Jag hänger på hajpen...

Fanzinet Mans-grisen

Jag skulle vilja läsa fler nummer av gamla Växjö-fanzinet Mans-grisen. Nummer 5 (fast i ledaren säger redaktör Svensson att detta är nummer 2) är ett gansk tunt men kul nummer. Von Gam intervjuas, Nina Hagen och Beatles (!) hyllas. Och så snackar redaktör Svensson med Ebba Grön efter en spelning i Växjö, där Thåström bland annat säger "Jag har aldrig riktigt hajjat vad punk är, så jag kan inte kalla mig punkare"...

Mans-grisen #5 (1980)

Open publication - Free publishing - More sweden

Retrofest - GBH

G.B.H.
City baby attacked by rats
City babys revenge - 101 ways t o kill a rat

Jönköpings kulturhus en kall höstdag 1984.
På scen: G.B.H.
Sångaren Colin Abrahall som vanligt klädd i svart - skjorta, jeans och boots. Det tar bara några sekunder innan den första loskan träffar. Under några minuter står Colin i ett salivregn. Den svarta skjortan blir vitprickig.
Colin rör inte en min.
Han fyller munnen med öl som han gurglar runt i munnen ett par varv.
Sedan spyr han ut den över publiken. De mest hängivna längst fram försöker fånga vätskan med sina tungor.
Inte så konstigt att jag föll för GB.H.
Den briljanta livevideon från Victoria Hall i Hanley 1983 visar ett snarlikt händelseförlopp. En vitprickig punkvokalist står i ett skyfall.
Men den skiljer sig på en viktig punkt.
Gitarristen Jock Blyth träffas av en riktig blaffa på kinden. Det bekommer honom inte. Han spelar vidare medan slemmet rinner nerför hans ansikte. Ett par låtar senare zoomas hans plyte in i igen. Snorloskan har sakta tagit sig ner till hakan. Det ser ut som om en snigel har slafsat ner hans kind.
Det är motbjudande, men Jock spelar vidare som inget hänt.
Inget stoppar ett punkband.
Och jag slås idag över hur tiden förändrar.
Då - var jag en spottande punkrockare.
Idag - spottar jag inte... lika mycket.

Men vissa saker förändras inte, exempelvis åsikten att "City baby attacked by rats" och "City babys revenge - 101 way to kill a rat" är två av de coolaste punkwax som spelats in. Album som gjorde Birminghamkvartetten odödliga.
1981 lades grunden med sensationella tolvan "Leather, bristles, studs and acne", som innhöll klassikerna "Race against time", "Nechrophillia" och "Generals". Utgåvan följdes av de legendariska sjutummarna "No survivors" och "Sick boy". Vinylerna fick tidningen Sounds punkgeneral att gå i spinn. "Pogopärlor som kommer att tilltala såväl hardcorepunks som Motörhead-fans" skrev han.
Och visst hade G.B.H. berett vägen för något storartat. Den första bekräftelsen på det var fullängdsdebuten "City baby attacked by rats" (1982).
Tretton låtar klockren pogopunk med attityd och hjärta. Rått mangel kombinerat med tyngd och melodi. Låtlistan är en blöt dröm med titlar som "Maniac", "Time bomb", "I'm the hunted" och den inte fullt så politiskt korrekta "Slut".

Det skulle bli ännu bättre.

Singlarna "Give me fire" och "Catch 23/Hellhole" brann och elden tog sig rejält till album nummer två - "City babys revenge - 101 way to kill a rat" (1983). G.B.H. sprudlade av självförtroende efter sina första succéår och vågade ta sitt sound ett steg vidare. Musiken flirtade friskt med den tidens hårdare metal och tonen hade blivit markant tuffare.
Självsäkerheten kan ha haft andra orsaker. Jag bara spekulerar, men flera av texterna beskriver i bästa Beatles-anda trippar in i det okända. I "The forbidden zone" skaldas:

"Thugs in lingerie greet you
Bitch queens with tattoos will eat you
You haven't got a watch but it's nearly four
And there's a police knocking on your door."

