den här splitten fortsätter man att bjuda på pogovänlig punkrock med brittisk accent som biter tag. Den enda jag saknar är kanske lite mer okontrollerat gap och skrik.
Sub Alert fortsätter att mangla råpunk med bravur och nog hytter jag med kängnäven när Tidaholms stolthet river av sina låtar, framför allt under ”Hopplöshetens budbärare”. Ett fetare ljud hade varit en extra krydda, men jag är inte säker på att Sub Alert håller med.

Favoritspår: Work = shit (Angelpiss), Hopplöshetens budbärare (Sub Alert)

Årets håccesingel!

Vervain
Gammal skate/Ny hardcore (Nobleway) cds

Vervain från Malmö visar återigen varför de är en av landets allra ballaste hardcoreakter. "Gammal skate/ny hardcore" är proppad med det som jag tycker är bandets signum - den där lite återhållna vreden - psykopatmanglet - som man inte vet om den ska explodera rakt i ansiktet på dig. För även om den här inspelningen nog är bandets håccepoppigast hittills så är soundet minst lika hårt och skrämmande som förut - till och med i emohångel som "Svart galla". Dessutom har Vervain en av landets allra bästa sångare i Francke, hans röst fängslar totalt och ger ytterligare dimensioner till lyssningen.

Favoritspår: Jag kan inte ta ut en enskild låt, hela singeln är briljant.

Keltpunk som mest puttrar på

SIR REG
A sign of times (Heptown) cd

Sir Reg har de senaste åren gjort sig ett namn som ett punkgäng som vårdar det keltiska arvet med bravur. Jag har läst ganska många positiva recensioner på så väl den här plattan som förra (S/t) och skulle väldigt gärna vilja stämma in i hyllningskörerna, men jag kan inte. Jag har gett Sir Reg chans på chans. Och jag har inte blivit golvad en enda gång. Jag hade önskat kortare låtar och en smutsigare produktion. Och jag hade gärna hört Sir Reg sjunga på svenska. Det hade kunnat ge ”A sign of times” en egen karaktär. Nu puttrar det mest på. Det är inte dåligt. Men inte heller himlastormande.

Favoritspår: Bolloxology

Punkrock + saxofon = alltid rätt

On The Job
A bag full of brew (Contra) cd

Jag gillade redan debuten ”Rock'n'oi” som det här Karlskronagänget gav ut för något år sedan. Men uppföljaren är strået vassare och får mig att tänka på Evil Conduct, med den noteringen att On The Job är mycket bättre. Framför allt gillar jag de saxofonkryddade anrättningarna på ”A bag full of brew”. Saxofon och punkrock är alltid rätt. Däremot är jag mindre imponerad av texterna och förstår inte hur de får ihop textrader som ”politics arent welcome in our punkrock family”med exempelvis innehållet i ”Union”, där man kritiserar fackföreningarna för att svika sina ideal. Det är väl en politiskt ståndpunkt det också?

Favoritspår: 1680, Carlskrona drinking society, I'm a skinhead

Obegripliga Sex Pistols-covers

Mr. Irish Bastard
Never mind the bastards (Reedo) cd

Det var inte i går jag hörde en platta som är så feg och kraftlös som denna. Tyska (!) Mr. Irish Bastard kan vara det mest menlösa jag hört de sista tio åren. ”Never mind the bastards” kan vara den mest onödiga punkplatta som spelats in. Tyskarna har av oklar anledning kört in hela Sex Pistols ”Never mind the bollocks” på ett bräde utan att egentligen avvika alltför mycket från originalet. Helt obegriplig!

Oi! The support - värd att stödja!

VA
Oi! The Support (PST) cd

I höstas arrangerades Oi! The Weekend i Karlskrona, trots många intressanta bokningar gick arrangörerna rejält back ekonomiskt. Då klev PST in för att visa sitt stöd. Och några månader senare var denna cd utgiven där allt överskott går för att täcka Oi! The Weekends förluster. Och just därför tycker jag man kan köpa den här plattan oavsett hur pigg man är på innehållet.
Tjugofem band ställer upp och drygt en tredjedel av dem bidrar dessutom med tidigare ej utgivet material. Jag tycker många av de europeiska namnen här inte är mycket att yvas över, men lyssnar mer än gärna på nytt och osläppt från The Lowlifes, Vindicate This! (tyvärr omastrat här), Oldfashioned Ideas, Unit Lost och Gatans Lag. Eller nickar igenkännande åt gamla favoriter från Antipati, The Clichés, Contemptuous, Clockwork Crew och Perkele.

Favoritspår: ”Jag finns inte alls” (The Lowlifes), ”United Skins” (Clockwork Crew), ”Till er” (Antipati)

PS: Sist jag hörde hade PST dragit in 15 000 kronor till Oi! The Weekend.

Svarteskerm trasslar till tillvaron

Svarteskerm
Vid babylons floder (Etik & Moral) 7"

Det är jobbigt när Svarteskerm dyker upp och trasslar till turistandet i tillvaron för oss ateister. Det hade varit mycket lättare om Svarteskerm hade bestått av några osympatiska predikanter redo att trycka ner sin gudstro i halsen på var och en de möter till tonerna av någon läskig rapmetalpunk. Men så är ju inte fallet. Inte alls. Jag tycker Svarteskerm är ett sympatiskt band som lirar hardcorepunk i klassisk svensk KBD-anda. DiLeva-tolkningen "Vad är frihet?" är helt briljant. Låt inte Jesus stå i vägen, våga lyssna på Svarteskerm!

