Punk for sale

Du har fortfarande chansen att kamma hem finfina kassetter och böcker.

Dross, Area Turns Red, Kucksuckers, Incarnation, Plan 9, Unkinds, Flakes, Strobe, FDM, Turkish Revenge, QK, Swamptripp, Rudimentär, Cascade, Falling to pieces, Samhällets Virus, Palmegruppen, Mind of hate, Drabness, Böld, Bombfors, Cunt Crush, Friend, DS-13.

Och det är här det händer.

Sub med maffigt innehåll

Jag minns att jag köpte ett exemplar av Sub #7 efter något gig i Linköping och tyckte den var så cool. Dels för det ovanliga formatets skull (A4 vikt på höjden) men mest för det maffiga innehållet: intervjuer med Appendix, Anti-Cimex, Amebix, Tuomittujen Tuhla, Slam och Subhumans. Välskrivna och intressanta hela bunten. Jag är något osäker med var det inte någon av Really Fast-bröderna som gjorde Sub?

Sub #7 (1984)

Bedrövlerz återuppstår?

Så här skriver Fredda Brickman på Facebook:

"Hey. Jaha nu verkar det som att även Bedrövlerz ska återförenas... Kerre o Micke e med på noterna.Det blir i så fall uppsättning nomero 2. Hissa eller dissa??? Inte vet jag. Kul i alla fall."

Dags för en uppföljare av The vikings are coming, Babs?

Up yours!

Fistful
Up yours (-) cd

Up yours!
Göteborgs Fistful kör knappast med falsk varudeklaration.
Up yours!
Det är så det här albumet låter.
Two-fingers-in-the-air-punk som harklar och spottar. Och sedan bara står kvar och ser jävligt cool ut.
Och visst, Fistful är ett band - men utan Bess Overkills kaxiga uppsyn hade gänget riskerat att bli ett i mängden.
Bess sticker ut och hennes röst övertygar mig nästan om att hon är Beki Bondages osnutna kusin.
Japp så bra är hon. Bättre till och med.
Fistful berättar på sin myspace att de bland annat är influerade av Ramones, Rancid, Social Distortion, Dropkick Murphys, Motörhead, Anti-Nowhere Leauge, Blitz, Business, Cockney Rejects, Johnny Thunders och - så klart Vice Squad.
Och det är så de låter. Oborstat, skitig rännstenspunk, proppad med attityd.
Men allra mest som ett styvbarn till "Stand strong stand proud".
Up yours!

Favoritlåtar: Oi!, Fat bitch, Upper class brag queen, Leave me alone, Hypocrite

En Pekingbo i Texas

Buzzcrusher
S/t (Zodiac Killer) cd

Jag fick ett brev för en tid sedan från forne Peking-grabben Crille Lagerström. Namnet är kanske bekant? Crille har tidigare figurerat i band som Masslakt, Clockwork Crew och han gjorde en kortare sejour i Rajoitus.
I dag bor Crille i Austin, Texas, och lirar i Buzzcrusher. Bandet planerar för en ny platta under året, men har nyligen gett ut den här självbetitlade plattan som innehåller deras tre första singlar - två splittar och en egen utgivna 95-96. Och de här tidiga inspelningarna är inte alls så tokiga. Slafsig, stökig och bordus kravallpunk som får mig att tänka på så väl U.K. Subs som Offenders och Motörhead. Buzzcrusher tolkar dessutom Discharges klassiska "State violence, state control", det ska man kanske sluta med...

Favoritlåtar: Pissed again, Frontline, Rage

En helg med Thåström

I torsdags mejlade Close-Up-Robban och undrade om jag ville gästrecensera nya Thåström albumet. Det tog inte någon längre stund att nappa på det erbjudandet. Och nu har jag lyssnat på plattan under helgen och ska snart skriva ihop recensionen. Ni får läsa den i nästa nummer av Close-Up Magazine.

