Poptidningen Sonic listar Thåströms 50 bästa låtar i nya numret. 10-i-topp såg ut å här: 1, Kort biografi med litet testamente 2, We're only in it for the drugs part 1 3, Miss Huddinge 1972 4, Vad ska du bli? 5, Alltid rött alltid rätt 6, Kriget med mig själv 7, Brev till 10e våningen 8, Fanfanfan 9, Beväpna er 10, En vacker död stad. Helt suverän nörd-läsning. Jag satt med i panelen och min 10-i-topp såg ut så här. (OBS: Det är mycket möjligt, för att inte säga troligt, att listan sett annorlunda ut om jag gjort den i dag.)
1, Beväpna er (Ebba Grön)
2, Scheisse (Ebba Grön)
3, Främling överallt (Thåström)
4, 2000 ways of getting drunk (Peace love and pitbulls)
I morgon var det tänkt att Peter Stormares live-dvd med Imperiets sista spelning skulle ha getts ut. Nu stoppas utgivningen efter protester från Thåström och de andra bandmedlemmarna. Kvaliteten anses för dålig. Playground hann dock skicka ut recensionsexemplar och DNs Malena Rydell gav dvd:n en 4 i betyg. Gissa om de recensionsexen kommer att bli hårdvaluta på e-bay...
Den 11 september 1988 gjorde Imperiet sin allra sista spelning. Platsen var Ritz i Stockholm. Konserten spelades in av Peter Stormare (!). Om en dryg vecka ges dvd:n "Här föll Imperiet". Jag räknar dagar, kanske minuter. Imperiets sista spelning på dvd. Det är stort. Jag längtar. Och tittar på gamla fladdriga vhs-inspelningar. Imperiet sista föreställning. Jo jag tackar. På skiva var man enastående. Live unikt.
"Ebba är död - leve Imperiet" Jag sitter på ett gammalt urklipp från Aftonbladet. Tidningens recensent Arne Höök har varit på Imperiets allra första konsert. Han är lyrisk. "Det var varmt, det var tufft, det var tätt. Och det var minst så bra som man kunde önskat. Imperiets premiär - åtta månader efter Ebba Gröns sista spelning, lade stjärnljus över Kolinsgborg i Stockholm", löd ingressen.
Han fortsätter: "Som ett trotsigt rövarband från Belfast och Sahara klev Imperiet in på scenen. De stannade inte längre än drygt 45 minuter, men det räckte för att visa att det finns gott hopp om liv efter Ebba."
En salig blandning av punkare, skinheads och popsnören i kostym var till en början ganska avvaktande under de första låtarna. Men i "Afrika" händer något. "Då fanns Ebba Grön plötsligt någonstans i lokalen, i röken under spotlighten. Samma värme, samma ilska, samma frenesi och spelglädje. Stry, organisten, sjöng med kroppen a la spastiker, medan Thåström och basisten Christian Falk från Madhouse trådde voodoodansen över scengolvet."
Imperiet lämnar scenen efter en dryg halvtimme. Men publiken som fått smak på den nya rocksensationen ville naturligtvis ha mer. Och visst kommer bandet tillbaka. "Vi har inga fler låtar så vi tar en en gång till", säger Thåström. Imperiet river på nytt av "Alltid rätt, alltid rött. Men Aftonbladets recensent missuppfattar titeln. "Och så blev det 'Så rött Så rätt' igen, där två rader talar för konserten och hela Imperiets styrka: Mitt hjärta är alltid rött, mitt hjärta har alltid rätt."
Poptidningen Sonic listar Thåströms 50 bästa låtar i nya numret. 10-i-topp såg ut å här: 1, Kort biografi med litet testamente 2, We're only in it for the drugs part 1 3, Miss Huddinge 1972 4, Vad ska du bli? 5, Alltid rött alltid rätt 6, Kriget med mig själv 7, Brev till 10e våningen 8, Fanfanfan 9, Beväpna er 10, En vacker död stad. Helt suverän nörd-läsning. Jag satt med i panelen och min 10-i-topp såg ut så här. (OBS: Det är mycket möjligt, för att inte säga troligt, att listan sett annorlunda ut om jag gjort den i dag.)