Och "Faster faster" indikerar att det som skildras i "Drugs party in 526" inte är ett saftkalas:

"I cannot sleep when I'm in this state
My mind is running accelerate
I'm talking fast not saying much"

Allt handlar dock inte om upplevelser i det okända. GBH spyr galla över den diplomatiska immuniteten och kristendom. Dessutom ges en syrlig passning till feministrörelsen i "Womb with a view". Om förlagans repertoar var en våt dröm är denna rena multipla orgasmen:
"Diplomatic immunity", Drugs party in 526", "See the man run", "Vietnamese blues", "The forbidden zone", "Vallley of death", "City babys revenge", "Pins and needles", "Christianised cannibals", "Faster faster", "High octane fuel" och "I feel alright".
Efter denna milstolpe tappade G.B.H. tyvärr fokus, såväl i sin musik som i sinverklighetsförankring, och började ge ut skivor den ena blaskigare än den andra. Men dessa två utmärkta verk, samt första tolvan, bör finnas i varje skivsamling av rang.

Tidigare publicerad på Södra Promenaden 26 december 2006.

Kjell Hell bjuder på punkrock

Kjell Hell skriver i ett mejl och berättar att Gatans Lag-debuten, den briljanta "Alla hängda rövares själar", och samlingen "Brewed in Sweden vol 3" (med bland annat band som The Accidents, Dims Rebellion, Agent Bulldog, The Mockingbirds, The Sluggers, Royal Stakeout och Contemptouos) nu är slutsålda. Men om du missat köpa dessa suveräna punkplattor behöver du inte hänga läpp för det. Kjell har nämligen lagt ut dem för fri nedladdning på sin hemsida. Stick dit bums nu.

Boktipset

Om du behöver fly solen en stund. Koppla av i skuggan och kanske läsa en god bok men inte riktigt vet vad du ska sätta tänderna i - vassego här får du ett tips:


Cockney Reject - My life of music, football and blood
Jeff Turner, Garry Bushell

Morrissey har skrivit förordet. Ozzy älskade dem, trots att ligan spelade honom ett spratt han sent skulle glömma. John Peel tog dem till sitt hjärta. Joe Strummer dubbade dem till “the real deal” och Billy Idol fick ett rejält kok stryk. En påtänd Roger Rogersson (Circle Jerks) höll dem under pistolhot som gisslan i Los Angeles så att de inte skulle kunna fly USA utan att spela. De blev portade från skivbolag och studios.

Cockney Rejects från Londons East End var under några korta år i början av 1980-talet det absolut hårdaste och bästa den brittiska punkscenen hade att erbjuda. 1980 gav de ut två briljanta fullängdare, Greatest Hits Vol 1 och 2 innan det började gå utför för bandet i och med ett mer hårdrocksrelaterat sound. I boken “Cockney Reject - My life of music, football and blood” redogör sångaren Jeff “Stinky” Turner tillsammans med journalisten Garry Bushell om alla turer kring utvecklingen och hur hårdföra huliganer på bara ett par år förvandlades till sömniga hippiefigurer. Det är en fascinernade, spännande och omskakande läsning.

För historien om Cockney Rejects berättar om hur de kaxiga och våldsamma gänget till slut föll offer för sitt eget rykte och handlade. Det var inte bara punk som fick unge sångaren Jeff att gå igång. Våldet fanns alltid i närheten. Och för de notoriska bråkmakarna Jeff och hans bror Micky (gitarr) fanns det inte en chans att man vände andra kinden till. Tidigt blev de en del av West Ham och Englands mest våldsamma huliganfirma - Inter City Firm, där många av de mest ökända slagskämparna följde med Cockney Rejects runt landet på turnéer. Den krutdurken exploderade allt som oftast.