Bisarr crossover

Adept
Another year of disaster (Panic & Action) cd

Jag har varit nyfiken på det här gänget ända sedan Babs avslöjade nya etiketten Panic & Action. Jag har smyglyssnat lite på Adept på nätet och tyckt den kontrastrika hardcoren låtit intressant. Nu när jag under en tid lyssnat på debutalbumet "Another year of disaster" är jag mest förbryllad. Är det här det nya, heta, coola? På myspace beskriver sig Adept som post-hardcore. Tja, man kan kalla soundet vad man vill men det går inte att komma ifrån att Adept egentligen är en bisarr Burning Heart-karaoke. Jag hör Millencolin, Raised Fist och Refused på en och samma gång. Det är skejt, hardcoremangel och nu-metal i en salig röra. Det är mjukt och trallvänligt. Hårt och moshigt. Det är crossover för den generationen som missade 90-talet. Och på något smått sjukt sätt tycker jag Adept faktiskt är ganska okej - för, som sagt, "Another year of disaster" är lätt bisarr.

Favoritlåtar:Sound the alarm, Grow up, Peter Pan, Shark! Shark! Shark!

Never to old for pogo

The Bristles
Union Bashing State (MCR) cds

I fjol var det Mob 47 som visade att gammal är äldst. Videoklippen med gubbsen i The Bristles som cirkulerat har skvallrat om att även landskronaiterna faktiskt har mer att ge.
Cd-singeln "Union bashing state", bandets första skiva på 25 år, är en briljant uppvisning i UK82-punk och det känns helt rätt att referera till gäng som The Partisans, Abrasive Wheels och The Exploited. Och när den fantastiska stödlåten till "Malmö 26" dundrar fram tycker jag nästan att den här singeln är bättre än "Boys will be boys"-ep:n. Suveränt!

Favoritlåtar: Malmö 26, Landskrona song

Brutal död i gamla skolan

Vanhelgd
Cult of Lazarus (Crematorium) cd

Jag kan ärligt säga att jag inte längre har någon större koll på dagens death metal-scen. Och när jag i veckan var ute och promenerade på Möllan började jag fundera på om det existerar någon underjordisk dödsscen överhuvudtaget. Jag hittar inga flyers om spelningar eller hör några tips om coola band, medan det känns som om det åtminstone är ett punkgig i veckan här.

Därför känns det bra att snubbla över de dödsgäng som finns. Vanhelgd ville vara myspace-kompis. Snubbarna kom från Mjölby. Och death metal-folk därifrån brukar inte vara att leka med (läs Retaliation). Dessutom diggade jag låtarna som Vanhelgd lagt ut.
När debutalbumet "Cult of Lazarus" gavs ut skickade bandet ett exemplar. Och det var inte i går jag blev eld och lågor över ett dödsalbum från ett nytt gäng. Men de här blodtörstiga östgötarnas primitiva och brutala old skool döds är det omöjligt att inte älska. Det är extremt, blasfemiskt med viss crust/råpunk-känsla. Dödsbra!

Favoritlåtar: De fördömda, Avlad i synd, Heaven is lost

Kloak Stank

Kloak Stank sparkade sin fanzine verksamhet i slutet av 79 och första numret dök upp året efter. Redaktionen hade intervjuat band som Usch, Alien Beat och The Rude Kids.Och i recensionsblocket tycks det till om så väl Kriminella Gitarrer som Noice. Och vi får följa med på gigs till Rågsveds ungdomsgård och Musikverket.

Nummer 2 kom några månader senare och Magnus Jonsson och Carl-Michael Jendesten hade fått till ett riktigt kanontidning. Bitch Boys, Livin' Sacrifice och Baiters intervjuas, men allra ballast är livesnacket med Thåström och Gurra i Ebba Grön. Thåström avslöjar exempelvis att han älskar Donna Summer!

Vad som hände mellan nummer 3-7 vet jag inte, men något måste det ha varit. Kloak Stank gick från att vara ett kul fanzine till att bli en smått fantastisk punkblaska. Nummer 9 är lysande. Här skrivs det om Lords of the new church, Bad Brains, Paul Weller, Killing Joke, Black Flag, Chron Gen, Picnic Boys, Chelsea, Strindbergs och en artikel om amerikansk hardcore. Helt sjuk bra uppstälnning. Att redaktör Magnus Jonsson dessutom är ett Crass-fan av rang gör inte saken sämre. Kloak Stank är ett av de fem bästa fanzinen som existerat i det här landet.

