Gud bryter ny mark

Herrens vägar sägs vara outgrundliga.
Det står helt klart efter att på allvar ha bevittnat hans intåg på den hårda rockscenen.

I förra veckan dök det upp en skiva med Tekla Knös - "Hellre dåre än marionett". En totalt skruvad platta, för Tekla Knös är något så obegripligt som ett kristet anarkistiskt punkband.

Du läste rätt - ett kristet anarkistiskt punkband, det är som att genmanipulera fram en person ur Runar Sörgard och Michail Bakunin. Släng sedan på monstret Sex Pistols sönderrivna gamla scenkläder och ställ det i en replokal i Knutby.

Tekla Knös är på riktigt. Till toner av taggig punkrock i Ebba Gröns anda är siktet inställt på att frälsa. I "Anti-state" heter det "I'm anti-state. My only king is my God". I öppningsspåret förkunnar de: "jag böjer mig aldrig för nån annan än Gud" och lite senare "Men det är du helige Gud som har burit mig tills nu" och "Jag vill leva nära Jesus, så nära som det går".

Jag kan erkänna att jag blev ganska chockad av den här skivan, är man uppväxt med mer ateistiska slagdängor som "Häng Gud" och "Religious vomit" är Tekla Knös kristna karamell ganska svår att svälja.

Men det är inte bara punkare som försöker ta sig igenom nålsögat till paradiset.
Du kanske tror att de där långhåriga piercade ligisterna springer omkring och skrämmer gamla tanter på stan när de inte offrar kattungar till Satan.
Tänk om!

I senaste numret av landets ledande hårdrockspublikation viks fem sidor åt kristen metal.
Jajamen - kristen metal, det låter nästa lika vrickat som kristen anarkopunk.

I artikeln avslöjar fyra av de tongivande grupperna i Sverige bland annat sina favoritcitat i Bibeln. Pantokrator rumlar inte runt i replokalen med en flaska whiskey. "När vi träffas har vi andakt, pratar igenom hur vi mår och ber för varandra". När de inte krossar rockmyter spelar de death metal.

Crimson Moonlight hänger sig åt den mest sataniska utbrytningen ur hårdrocken och spelar black metal - ideologin är dock en annan. "Vi tror att all musik går att använda till att sprida budskapet om Kristus och det ljuset - att all musik från början är tänkt att ära Gud". Medan Veni Domine slänger ur sig meningar man inte läser var dag i rockjournalistiken: "I början mötte vi mer motstånd på den sekulära och profana marknaden". Det är ju inte som att läsa en intervju med Motörheads Lemmy Kilmister direkt.

Alltså, visst - herrens vägar må vara outgrundliga. Och jag är vanligen inte trångsynt, men jag vill inte höra punkrockare lovprisa Jesus eller springa på liksminkade hårdrockare som vill slå bibelcitat i skallen på mig.
Herre Gud - det är ju som att svära i kyrkan!

Den här krönikan är tidigare publicerad i Helsingborgs Dagblad 20 april 2004.