Rejects kunde knappt lämna East End utan att hamna i bråk med rivaliserande fotbollsfirmor. Och när det hos de flesta band är alkoholen som flödar under turnéer var det snarare blodet när Rejects var ute. Våldet kulminerade en kväll i Birmingham där det utbröt vad som bäst beskrivs som ett regelrätt gatukrig i konsertlokalen. 200 skinheads och huliganer från Birminghamklubbarna Aston Villa och City hade bestämt sig för att täppa truten på Cockney Rejects en gång för alla. East End-firman som bestod av runt tjugo personer fick slåss för sina liv och bygga barrikader för att överleva slaget. Jeff berättar i boken att det var “blod överallt” och att “folk gick bärsärk med knivar och flaskor”. Det skulle inte dröja länge innan Cockney Rejects svartlistades från de flesta spelställena. Jeff lämnade punken, fotbollsvåldet och East End och började istället skriva musik inspirerad av Grateful Dead, Wishbone Ash och Golden Earring.

Jeff har tillsammans med Garry Bushell lyckats skriva en fantastisk bok med ett flyhänt språk som du inte lägger ifrån dig förens du har avslutat den sista meningen på sidan tvåhundrasjuttiotvå. Och även om du inte är nere med Cockney Rejects eller punkrock finns det gott om hårdrockreferenser i den här skildringen. Jeff och Micky var stora hårdrocksfans, fråga UFO och Ozzy.

Tidigare publicerad på Södra Promenaden 15 december 2006.

Snutjävel berättar om årets låt - "Punksvin"

Den pimpade versionen av "Punksvin" är så sjukt bra, en modern punkklassiker. Hur kom det sig att ni spelade in den på nytt?
- När vi skulle släppa ”Ett Liv i Panik” i vintras ringde jag upp Arve för att kolla om det var okej att använda deras låt (hade släppt den i vilket fall), berättar Rka Avskum i ett mejl till Turist i tillvaron. Han ville först kolla med deras manager men beslöt senare i samtalet att ta det på sitt ansvar om något gick snett, eftersom han tyckte idén var så ball. Jag skickade en råmix och en vecka senare mejlade Arve och sa att han ville vara med och sjunga. Vi skulle slutmixa för pressning samma dag. Då Arve stod och handlade julklappar fick han stå över den gången. I våras tog vi dock tag i projektet igen och tyckte det var läge att göra allt från början. Chips K har jag haft kontakt med sedan vår första singel ”Skitpunk” 2004. Han gillar vår skit och vi tänkte det vore roligt för alla inblandade om han var med. Lyckligtvis tyckte han samma sak.

Och varför gav ni ut den som cd-singel?
- Vi ville kolla hur det är att sälja sig. Låten är ju till och med inspelad i en riktig studio (en dansbands studio i Skara). Det var första gången för oss, vi lirar ju alltid in våra plattor i replokalen. Emil Eklund som skötte spakarna sitter till vardags och kör liveband som Neverstore och Jenny Wilsson. Vi dubbade gitarrer och klippte sång. Sånt vi aldrig gör annars. Gästartisterna, cdn och färgomslaget var liksom bara spiken i kistan på det hela

När man läser recensioner har ni verkligen delat landet i två läger. Dels oss som tycker "Punksvin" är genialisk, men så den andra halvan som tycker ni sålt er. Hur vill ni kommentera den kritiken som riktats mot er.
- Folk har ju rätt. Vi har sålt oss! Och dessutom är låten svinbra. Kritiken skiter väl vi rätt stora högar i. Vi gör vår grej, det har vi alltid gjort. Om man ska ha sålt sig måste ju någon köpa skiten, det har folk som vanligt inte gjort.

Till sist. Vad händer i höst?
- Vi har ett par gig inbokade (Växjö 14/8 och Falköping 15/8 - Gratis) och det brukar alltid trilla in ett par till. Göteborg och Jönköping är vi lovade att komma till. Sen kommer dokumentären om oss av Peter Asp släppas, men vi vet inte när och hur. Det finns planer på att samla de första 7:orna på en lp men inget är spikat. Dessutom ska det skrivas ny låtar till kommande fullängds-cd.

Fullängds-cd?
Nää. Bara skämtade. Ingen JÄVLA fullängdare!!!

En vacker död blogg

Oi, Slobodan Burgher - har du lagt ner bloggen igen?
- Jag tröttnade, plus att jag får mycket hat-mejl hela tiden. Det kändes som jag lika gärna kunda lägga ned.