Kloak Stank #1, 2, 9

PS: Malmöpunkaren Palle har skickat in en insändare till Kloak Stank #9. Han vill ge sin syn på de kravaller som bröt ut på Södergatan (hösten 81?). Palle skriver att pressen "som vanligt hade bildextra" och att en anonym polis uttalade sig så här i en artikel "man ska slå dom på dom känsliga delarna så får dom ont dagen efter och dom ska inte ha lite ont".
Hmm, det låter väldigt bekant...

Dags att handla

Nu finns det ytterligare en bunt kassetter från det glada 90-talet att bjuda på här, plus några böcker.

Dross, Area Turns Red, Kucksuckers, Incarnation, Plan 9, Unkinds, Flakes, Strobe, FDM, Turkish Revenge, QK, Swamptripp, Rudimentär, Cascade, Falling to pieces, Samhällets Virus, Palmegruppen, Mind of hate, Drabness, Böld, Bombfors, Cunt Crush, Friend, DS-13.

Konny Krokodil är tillbaka

Jag hoppas kunna sälja av ett rejält lass med skivor och kassetter under våren. För att bli varm i kläderna inleder jag med ett drygt dussin tejper svensk punkrock. Kolla här. Och du - det är roligare att äga;-)

Gigtips Malmö

Gigtips Falköping

Gigtips Göteborg

Sist med att upptäcka galna Babianer

Det har sina speciella fördelar med att vara småbarnsförälder.
Man hinner inte ha koll på allt.
Och då händer det bara, mitt framför ögonen, en tisdagkväll framför tv:n.
Jag halvligger i soffan, skriver recensioner. C tittar på något musikprogram.
Helt plötsligt väcks jag upp. Ett hysteriskt damp-pop-band från Malmö bränner av en fullständigt fenomenal låt, fulltankad på omstöpt rockhistoria.
Jag fattar inte att klippet är nästan ett år gammalt.

Babian -Jag exploderar om du säger nej!


Jag är lätt chockad efteråt. Rusig. Uppspelt. Efter klippet följer en intervju. Jag förstår i mitt omtöcknade tillstånd att Babian är skivaktuella. "Den plattan ska jag ha", tänker jag.

Posten kom med det senaste numret av Sonic i dag. Jag noterade med förtjusning att Babian var med. Bläddrade snabbt till den korta artikeln på sidan 21 signerad Lennart Persson. Han skriver: "Jag insåg Babians storhet på mindre än två minuter. Som kändes som om de var över på en". Han syftar på just Bobster-klippet och han formulerar exakt vad som även hände i mitt huvud när "Jag exploderar om du säger nej" detonerade kvällen innan. Lennart Persson beskriver Babian så här "Tillsammans sliter de likt hungriga vargar inspirationsbitar ur hela rockhistorien, från Little Richard och The Sonics, till Bob Hund".

Efter lunch och snöbollskrig i Folkets park gick jag ner till stan och köpte "Fullproppad, listtoppad, livrädd & uppstoppad". En fullständigt galen skiva, enastående, briljant, vild...
Och ärligt talat bryr jag mig inte så mycket om att jag är typ sist i världen med att upptäcka ett gäng babianer från Malmö. Jag blir gärna chockad på nytt.

Chainsaw Pig

Några av besökarna här har efterlyst Chainsaw Pigs självbetitlade sjua från 1988. Bandet kom från Malmö och spelade småkaxig punkrock. Jag såg dom live i Uppsala vid ett tillfälle. Signaturen Krans har rippat singeln och gjort den tillgänglig för Turist i tillvarons besökare. Ett lovvärt initiativ måste jag säga. Och vet någon vad som hände med bandet och dess medlemmar, berätta!

Chainsaw Pig
1, Gammeldags moral 2, Levande vapen 3, Pellefant 4, Varmt blod & kallt stål

Massgrav på Söder

Indy mejlar: "Massgrav live på 44an för två år sedan, filmat med TV4-kameror å hela skiten. ;) Sprid gärna på din blogg!"

Turist i tillvaron säger: Fet spelning. 9 låtar på 9.55 minuter.