Favoritspår: Vad är frihet?, Arton, Spotta upp det

Läs mer här.

Vånna Inget dominerar

Vånna Inget
Allvar (Punks only) lp

Det har under året som vanligt kommit en massa bra svensk punkrock, men det har varit ovanligt få fullängdare som dominerat under 2011. Malmös Vånna Inget är ett av de banden som triumferat på lp. Jag blev svårt förtjust i det här bandet redan när jag hörde dem första gången på nätet någonstans och debuten "Allvar" får inte mina känslor att svalna. Vånna Inget presenterar vemod och ångest lyxigt förpackat i den mest smittande och energiska melodipunken du kan tänka dig, med en sångerska (Karolina Engdahl) vars röst fullständigt hypnotiserar. De tio spåren får mig att tänka på så väl Pink Champagne, Masshysteri och Ebba Grön (snygg stöld). Vånna Ingets "Allvar" är ett av årets bästa punkalbum.

Favoritspår: Som man lever, Tickande bomb, Alla andra dagar

PS: Heptown har gett ut skivan på cd.

Duo som smakar Avskum och Doom

Mentally Axed
Demo #1 (Egen) cdr

Vad är det som händer i Västerås egentligen? Har arvet efter Martial Mosh till slut slagit ut i full blom. Jag har hört nu på kort tid (allt är relativt) hört ett halvt dussin utmärkta band från gurkstaden. Mentally Axed är ett av dom och "Demo #1" är gissningsvis deras första inspelning. Fyra tuffa låtar som smakar 80-tals Avskum och 90-tals Doom. Joel Sundin och Joel Gustafsson manglar som satan och det är svårt att inte gilla det här.

Favoritspår: Gun, fire, death

I samma anda som Cosa Nostra och Asta Kask

DC Morf
Strålande framtid (Salt island)

För femton år sedan medverkade DC Morf på proggpunksamlingen 100% Adrenalin tillsammans med bland annat Hoola bandoola band, Dan Berglund, Peter Dolvings Mary Beats Jane, Refused och Cosa Nostra. Det var mitt första och enda möte (om jag minns rätt) med DC Morf ändå kändes som att få besök av en kär gammal vän när "Strålande tider" dök upp i brevlådan tack vare Nisse Skipper. Jag mindes faktiskt direkt bidraget, "En sång om allt" (tack Kristoffer), från den något udda kompilationen och tog emot den här tretton låtars plattan med öppna armar. Och det känns som om Blekingepunksen gör det också. I samma anda som Strebers, Asta Kask och Cosa Nostra spelas det punkrock med glöd och charm. Jag är överförtjust i rösterna, sången, men tycker att det kanske blir lite för meckigt emellanåt. Slutsatsen är ändå att det här är en rejäl punkplatta som vänner av just Cosa Nostra och Asta Kask kommer att dyrka.

Favoritspår: Sex fot under, Jag är gud

Svårt lägga Makabert Fynd åt sidan

Makabert Fynd
S/t (Skrammel) LP

Det är svårt att inte gilla det här vackra hardcoregänget från huvudstaden. Under ett flertal år har Makabert Fynd levererat råpunk på ett storstilat sätt och i min lilla värld har jag ofta tänkt på Totalitär när jag lyssnat. Inte bara för att Poffen fortsätter att skrika som ingen annan (och tillsammans med Mattis blir det överjävligt bra), utan för att manglet och texterna känns intelligent, som Totalitär alltid gjorde.
Det här är bandets tredje fullängdare och den är inspelad i Evil Grill-studion vilket borgat för bra ljud. Makabert Fynd dunkar in elva låtar av yppersta klass på "S/t" och jag har haft svårt att lägga skivan åt sidan. Jag är ganska övertygad om att den kommer att fortsätta att snurra ganska mångra varv till.

Favoritspår: Mörda på ackord, Gubbklimakteriet, Faan

Kvallepunk!

V/A Illegal by choice (De:Nihil) 7"
Desperat "Demokrati eller diktatur" (De:Nihil) 7"

De:Nihil är en pigg punketikett hemmahörande i Örebro som den senaste tiden släppt ett par högkvalitativa singlar - bland dem räknar jag samlingen Illegal by choice och Desperat-sjuan.

Illegal by choice är en stödplatta för Punk Illegal/Ingen människa är illegal-nätverket. Sex band tar strid för mänskliga rättigheter och gör det med stort engagemang. Dom svenska banden Victims, Kvoteringen, Meanwhile och Asta Kask gör mycket bra ifrån sig med det är de för mig okända Demenzia Kolektiva (Österrike) och Alert! Alert! (Polen) som stjäl föreställningen. Förstnämndas spattiga punkattack "Odio" är otroligt bra och Carolinas kantstötta röst ger ytterligare karaktär åt Demenzia Kolektivas bullshit detector-punk. Definitivt ett band jag ska kolla upp mer ordentligt.
De:Nihil-Larre har berättat att det är den 20 år gamla utgåvan "Civilisationens bakgård", en stödplatta för Djurens befrielsefront, som ligger som grund för det Illegal by choice-projektet. Du hittar den här. Punkhistoria if you ask me.

Det är väl inte helt omöjligt att vi får läsa om Desperat i historieböckerna också. Mob 47 plus Sylen har spelat in en jävligt läcker sjutummare med sex knallhårda kompositioner, ett hundra procent kvalitet rakt igenom hela plattan. Bloggasfuck-Masken avslöjade att han är lite kär i gubbarna. Han är nog inte ensam.

Favoritspår: Odio (Demenzia Kolektiva), Vi förstör vår jord (Desperat)