Men du kommer väl att fortsätta med nyhetsbrevet?
- Tvåan är på gång, bland annat en intervju med ett gammalt tyskt band vid namn Vorkriegsphase och det är ju mer värt än att jag bloggar om ännu en fesen Discharge t-shirt på eBay;-)

Jag stämplar in igen

Aktiviteten har varit låg på bloggen den senaste månaden. Orsakerna många. Främst tidsbrist, så klart. Jag har sett de två första säsongerna av Sopranos, gjort en massa utflykter med barnen, försökt fly värmen, konditionstränat, läst andra bra bloggar, njutit av Magnus Johansson och Totalitär och fyllt 40 (never to old for pogo). Då hinner man inte blogga så mycket. Men nu känns det som om jag på något sätt är i kapp och kan börja göda bloggen igen. Och skicka gärna in tips och nyheter. Innan jag tog bloggsemester var ni nästan 2 000 personer i veckan som turistade en stund här. Kul om ni kommer tillbaka.

Urkke T hälsar att Aoousch! (folk från Warheads, Usch!, Cellskräck, The Ass, Nomads, etcetra) spelar på Spegeln i Gävle den 12 september. Urkke kommer själv DJ:a under kvällen och det ryktas om att han även kommer att dyka upp på scenen när Aoousch lirar. Låter som en ball kväll.

Misanthropic skriver att de släpper en splitep med Deathrace på Maimed And Slaughtered Records, BroederKont, Up Yours records and Halvfabrikat. Misanthropic beskriver sig som den felande länken mellan crust, death och thrash. Och snubbarna har tidigare vevat i band som Personkrets 3:1, Satariel, Hellmasker och Bewitched. I Deathrace återfinns gamla stötar från råpunkgäng som Svart Parad, Asocial och Uncurbed. En singel garanterat värd att kolla upp.

Daniel Falk vill tipsa om ett band han snubblade över för en tid sedan. "Ett väldigt ungt gäng från Stockholm som kallar sig för Stenhård som är skitbra och kanske förtjänar lite uppmärksamhet? Finns en video på dem på youtube och de ser verkligen inte gamla ut, men å andra sidan tycker jag att alla tonåringar ser ut att gå i mellanstadiet, det är väl snarare ett tecken på ens egen ålder kanske", skriver Daniel. Jag tackar för tipset och diggar Stenhård hårt!



Till sist. Dagens citat: "Vi har två spelare som är färgblinda och inte kunde se skillnad på våra blå tröjor och IFK:s vita. Andi Toompuu var vi tvungna att byta ut redan i 25:e minuten då han blev yr av det och mådde illa", sa Assyriskas tränare Roberth Johansson efter 5-1-förlusten mot IFK Norrköping.

Till sist 2. Det är inte så kul att hålla på Djurgården eller Bajen just nu va:-) Ses i superettan nästa år!

Gigtips Stockholm

Bizex-B - Tillbaka med en smäll

Second class kids vill att punkarkivet växer

Pelle Dahlström på Secondclasskids vill tipsa band att de kan lägga ut sina gamla skivor på www.secondclasskids.com.
- Målet är att hemsidan ska vara ett slags arkiv över gamla punkplattor, skriver Pelle i ett mejl. Om något band är intresserat så kan de mejla en låt till mig (pelle(at)secondclasskids.com). Allt är så klart helt gratis åt alla håll.
Redan nu har Pelle Dahlström en hel del grymma plattor (och kassetter) för gratis nedladdning. Väl värt att spana in.

Chaos in Sweden

Om någon dryg månad är det dags för årets mest spännande projekt att bli verklighet. Då ges samlingsplattan Chaos in Sweden ut av de medverkande banden och ett flertal små DIY-etiketter - som ett nutida Really Fast. Bandlistan är en dröm med namn som: Antipati, Gatans Lag, Vindicate This!, The Cliches, CDCP, Fistful, Unit Lost, Royal Stakeout och många fler. Lp:n kommer att tryckas i 1000 exemplar (Kjell Hell kommer att ge ut en mindre upplaga på cd).
Kan man redan nu hoppas att det blir en serie volymer under vinjetten Chaos in Sweden?