MIMIKRY-CHOCKEN

Mimikry
Ålderland (Krypton) cd

Våren 1998 hörde jag Mimikry för första gången. Bandet hade skickat kassetten ”Ingenting alls” till Close-Up Magazine för recension i min demokrönika Sörlings Svinstia.
Det var avsky redan från första öronkastet. Jag raljerade över att tre fjärdedelar av Mimikry hade gått en rockmusikerutbildning och jag tyckte det var störtlöjligt att de hade kvalificerat sig till den stora riksfinalen i rock-SM. Jag skrev ”önskar att det för deras del inte finns någon morgondag”.
Sedan blev det egentligen bara värre. Dalmasarna fortsatta att provocera mig med sina inspelningar. Och jag skrev ganska elaka recensioner.
Vi triggade säkert varandra på något konstigt sätt. Exempelvis följde ett PC-spel med albumet ”Vägen hem”, där jag var ett av monstren (ett annat var Per Bjurman på Aftonbladet) som skulle elimineras för att Mimikry skulle kunna ta sig hela vägen till skivbolaget i Köping.

Det blev med tiden allt svårare att avsky bandet. Och när deras superfeta dvd kom för några år sedan blev jag ganska förtjust i Hjalle, Heavy, Mia och Åberg. Men inte för musikens skull, den sög fortfarande... förutom den där fantastiska ”En flicka som är stark” (om någon har den rippad, så skicka den gärna). Men dokumentären avslöjade ett band med ett stort och varmt hjärta. Fyra personer man gärna skulle fika bort några timmar med, på café då – inte i någon replokal...

Jag trodde att Mimikry var ett passerat kapitel i mitt liv. I höstas noterade jag att de var aktuella med en ny platta och trots att man kunde tjuvlyssna på myspace gjorde jag inte det. Jag diggade Mimikry, men inte deras musik.

Men så i början på december dyker det upp ett riktigt brev, ni vet ett sådant med frimärke, från basisten Mia Mästerbo. Hon skrev att de saknade mina recensioner, att jag var en ”solglimt i deras liv”. Hon bifogade ”Ålderland” och sa ”Vi förstår om du inte vill recensera skivan på din blogg eftersom du med all sannolikhet inte kommer att gilla skivan. Men du får gärna mejla över några rader om du har tid och lust.”

Jag satte på plattan direkt. Tänkte att det är lika bra att få det ur världen och så ett snabbt mejl till Mia ”Tack, tack för skivan. Men inte riktigt bla bla bla.”.
Det blev inget mejl till Mia.

Inledande ”Mitt kors” fick mig att tappa andan.
Det är inte århundradets låt, men det är bra – bra på riktigt. Jag satte mig ner och l y s s n a d e på de 13 spåren. Och gillade det. Jag lyssnade igen. Fortfarande bra. Jag låter skivan ligga. Tänker att jag kanske är påverkad av Mias trevliga brev. Någon vecka senare är det dags igen. Är säker på att jag kommer tycka att det suger.
Det gör jag inte.
”Ålderland” är inte bra, den är kanon. Den blir under en tid min reskamrat i bilen till jobbet i Helsingborg.
Jag sitter på E6 och skrålar med Hjalle.
Och jag vet inte vad karln gjort med sin röst – men den där gnälligheten som präglade sången tidigare är borta. Det känns som om jag lyssnar på ett helt nytt band. Mimikry vågar som Charta 77 och bjuder på rusig punkenergi i 23 Tills anda. Melodierna är ledigt skrivna med så väl charm som attityd och Chips K, som producerat, har lyckats mejsla ut ett slagkraftigt sound som lyfter plattan.
Det är en omtumlande, nästan chockartad upplevelse. Och jag är oerhört glad över att Mimikry inte lyssnade på den där magsura recensenten för drygt 10 år sedan.

Favoritlåtar: Blundar du så blundar jag, Jag ska hålla mig vaken, Vi kan klara det här, Ett kors

Maskerade ålänningar manglar Berlin

Feber

Den senaste tiden har det varit ganska sparsamt med inlägg.
Orsak - däckad av ett otäckt virus.
Och då pratar jag inte om nya Cannibal Corpse plattan "Evisceration plague" som jag spisade rejält innan jag åkte på dagisförkylningen. En lysande skiva, naturligtvis. Cannibal Corpse är som vanligt sjukt brutala men lyckas ändå få mastodontmanglet att svänga. Det är infernaliskt skickligt utan att bli musikteori. Jag älskar dom fortfarande.