Gigtips Göteborg

Gigtips Malmö

Gigtips Huskvarna

Gigtips Malmö

Gigtips Göteborg

Jag kan inte sluta lyssna på Mimikry

Chocken har lagt sig. Men jag lyssnar fortfarande otroligt mycket på "Alderland". Här är tre anledningar till det.

Bloggtipset

Önskade du också att du hade varit i Norrköping förra helgen och kollat på Vindicate This! och The Clichés? Nya utmärkta bloggen Östergyllen bjuder på tre videos från festen. Bloggkollega Frank-Björn driver dessutom läsvärda Peking-bloggen I vått och torrt. En suverän snubbe med andra. Bokmärk!

Frost med smak av Cosa Nostra

Frost
I din bleka skugga (NFC) cds

Jag gissar att Frost kommer att bli sura på mig nu, men jag har lyssnat och lyssnat och verkligen försökt att tänka på annat - utan resultat. Frost och "I din bleka skugga" låter väldigt mycket Cosa Nostra. Och i mina öron gör inte det något. Cosa Nostra var ett fantastiskt band som gjorde några fina skivor och några ännu bättre spelningar för en sisådär 15 år sedan. Jag gillar Frost också. Jag tycker de fyra låtarna här är toppen. Men som sagt - det låter en hel del Cosa Nostra om dem. Bjurre ska kanske hålla tyst i replokalen i fortsättningen;-)

Favoritlåtar: I din bleka skugga, Framtiden är din

Svinstian #13

Från Close-Up Magazine #17 (mars 1996)

Noterat

* Åhhh så dryg jag var. Inledningen på Pathfinder-recensionen är bara för mycket.

* Jag har inget emot Finspång... :-)

* Är det någon som har Astmakörens inspelning "Vårklåda 95"? Den vill jag gärna lyssna på igen.

* En hel del bra band som fortfarande håller: Total Assbreakers (fick högsta betyg), Dellamorte och Amok.

* Nej, jag åkte så klart inte och tittade på Sex Pistols.

Recenserat:

Pre-Dead, Foist, Pathfinder, V/A Chopcore, Potbellys, One Man Army, Dellamorte, Speed Valves, Total Assbreakers, Undervattens Mopederna, Bäd Örjan, Astmakören, Amok, Flakes, Divina Commedia, Downward Spiral

"Soffbordet Emo" - Traderafynd?

"En kväll i Malmö träffades en skygg skara människor och utforskade ämnet emo. En produkt av kvällen är detta soffbord, som nu bjuds ut till någon som skulle uppskatta ett konstverk till soffbord. Den grupp konstnärer som kreerat detta mästerverk ser gärna att köparen har ett intresse för emo och helst en sned lugg."

OBS: Jag är inte säljaren!

Lysande råpunkmangel från Malmö

Project Hopeless
Av hela mitt hjärta (Not enough) 7"

Det kryllar verkligen av punkband i Malmö och de flesta håller otroligt hög klass, som exempelvis anarkopunksen i Project Hopeless. Nyss hemkomna från en lyckad Usa-turné är trion nu aktuella med den feta fyralåtarssingeln "Av hela mitt hjärta". En lysande uppvisning i snabbt kängmangel med hardcoreinfluenser som toppas med fantastisk desperat sång. Lyssna bara på anti-snut-låten "Av hela mitt hjärta". Jisses vilket satans mangel. I love it.

Favoritspår: Av hela mitt hjärta, En enda dag

Moderatjävel
Det ultimata brunkvirket (egen) cd

Jag har tyckt att Trollhättans Moderatjävel varit småkul och skivorna "Fredrik Reinfeldts flygande cirkus" och "Vi tänker aldrig buga för Reinfeldt" haft några balla stunder. Men nu känns det som om Moderatjävel trampar vatten. "Det ultimata brunkvirket" är inte speciellt rolig - snarare ansträngd och krystad. Jag tror inte Moderatjävel håller mandatperioden ut...