Och som grädde på moset kom nya numret av Close-Up Magazine med en välskriven artikel om mina favoritkannibaler, men lite kort - jag tycker nog Jonn Jeppsson (landets bästa musikskribent) hade kunnat få lite mer utrymme. Annars en hel del kul läsning om Hanna Hirsch, Amebix (som otroligt nog har återbildats), Mastodon och Nimas krönika. Cannibal Corpse vann för övrigt inte soundcheck, det gjorde Napalm Death med "Time waits for no slave". En ruskigt bra platta det också. Kolla upp dem båda!

Dagens outfit

Tack Rka!

Disco Volante plockade hem Manifestpriset

Manifests finalheat för årets punk/hardcore var ruskigt stark. Disfear, Meanwhile, Nitad och Disco Volante hade tagit sig hela vägen till finalen och det blev till slut Disco Volante som fick utmärkelsen för sitt briljanta fjolårs album "We are forever" (Not enough).
- Shit, trodde aldrig vi skulle vinna Manifest. Vi är så sjukt glada, skriver bandet i ett mejl till Turist i tillvaron.
Jag hade tyvärr ingen möjlighet att vara på plats. Men 138 har dokumenterat festen på sin blogg och fångar framför allt Meanwhile fullständigt briljant med att återge en kort konversation med Kenko och Jallo.

Svensk punk på skånska

Trevolt
Gör det bättre själv (Egen) mcd

Malmöbandet Trevolt har funnits i ett drygt halvår och redan hunnit ge ut sin första platta. Men det är inga duvungar som satt de åtta spåren. Trion har figurerat i diverse olika malmökonstellationer de senaste tio åren, varav Conshitas kanske är det mest kända. Jag tycker den här debuten lovar gott inför framtiden. Trevolt spelar traditionell svensk punk på skånska och det hörs att lyssnat mer på Bad Religion än Discharge, och påminner emellanåt om Chainsaw Pigs. Melodierna är lättillgängliga och några av refrängerna biter sig envist fast.

Favoritlåtar: Den titellösa "hemliga" akustiska låten, Inte som man tror, Vill inte mer

Uppdaterad 5 februari: Trevolt-Dave mejlar följande: Det kommer att dimpa ner en ny ep i april/maj. Det hemliga spåret heter "Se Dig Falla", är skriven av mig, framförd av mig och Adam på gitarr och sång samt gästfiol av en som kallar sig Frö.

Gigtips Malmö

Fanzinet Anti-Passiv från Linköping

Anti-Passiv gjordes av Glen Nilsson i Linköping. Det första numret kom 1984 och Crude S.S. var omslagspojkar. Glenn intervjuade en hel hög tuffa band som: Sune Studs Och Grönlandsrockarna, Existenz, Tatuerade Snutkukar, Avskum, TST, Kurt i Kuvös, Sabotage 81, DNA, Crude S.S. och The Bristles.
Höjdpunkten är nog samtalet om amerikansk punk med Sören, Jens, Ägget och Raimo i Tatuerade Snutkukar. Det var inte bara deras spelningar som urartade...

Vad tycker ni om amerikansk punk?
Sören - Joo, en del är väl bra.
Jens - Helkass.
Ägget - Det är den väl inte.
Jens - Joo.
Ägget - Håll käft.
Raimo - Vad bråkar ni om?
Jens, Ägget, Sören - Det ska väl du skita i den jävla släp-röv.
Jens - Njaa.
Sören- Vadå njaa, den är väl bra.
Jens - Jamen...
Sören - Håll käft din swettpeck.
Ägget - Just det, du har faan ingen talan din jävel.
Raimo - Men måste ni alltid hålla på och hacka på Jens?
Jens - Jag kan nog klara av att tala för mig själv smart-skaft.
Raimo - Jaha, det är tacken.
Sören - Men sluta nu då.
Ägget - Sluta skvätta öl på mig era svin.

Anti-Passiv #1 (1984)

Get your own - Open publication