Favoritlåt: Hur fan kan man rösta ja till FRA

Tunt nyhetsbrev med fett innehåll

More Noize #1
Fanzine/Nyhetsbrev

Tony Gunnarsson, känd på nätet som Slobodan Burgher och bloggarna Only in it for the music och Punk is hippies, är nu aktuell med fanzinet/nyhetsbrevet More Noize. En fyra sidor tunn skrift med otroligt mycket innehåll. Exit Hippies och Reality Crisis intervjuas. Och massor med kassetter, vinyler, cd:s (där de flesta mangelbanden är helt okända för mig: Warning//Warning, Deathcage, Claysea, D-Clone, Crow - ni fattar...) och fanzines recenseras. Tony skriver rappt och formulerar sig väl. Det som gör skriften extra cool är att den kanppast försöker flörta med några läsare - här saknas bilder, illustrationer, rubriker, mellanrubriker etcetra. Bara text. Det räcker. Mejla slobodanburgher(at)gmail(dot)com om du är intresserad.

Beat Butchers firar 25 med stor fest

Beat Butchers fyller 25. Och det ska så klart firas rejält. Flera av de band som bolaget gett ut skivor med kommer att återförenas för festkvällen. Eller vad sägs om: 23 Till, Apa, Rolands Gosskör, Coca Carola och Radioaktiva Räker. Naturligtvis lirar även band som Asta Kask, Köttgrottorna och Sista Skriket. Fredagen den 25 september är det dags. Festplats är Kägelbanan i Stockholm.

Hårda Tider - charmig hardcore

Hårda Tider
Vår sak (Not enough) 7"

Oj, vilken charmig singel. Jag har hört snacket och läst recensionerna ändå blir jag överraskad. Jag trodde visst att Malmös Hårda Tider skulle vara bra. Men så här jävla bra? Inte! Gänget manglar med glimten i ögat rå och skitig hardcore i den gamla skolan. Dessutom kryddar man det stadgedivevänliga materialet med stenhårda texter. Grymt.

Favoritspår: Bring the ruckus, Området, Hardcore in the fucking street, Fuck Snuten.

Lords of the new church X 3

The Accidents svänger igen

The Accidents
Stigmata rock'n'roll (Bootleg Booze) 10"

Jag har varit trött på The Accidents ganska länge nu, sedan det otympliga albumet "Poison chalice" (2005) för att vara korrekt. Det mesta har sedan dess varit grymt osexigt, stelt och tjockmätt. Inte alls så dansant och coolt som Örebroarnas första alster. Jag blir därför inte så upphetsad när Bootleg Booze skickar nya tiotummaren "Stigmata rock'n'roll". En kvart och sex låtar senare undrar jag vad som hänt. The Accidents slabbiga 50-tals punk svänger igen och melodierna nafsar mig lätt i nacken. Jag gillar't och hoppas på mer nästa gång.

Favoritspår: Three square meals a day, In the armin now, Cold cold blood

Suicide Syndicate piggar upp

Suicide Syndicate
Dead Generation (Switchlight) 10"

Självmordssyndikatet har under en längre period varit ett av landets bästa osläppta band. Nu, äntligen, finns fyra mördarspår på tiotumsvinyl. Och det är ruskigt bra. Suicide Syndicates frontman (Mobile Mob Freakshow)-Bengtsson borgar så klart för kvalité och ingen annan svensk sångare har ett lika starkt släktskap med snubbar som exempelvis Stiv Bator. Och titelspåret bär naturligtvis smak av Lords Of The New Church (kan inte komma på låten den påminner om, störigt). Annars stavas influenserna främst Heartbreakers och Dead Boys. Det är inga glada livsbejakande popsånger vi pratar om - utan dess raka motsats. Suicide Syndicate är ärren på din handled, dina vaga minnen från tiden på mentalsjukhuset, din dödslust. "Dead generation" är med andra ord en platta som piggar upp.

Favoritspår: Dead generation, We got the razors tonight